Tjugonde tillägget till Förenta staternas konstitution

Text

Avsnitt 1.
Presidentens och vicepresidentens mandatperioder skall upphöra kl. 12.00 den 20 januari och senatorernas och representanternas mandatperioder kl. 12.00 den 3 januari de år då dessa mandatperioder skulle ha upphört om denna artikel inte hade ratificerats, och deras efterträdares mandatperioder skall då börja.

Avsnitt 2.
Kongressen skall sammanträda minst en gång om året, och mötet skall börja klockan 12.00 den tredje januari, såvida inte kongressen i lag bestämmer en annan dag.

Avsnitt 3.
 Om den valda ordföranden har avlidit vid den tidpunkt som fastställts för början av ordförandens mandatperiod, skall den valda vice ordföranden bli ordförande. Om en president inte har valts före den tidpunkt som fastställts för början av hans mandatperiod, eller om den valda presidenten inte har lyckats kvalificera sig, skall den valda vicepresidenten fungera som president tills en president har kvalificerat sig. Kongressen kan genom lag föreskriva för det fall då varken en vald president eller en vald vicepresident har kvalificerat sig, och förklara vem som då skall fungera som president, eller på vilket sätt en sådan person skall väljas, och denna person skall fungera i enlighet med detta tills en president eller en vicepresident har kvalificerat sig.

Avsnitt 4. Kongressen får genom lag föreskriva om dödsfallet för någon av de personer bland vilka representanthuset kan välja en president när valrätten har tillfallit dem, och om dödsfallet för någon av de personer bland vilka senaten kan välja en vicepresident när valrätten har tillfallit dem.

Avsnitt 5.
 Avsnitten 1 och 2 skall träda i kraft den 15 oktober efter ratificeringen av denna artikel.

Avsnitt 6.
Denna artikel skall vara verkningslös om den inte har ratificerats som en ändring av konstitutionen av tre fjärdedelar av de lagstiftande församlingarna i de olika staterna inom sju år från den dag då den lades fram.

Bakgrund

Under senare delen av 1700-talet, när konstitutionen skrevs, var resor och kommunikationer mycket långsamma med dagens mått mätt. Att korsa Atlanten kunde ta flera veckor. Att resa till häst eller med vagn på de obearbetade vägarna i USA kunde ta ännu längre tid. Kommunikationen skedde huvudsakligen via brev eller budbärare. Av dessa anledningar tillät författarna att det tog längre tid att sända och ta emot meddelanden. Fyra månader, tiden från valet i november till svorseden i mars, var nödvändigt vid den tiden.

På 1930-talet kunde en tågresenär korsa landet på tre dagar. Postkontoret hade använt flygpost sedan 1918. Men de kraftigt förbättrade restiderna och kommunikationerna var inte de enda orsakerna till det tjugonde tillägget. Den gemensamma resolutionen som krävde ändringen hade sponsrats av den republikanske senatorn George W. Norris från Nebraska. Norris ville avskaffa kongressens lame-duck-sessioner, där avgående ledamöter fortfarande var kvar och röstade om lagförslag i flera månader innan de nya ledamöterna kunde svära in. Det lagförslag som han skrev gällde kongressens båda kamrar samt presidentens och vicepresidentens ämbeten.

Ett annat område som ändringsförslaget tog upp var presidentens efterträdare om den tillträdande presidenten dör innan han eller hon tillträder sitt ämbete. Enligt ändringen blir den valda vicepresidenten den valda presidenten och tillträder den 20 januari. Ändringen ger också kongressen befogenhet att lagstifta om andra frågor som rör presidentens succession.

Effekterna av den tjugonde ändringen

Kongressens sessioner mellan valet och början av en ny mandatperiod kallas "lame duck"-sessioner eftersom kongressledamöter som röstats bort från sitt uppdrag fortfarande deltar och kan rösta. Ursprungligen var termen "lame duck" en finansiell term som betydde de som inte kunde betala tillbaka ett lån. Inom politiken användes begreppet för att en representant som förlorade ett val inte längre var ansvarig inför väljarna. Enligt författarna till det tjugonde tillägget borde företrädare som inte kunde rösta eftersom väljarna redan hade förkastat deras åsikter. Det tjugonde tillägget förkortade endast lame duck-perioden med sex veckor. Mellan 1933 och 2012 har 18 lame-duck-sessioner i kongressen antagit lagar.