AlegsaOnline.com

Tjugonde tillägget till USA:s konstitution – presidentens och kongressens mandat

Upptäck hur det Tjugonde tillägget (1933) förändrade presidentens, vicepresidentens och kongressens mandat — nya start- och sluttider samt successionsregler.

Författare: Leandro Alegsa

27-09-2025

Det tjugonde tillägget (tillägg XX) till Förenta staternas konstitution, som ratificerades den 23 januari 1933, förkortade tiden mellan val och tillträde genom att flytta början och slutet för ämbetsperioderna. För president och vicepresident förändrades start- och sluttid från den 4 mars till den 20 januari; för ledamöter i kongressen (senatorer och representanter) flyttades de från den 4 mars till den 3 januari. I båda fallen inträder start- och sluttiden klockan 12.00. I tillägget anges också vilket förfarande som ska följas om det av någon anledning inte finns någon vald president vid tidpunkten för tillträdet.

Bakgrund och syfte

Tillägget, ofta kallat "the Lame Duck Amendment", infördes för att minska den långa tid som tidigare förflöt mellan val (i november) och tillträde (i mars). Den ursprungliga långa övergångsperioden var delvis ett arv från en tid då resor och kommunikation gick långsammare. Under 1900-talets början ökade kritiken mot att "lame ducks" — avgående ämbetsinnehavare som förlorat återval eller inte längre kunde kandidera — hade för stor möjlighet att fatta beslut under övergångsperioden. Genom att förkorta perioden avsågs man minska politisk osäkerhet och snabba på maktöverföringen.

Vad innehåller tillägget? (i korthet)

Section 1: Bestämmer när ämbetsperioderna för president, vicepresident, senatorer och representanter börjar och slutar (president/vicepresident: 20 januari; kongressen: 3 januari, klockan 12.00).
Section 2: Föreskriver att kongressen ska sammanträda minst en gång om året och anger att mötet ska börja vid 12.00 den 3 januari, om inte en annan dag bestäms enligt lag.
Section 3: Tar upp vad som ska ske om presidenten som valts avlider före tillträdet — vicepresidentkandidaten blir då president. Om ingen president eller vicepresident kvalificerat sig ska kongressen genom lagstiftning bestämma vem som ska utöva presidentämbetet.
Section 4: Ger kongressen befogenhet att lagstifta om situationer där varken president eller vicepresident har kvalificerat sig för ämbetet vid tillträdet.
Section 5: Anger hur tillägget skulle träda i kraft genom ratificering av staterna (tillägget ratificerades av tillräckligt många delstater och blev del av konstitutionen den 23 januari 1933).

Genomförande och betydelse

Tillägget antogs av kongressen i början av 1930‑talet och ratificerades snabbt av delstaterna under 1932–1933, i skuggan av den ekonomiska krisen efter börskraschen 1929. Genom att korta övergångstiden minskade risken för att avgående ämbetsinnehavare innan tillträdet skulle fatta avgörande åtgärder utan demokratisk legitimitet. Förkortningen påverkar i praktiken både hur snabbt ny politik kan införas och hur snabbt administrationer kan organiseras.

Några praktiska konsekvenser

Inträdet den 20 januari för presidenten har blivit standard för moderna installationer (inaugurationer) och är centrum för ceremoniella och konstitutionella ceremonier.
Genom att kongressen börjar sin nya mandatperiod den 3 januari ligger tidpunkten närmare valet, vilket påverkar tidsschemat för lagstiftningsarbete och mandatperioders början.
Tillägget skapade också tydliga bestämmelser för osäkra successionstillstånd, vilket minskar risken för konstitutionell oklarhet vid en oväntad död eller oförmåga hos president- eller vicepresidentkandidater.

Slutsats

Det tjugonde tillägget var en praktisk modernisering av övergångsreglerna i den amerikanska konstitutionen. Genom att förkorta tiden mellan val och tillträde och genom att klargöra vem som ska fungera som president i nödfall bidrog det till en snabbare och mer förutsägbar maktöverföring i USA.

Text

Avsnitt 1.
Presidentens och vicepresidentens mandatperioder skall upphöra kl. 12.00 den 20 januari och senatorernas och representanternas mandatperioder kl. 12.00 den 3 januari de år då dessa mandatperioder skulle ha upphört om denna artikel inte hade ratificerats, och deras efterträdares mandatperioder skall då börja.

Avsnitt 2.
Kongressen skall sammanträda minst en gång om året, och mötet skall börja klockan 12.00 den tredje januari, såvida inte kongressen i lag bestämmer en annan dag.

Avsnitt 3.
Om den valda ordföranden har avlidit vid den tidpunkt som fastställts för början av ordförandens mandatperiod, skall den valda vice ordföranden bli ordförande. Om en president inte har valts före den tidpunkt som fastställts för början av hans mandatperiod, eller om den valda presidenten inte har lyckats kvalificera sig, skall den valda vicepresidenten fungera som president tills en president har kvalificerat sig. Kongressen kan genom lag föreskriva för det fall då varken en vald president eller en vald vicepresident har kvalificerat sig, och förklara vem som då skall fungera som president, eller på vilket sätt en sådan person skall väljas, och denna person skall fungera i enlighet med detta tills en president eller en vicepresident har kvalificerat sig.

Avsnitt 4. Kongressen får genom lag föreskriva om dödsfallet för någon av de personer bland vilka representanthuset kan välja en president när valrätten har tillfallit dem, och om dödsfallet för någon av de personer bland vilka senaten kan välja en vicepresident när valrätten har tillfallit dem.

Avsnitt 5.
Avsnitten 1 och 2 skall träda i kraft den 15 oktober efter ratificeringen av denna artikel.

Avsnitt 6.
Denna artikel skall vara verkningslös om den inte har ratificerats som en ändring av konstitutionen av tre fjärdedelar av de lagstiftande församlingarna i de olika staterna inom sju år från den dag då den lades fram.

Bakgrund

Under senare delen av 1700-talet, när konstitutionen skrevs, var resor och kommunikationer mycket långsamma med dagens mått mätt. Att korsa Atlanten kunde ta flera veckor. Att resa till häst eller med vagn på de obearbetade vägarna i USA kunde ta ännu längre tid. Kommunikationen skedde huvudsakligen via brev eller budbärare. Av dessa anledningar tillät författarna att det tog längre tid att sända och ta emot meddelanden. Fyra månader, tiden från valet i november till svorseden i mars, var nödvändigt vid den tiden.

På 1930-talet kunde en tågresenär korsa landet på tre dagar. Postkontoret hade använt flygpost sedan 1918. Men de kraftigt förbättrade restiderna och kommunikationerna var inte de enda orsakerna till det tjugonde tillägget. Den gemensamma resolutionen som krävde ändringen hade sponsrats av den republikanske senatorn George W. Norris från Nebraska. Norris ville avskaffa kongressens lame-duck-sessioner, där avgående ledamöter fortfarande var kvar och röstade om lagförslag i flera månader innan de nya ledamöterna kunde svära in. Det lagförslag som han skrev gällde kongressens båda kamrar samt presidentens och vicepresidentens ämbeten.

Ett annat område som ändringsförslaget tog upp var presidentens efterträdare om den tillträdande presidenten dör innan han eller hon tillträder sitt ämbete. Enligt ändringen blir den valda vicepresidenten den valda presidenten och tillträder den 20 januari. Ändringen ger också kongressen befogenhet att lagstifta om andra frågor som rör presidentens succession.

Effekterna av den tjugonde ändringen

Kongressens sessioner mellan valet och början av en ny mandatperiod kallas "lame duck"-sessioner eftersom kongressledamöter som röstats bort från sitt uppdrag fortfarande deltar och kan rösta. Ursprungligen var termen "lame duck" en finansiell term som betydde de som inte kunde betala tillbaka ett lån. Inom politiken användes begreppet för att en representant som förlorade ett val inte längre var ansvarig inför väljarna. Enligt författarna till det tjugonde tillägget borde företrädare som inte kunde rösta eftersom väljarna redan hade förkastat deras åsikter. Det tjugonde tillägget förkortade endast lame duck-perioden med sex veckor. Mellan 1933 och 2012 har 18 lame-duck-sessioner i kongressen antagit lagar.