Vibrafon
Vibrafonen är ett slagverksinstrument. Den ser ut som en xylofon, men stavarna är gjorda av aluminium i stället för trä. Liksom xylofon är stavarna arrangerade på ett liknande sätt som ett pianoklaviatur så att man kan spela melodier. En alternativ form är 6-plus-6-systemet, där varje rad har stängerna i ett heltonavstånd och båda raderna i ett halvtonavstånd. Spelaren använder sig av klubbor (beaters), antingen en eller två i varje hand. Det finns rör under varje takt. Dessa kallas "resonatorer". De gör ljudet högre. Det finns också en elektrisk motor som kan kopplas på med en pedal. Den får fläktarna att gå runt i fläktarna och ger ett mycket starkt, vibrerande ljud. Det är därför instrumentet har fått sitt namn. Ibland kallar folk en vibrafon för vibes.
Vibrafoner tillverkades för första gången i USA 1921.
Klubborna är slagträn med en gummiboll i slutet. Garn eller en hård sladd lindas hårt runt dessa bollar. Vibrafonens klubbor är vanligtvis något hårdare än de som används till marimba. De består vanligen av en gummibollkärna som är lindad i garn eller snöre och fäst på en smal plugg, oftast tillverkad av rotting eller björk (andra material, t.ex. nylon, används ibland). Mallar som är lämpliga för vibrafon är i allmänhet också lämpliga för marimba. Det finns olika sätt att hålla dem på. Ett vanligt sätt är att hålla dem mellan tummen och pekfingret och använda de andra fingrarna för att kontrollera klubborna. Att spela med fyra klubbor är svårare, men ger spelaren möjlighet att spela harmoni (ackord med fyra toner).
Ibland används särskilda tekniker som "pitch bending". Detta görs genom att en av klubborna glider längs en stång på ett speciellt sätt. Ibland ombeds spelarna att använda en stråke, t.ex. en cello- eller kontrabasbåge, och att bocka över kanten av en stång.
Vibrafonen används i orkestern i Alban Bergs opera Lulu. Den används också i verk av Olivier Messiaen, Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Vaughan Williams (inledningen av Symfoni nr 8). Vibrafoner är vanliga i jazzen, särskilt i combos.
En vibrafon med klubbor.
Frågor och svar
F: Vad är en vibrafon?
S: En vibrafon är ett slagverksinstrument som ser ut som en xylofon men med aluminiumstänger i stället för trä. Den har resonatorer under stängerna och en elektrisk motor som kan kopplas på med en pedal för att skapa ett vibrerande ljud.
F: Hur är stängerna placerade?
S: Stängerna är placerade på samma sätt som ett pianoklaviatur så att man kan spela melodier. Det finns också en alternativ form som kallas 6-plus-6-systemet, där varje rad har stängerna i ett heltonavstånd och båda raderna är i halvtonavstånd.
F: Vilken typ av klubbor används till vibrafonen?
S: För att spela vibrafon används vanligen klubbor (slagträn) med gummibollar i ändarna, som är tätt lindade i garn eller snöre. De kan vara tillverkade av rotting eller björk, och de kan också vara något hårdare än de som används för marimbas.
F: Hur ska klubborna hållas när man spelar?
S: Mallarna ska vanligtvis hållas mellan tummen och pekfingret, med hjälp av andra fingrar för att kontrollera dem. När man spelar med fyra klubbor kan man spela harmoni (ackord med fyra toner).
F: Finns det några speciella tekniker som används när man spelar vibrafon?
S: Ja, ibland används särskilda tekniker som "pitch bending" genom att en av klubborna skjuts längs en stav på ett visst sätt eller genom att man med hjälp av cello- eller kontrabasbågar stryker över en kant av en av stavarna.
F: När tillverkades den för första gången?
S: Vibrafoner tillverkades för första gången 1921 i Amerika.
F: I vilka typer av musik hörs den vanligen?
S: Vibrafoner hörs ofta i jazzmusik, särskilt i combos, samt i verk av kompositörer som Alban Bergs opera Lulu, Olivier Messiaen, Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Vaughan Williams öppningsstycke till Symfoni nr 8.
