Jom Kippurkriget | krig mellan Israel och en grupp arabländer

Bakgrund

Sinai och Golanhöjderna tillhörde tidigare Egypten och Syrien, men ockuperades av Israel 1967 under sexdagarskriget. Syriens mål med kriget var att befria hela Golanhöjderna.

Battles

Under de första dagarna av kriget vann Egypten och Syrien segrar. Israel chockades av attacken och var på väg att besegras. De första israeliska motattackerna misslyckades mot både Egypten och Syrien. Israeliska attacker slog dock senare tillbaka de syriska styrkorna och drev dem tillbaka. Den irakiska armén anslöt sig till kriget mot Syrien och den israeliska armén slutade avancera.

På den egyptiska fronten hade Israels attacker mot Syrien fungerat som en "distraktion" mot den egyptiska offensiven. Detta gjorde det möjligt för den egyptiska armén att gräva sig djupare in i Sinai, cirka 12 km, ytterligare 2 km utöver den ursprungliga planen på 10 km. Israel fruktade ett massivt militärt nederlag och bad därför Amerika om hjälp. Till att börja med vägrade Amerika så Israel hotade med att använda sina kärnvapen, detta hot var tillräckligt för att övertala president Richard Nixon att skicka bistånd till Israel. Amerika genomförde Operation Nickel Grass, som gav Israel en ny leverans av 22 000 ton militär utrustning och ammunition, som ett svar på den parallella sovjetiska leveransoperationen, där 15 000 ton utrustning flögs och 63 000 ton utrustning sjövägen. Detta var livsviktigt för Israel och gjorde det möjligt för Israel att fortsätta kämpa trots att det var kraftigt underlägset i antal. Henry Kissinger, Detta förnekades dock senare.

Den egyptiska armén korsade Suezkanalen den 6 oktober och förstörde det israeliska försvaret och fortet på andra sidan. Israel försökte under de följande dagarna att besegra egyptierna och driva dem tillbaka bakom kanalen. Israelerna kunde dock inte driva tillbaka dem, så de lockade den egyptiska armén djupare in i Sinai i ett försök att omringa dem. USA började skicka ammunition och vapen till Israel med hjälp av flygplan för att hjälpa den israeliska armén att vinna kriget i Operation Nickel Grass. Syrien vädjade snart till Egypten att attackera Israel för att minska trycket på landet. Den 14 oktober attackerade Egypten igen och försökte avancera ännu mer in i Sinai, efter att Syrien rapporterat en falsk seger mot Israel på den norra fronten. Detta ledde till att egyptierna trängde fram på israeliskt kontrollerat territorium utan någon lufttäckning, vilket gjorde det möjligt för Israel att omringa hela den 20 000 man starka egyptiska tredje armén och skära av den från alla förnödenheter, genom att israeliska styrkor invaderade det egyptiska fastlandet. Egypten försökte stoppa denna invasion med sin 25:e pansarbrigad med de mest avancerade stridsvagnarna för tillfället, men föll i ett israeliskt stridsvagnsbakhåll och blev helt förstörd.

Efter detta attackerade israelerna igen och trängde in på det egyptiska fastlandet. Efter hårda strider korsade de kanalen i dess mitt, mellan två egyptiska arméer. De avancerade norrut och söderut tills de nådde staden Suez i söder och fångade den egyptiska tredje armén på den östra sidan av kanalen, i Sinai. Saddat, som var orolig för att hans tredje armé var omringad, vilket om den kollapsade kunde leda till att den andra egyptiska armén kollapsade och att kriget i sin helhet, ringde till Brezjnev och uppmanade honom att stoppa kriget. Brezjnev tog in flygfördelningsbara bataljoner från Europa och hotade USA att snabbt stoppa kriget. Israelerna försökte erövra Suez, men besegrades. De misslyckades också med att avancera norrut. De nådde ett område 101 kilometer från Kairo, Egyptens huvudstad, och erövrade 1600 kvadratkilometer på Egyptens fastland.

FN-resolution

Saddat, som var oroad över att hans tredje armé var omringad, vilket om den kollapsade skulle kunna leda till att den andra egyptiska armén kollapsade och att kriget i sin helhet skulle upphöra, ringde till Brezjnev och uppmanade honom att stoppa kriget. Brezjnev tog in flygfördelningsbara bataljoner från Europa och hotade USA att snabbt stoppa kriget.

FN antog en resolution i säkerhetsrådet där alla länder uppmanades att tillfälligt upphöra med kriget (så kallad vapenvila). Arabländerna och Israel gick med på detta. Vapenvilan misslyckades dock när den israeliska armén avancerade söderut för att nå Suez. Efter detta sade den sovjetiske ledaren Leonid Brezjnev till USA:s president att om USA inte skickade trupper skulle han skicka sovjetiska trupper till området. Detta ansågs vara ett hot och USA satte sin militär i full kärnvapenberedskap. På grund av denna spänning mellan USA och Sovjet gick Israel med på ett eldupphör och kriget tog slut. Det var det närmaste kärnvapenkrig (och tredje världskriget) som de två supermakterna, USA och Sovjetunionen, hade varit sedan Kubakrisen på 1960-talet.

Slut

Kriget avslutades den 26 oktober 1973. Efter kriget förhandlade Egypten och Israel. De nådde en överenskommelse om att separera sina styrkor. Avtalet ledde till att Israel drog sig tillbaka från Suezkanalen endast sex år efter krigsslutet, tack vare fredsavtalet i Camp David 1979.

Israel förde också förhandlingar med Syrien och gick med på att dra sig tillbaka från de platser som de erövrat i Syrien, men de stannade kvar på Golanhöjderna. Egypten och Israel fortsatte sina förhandlingar och 1979 undertecknade de fredsavtalet mellan Egypten och Israel. Fördraget innebar fred mellan Israel och Egypten, och Israel drog sig tillbaka från hela Sinai och lämnade tillbaka det till Egypten. Fördraget gäller fortfarande än i dag. Egyptierna firar seger denna dag på grund av deras framgångsrika attack i början av kriget, trots tydliga taktiska och strategiska brister och misslyckanden som skedde under resten av kriget och som ledde till deras nederlag. Syrierna å andra sidan gillar inte att prata om kriget eftersom mycket av det sågs som ett nederlag snarare än en seger eller ett dödläge.