En zygot är den befruktade cell som kommer att växa till ett nytt djur eller en ny växt. När en kvinnas äggcell och en manlig spermiecell förenas kallas den cell som uppstår för zygot. Zygoten förökar sig sedan och växer till ett embryo. En zygot bildas alltså genom föreningen av två könsceller och är det första steget i en mänsklig organisms utveckling. Zygotterna bildas genom befruktning mellan två haploida celler, ägget och spermiecellerna, som bildar en diploid cell. Diploida celler har kopior av båda föräldrarnas kromosomer och DNA. Vid befruktningen har den alla nödvändiga egenskaper för att skapa en fullt utvecklad människa. Livet fram till döden är en serie av många olika utvecklingsstadier.

Vissa djur behåller zygoten i sin kropp tills den är ett fullvuxet barn. Tiden mellan zygotens bildande och barnets födelse kallas graviditet. Andra djur behåller inte zygoten i kroppen utan lägger ett ägg. Zygoten växer inuti ägget tills den är färdig och en larv eller djurunge kläcks.

Hur zygoten bildas — kortfattat

Befruktningen börjar när en spermie tränger in i äggets yttre skikt och genomgår en sammansmältning av kärnorna (syngami). I däggdjur bildas först två pronukleärer (en från spermien och en från ägget) som sedan smälter samman och skapar en enhetlig diploid kärna. Samtidigt utlöses kemiska förändringar i ägget som förhindrar att fler spermier tränger in (till exempel cortical reaction).

Cellfördelning och tidiga stadier

Efter bildandet av zygoten börjar den dela sig genom mitos utan att växa mellan delningarna — en process som kallas klyvning. Viktiga tidiga stadier:

  • 1–2 cellsteg: de första mitotiska delningarna (inom 1–2 dygn hos människa).
  • Morula: en kompakt cellklump som bildas efter flera delningar (vanligtvis dag 3–4 hos människa).
  • Blastocyst/blastula: en vätskefylld blåsa med en inre cellmassa (framtida embryo) och en yttre cellager (framtida moderkaka); detta inträffar omkring dag 5 hos människan.
  • Implantation: blastocysten fäster i livmoderslemhinnan och börjar bilda placenta (börjar dag 6–7 och fortsätter).

Totipotens och zygotens funktion

En zygot är initialt totipotent, vilket betyder att dess celler kan ge upphov till alla celltyper i organismen inklusive stödjevävnader (som moderkaka hos däggdjur). Totipotensen försvinner gradvis när cellerna differentierar i morula- och blastocyststadierna. Zygotens uppgift är att med sin kombinerade genetiska information styra utvecklingsprogrammet som leder till ett komplett individ.

Tidig genreglering

Under de första delningarna styrs utvecklingen initialt av proteiner och RNA som finns i ägget. Senare aktiveras zygotens eget genom — en process som kallas zygotisk genomaktivering (ZGA). Hos människan sker en större våg av ZGA runt 4–8‑cellsstadiet.

Variation mellan arter

Tidsförlopp och detaljer i tidig utveckling skiljer sig mellan arter. Hos många fiskar och groddjur sker befruktning och tidig utveckling utanför moderns kropp (extern befruktning) medan däggdjur i allmänhet har intern befruktning och implantation i livmodern. Hur länge embryot stannar i ägg eller i moderns kropp varierar också — från omedelbar kläckning till lång dräktighet.

Klinisk betydelse

Störningar i zygotens bildning eller tidiga delningar kan leda till att embryot inte utvecklas vidare, ofta på grund av kromosomala avvikelser (aneuploidier). Inom assisterad befruktning, som in vitro-befruktning (IVF) och ICSI (intracytoplasmatisk spermieinjektion), bildas zygoter i laboratoriemiljö och övervakas noggrant för att välja utvecklingsdugliga embryon för implantation.

Skydd mot polyspermi

För att bli en normal zygot måste endast en spermie befrukta ägget. Celler har mekanismer för att hindra polyspermi (flera spermier) — bland annat snabba elektriska förändringar i cellmembranet i vissa djur och utsläpp av substanser från kortikala granula i däggdjur som förändrar äggskalet (zona pellucida).

Sammanfattning

Zygoten är den första cellen i ett nytt individliv, skapad genom sammansmältning av två haploida könsceller till en diploid enhet. Den innehåller hela den genetiska information som krävs för att utveckla en individ och genomgår en sekvens av välordnade delningar och differentieringar som leder till bildandet av ett embryo och slutligen en ny organism. Tidsaspekter, mekanismer och kliniska tillämpningar varierar mellan arter och påverkar både naturlig reproduktion och assisterad befruktning.