West Nile-virus – fakta, smitta, symptom och global spridning
Lär dig om West Nile-virus: smittvägar, symptom, förebyggande och global spridning. Viktig fakta för resenärer, djurägare och vårdpersonal.
West Nile-virus (WNV) är ett virus som tillhör släktet Flavivirus och kan orsaka allt från lindriga feberinfektioner till allvarlig inflammation i hjärnan eller ryggmärgen. Infektionssjukdomen kallas ofta "West Nile virus disease" eller bara "West Nile". WNV sprids framför allt mellan fåglar, men kan också infektera människor och andra djur, bland annat hästar, hundar, fladdermöss, katter, reptiler och amfibier.
Smittvägar
West Nile-viruset sprids i huvudsak av blodätande myggor, framför allt arter i släktet Culex. Myggor blir smittade när de suger blod från en infekterad fågel och kan sedan överföra viruset till andra fåglar eller till människor och hästar. Människor och hästar är vanligtvis dead-end hosts (slutliga värdar), vilket betyder att virusnivån i blodet ofta är för låg för att smitta nya myggor vidare.
Andra, ovanliga smittvägar som beskrivits är blodtransfusion, organtransplantation, överföring från gravid kvinna till foster och mycket sällsynt via bröstmjölk eller laboratorieexponering. Av denna anledning genomförs i många länder screening av blodgivare under säsonger med hög myggaktivitet.
Historia och global spridning
West Nile-viruset upptäcktes första gången 1937 i West Nile-området i Uganda i Östafrika (därav namnet). Före 1990-talet rapporterades få fall hos människor, men senare har viruset dykt upp i flera större utbrott. Det blev uppmärksammat i Europa och Nordafrika under 1990- och 2000-talen med bland annat ett utbrott i Algeriet 1994 och ett större utbrott i Rumänien 1996.
År 1999 upptäcktes West Nile-virus i Nordamerika (första rapporterna från New York) och under 2000-talet spreds det vidare till de karibiska öarna och Latinamerika. Viruset förekommer idag i stora delar av Afrika, Asien, Australien (nära besläktade WNV-stammar, t.ex. Kunjin-varianten), Europa, Mellanöstern, samt i Kanada och Förenta staterna. År 2012 inträffade en av de största West Nile-virusepidemierna i USA, då omkring 286 personer dog.
Symptom och kliniska former
De flesta som infekteras med WNV får inga symptom. För dem som blir sjuka gäller ungefär följande:
- Asymptomatisk infektion: Cirka 70–80 % får inga symtom.
- West Nile-feber (mild sjukdom): Cirka 20 % får influensaliknande symtom, t.ex. feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet, ibland hudutslag och svullna lymfkörtlar. Sjukdomen varar vanligen några dagar till veckor.
- Neuroinvasiv sjukdom (allvarlig): Mindre än 1 % utvecklar meningit (hjärnhinneinflammation), encefalit (hjärninflammation) eller akuta förlamningssymtom (liknande polio). Risk för allvarlig sjukdom och död ökar med högre ålder och hos personer med nedsatt immunförsvar.
Inkubationstiden är oftast 2–14 dagar, men kan vara längre hos personer med nedsatt immunförsvar.
Diagnos
Diagnosen ställs vanligen med blod- och/eller liquorprov (ryggmärgsvätska). Vanliga metoder är att påvisa specifika IgM-antikroppar mot WNV i serum eller liquor, eller att påvisa virusets RNA med PCR tidigt i infektionen. Eftersom flavivirus kryssreagerar kan tolkning av serologi kräva erfarenhet och ibland kompletterande tester.
Behandling
Det finns inget specifikt, godkänt antiviralt läkemedel mot WNV för människor. Behandling är i huvudsak stödjande: vila, vätska, febernedsättande och vid behov sjukhusvård med respiratorstöd eller intensivvård vid svår neuroinvasiv sjukdom. För hästar finns vacciner som effektivt förebygger sjukdom.
Förebyggande
Förebyggande åtgärder inriktas på att minska myggkontakt och myggpopulationer:
- Använda myggmedel som innehåller DEET eller picaridin och myggnät där det behövs.
- Bereeda och bära täckande, långärmade kläder kvällstid och tidig morgon när myggen är mest aktiva.
- Eliminera stillastående vatten runt bostaden (där myggor kan föröka sig): gamla däck, blomkrukor, hinkar, rännor etc.
- Installera eller reparera myggnät i fönster och dörrar.
- Lokala myggbekämpningsprogram och övervakning av fågel- och myggpopulationer minskar spridningsrisk.
- Blodbanker och organtransplantationscenter screenar i många länder vid perioder med påvisad WNV-cirkulation.
- Hästar: vaccination rekommenderas i områden där viruset förekommer.
Prognos och långtidsföljd
Många som drabbas av West Nile-feber återhämtar sig helt, men trötthet och koncentrationssvårigheter kan bestå under lång tid. Personer med neuroinvasiv sjukdom kan få bestående neurologiska skador eller funktionsnedsättningar, och dödligheten är högre i denna grupp (dödlighet kan vara cirka 10 % eller mer bland dem som utvecklar svår hjärninflammation, särskilt hos äldre).
När söka vård
Sök vård om du utvecklar hög feber med svår huvudvärk, nackstelhet, plötslig muskelsvaghet, förvirring eller medvetandepåverkan efter myggbett eller vistelse i område med känd WNV-cirkulation. Informera vården om eventuell resvana till områden där viruset förekommer.
Övervakning och påverkan av klimat
West Nile-virus är ett exempel på en vektorburen sjukdom där spridning och epidemier påverkas av klimat, nederbörd och förändringar i fågel- och myggpopulationer. Varmare somrar kan öka myggaktiviteten och därmed risken för större utbrott. Därför är nationell och lokal övervakning av fåglar, myggor, hästar och mänskliga fall viktig för att upptäcka och hantera utbrott i tid.
År 2006 fanns West Nile-virus i alla gula länder på kartan.
Tecken och symtom
Ungefär 80 % av de personer som får West Nile-virus har inga symtom.
När en person får symtom brukar de inte visa sig förrän 2 till 15 dagar efter att han eller hon fått viruset. (Detta kallas virusets inkubationstid.)
West Nile-virus kan orsaka många olika typer av sjukdomar. De mest sällsynta, men allvarligaste typerna drabbar det neurologiska systemet - hjärnan och nerverna. Den vanligaste typen av sjukdom som orsakas av WNV är West Nile-feber, som inte påverkar det neurologiska systemet.
West Nile-feber
West Nile-feber drabbar cirka 20 % av de personer som drabbas av WNV. Den orsakar hög feber och influensaliknande symtom. Vanligtvis är symtomen inte alltför svåra och blir bättre efter 3 till 6 dagar. Symtomen kan bland annat vara följande:
- Huvudvärk
- Känner dig svag och trött
- Smärta i lederna
- Illamående, kräkningar och diarré
- Utslag
West Nile neuroinvasiv sjukdom
Neuroinvasiv sjukdom är när West Nile-viruset infekterar det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Detta inträffar hos mindre än 1 % av de personer som får West Nile-virus. Hos dessa personer kan det dock orsaka mycket allvarliga problem. Dessa problem omfattar bland annat följande:
- West Nile encefalit: Encefalit: Encefalit är en svullnad i hjärnan. Detta kan orsaka förvirring, muskelsvaghet, förlamning och förlust av reflexer. Detta är den vanligaste typen av West Nile neuroinvasiv sjukdom.
- West Nile-meningit: Meningit är en inflammation i hjärnhinnorna, de lager som skyddar hjärnan och ryggmärgen. Personer med hjärnhinneinflammation har vanligtvis svår huvudvärk, hög feber och stel nacke.
- West Nile meningoencefalit: Det är en inflammation i både hjärnan och hjärnhinnorna (hjärninflammation och hjärnhinneinflammation).
- West Nile poliomyelit: Detta leder till att armar och ben på ena sidan av kroppen plötsligt blir svaga eller förlamade. Personen kanske inte har några andra symtom på WNV-infektion. Ibland kan andningsmusklerna bli förlamade och personen blir oförmögen att andas.
- West Nile reversibel förlamning: Det orsakar också svaghet eller förlamning på ena sidan av kroppen, men det blir nästan alltid bättre.
Andra komplikationer
WNV kan orsaka andra komplikationer som inte påverkar det neurologiska systemet. Dessa komplikationer är mycket ovanliga. De omfattar bland annat följande:
- Plötslig hepatit och leverskador
- Rhabdomyolys (muskeldöd)
- Hjärtarytmi (när hjärtat inte slår normalt)
- Hemorragisk feber med koagulopati (hög feber med kraftig blödning som kroppen inte kan stoppa genom att koagulera blodet). Blödningen kan döda en person.
- Inflammation i:
- Hjärtmuskel (myokardit)
- Bukspottkörteln (pankreatit)
- Testiklar (orkit)
- Njurar (nefrit)
- Synnerven (optikusneurit)
Diagnos
Till att börja med brukar en läkare ställa en möjlig diagnos av West Nile-virus baserat på en persons symtom, var han eller hon bor och när och var han eller hon har rest. Världshälsoorganisationen säger att läkare bör misstänka West Nile-virus om en patient:
- har feber som började plötsligt, och
- har neurologiska symtom, och
- Blev nyligen biten av myggor.
West Nile-virus kan diagnostiseras med säkerhet genom att:
- Blodprover för att undersöka om det finns antikroppar som kroppen tillverkar för att bekämpa West Nile-viruset (t.ex. immunoglobulin M, IgM).
- Testning av cerebrospinalvätska genom en lumbalpunktion (spinalpunktion).
Behandling
Det finns ingen känd behandling eller bot för WNV. Det finns inga kända antivirala läkemedel (läkemedel som dödar virus) som dödar West Nile-viruset. Läkare kan endast ge "stödjande vård", vilket innebär att de endast kan behandla symptomen på WNV. De kan till exempel ge vätska genom en nål som placeras i en ven om en person är mycket uttorkad, hjälpa personen att andas om det behövs och ge mediciner för att förhindra att personen får andra infektioner.
Överföring
West Nile-viruset lever i naturen genom att det sprids mellan fåglar och myggor. Fåglar får WNV oftare än andra levande varelser. När en mygga biter en fågel som har WNV får myggan viruset. Om myggan sedan biter en fågel som inte har WNV kan myggan ge den fågeln viruset. På så sätt ger fåglar och myggor viruset till varandra och håller det vid liv.
Människor får vanligtvis West Nile-virus genom att bli bitna av myggor som fått viruset från fåglar. Människor kan få viruset från många olika arter av myggor.
Även om det inte är vanligt kan en person med West Nile-virus ge viruset till en annan person. Detta kan hända om:
- Blod infekterat med WNV kommer in i en persons kropp.
- En person får en blodtransfusion eller en organtransplantation från någon som har WNV.
- En kvinna med WNV är gravid (hon kan överföra viruset till sitt foster).
- En kvinna med WNV ammar sitt barn
Förebyggande åtgärder
Till skillnad från de fyra vacciner mot West Nile-virus som för närvarande finns tillgängliga för hästar finns det inget vaccin för människor som förhindrar infektion med West Nile-virus. Sex vacciner har prövats på människor, men det mest framgångsrika av dem har bara gått vidare till fas II-prövningar. Det bästa sättet för människor att skydda sig mot West Nile-virus är att skydda sig mot myggor. Det finns många sätt att göra detta. Till exempel:
- Användning av insektsspray, särskilt den typ som innehåller DEET.
- Använd långa ärmar, långa byxor, strumpor och hattar.
- Använd ett myggnät över sängen när du sover.
- Användning av insektsspray på kläder, skor, myggnät, lakan och andra saker.
- Bo på platser som är luftkonditionerade eller har bra fönster- och dörrskärmar.
- Tömma ut stillastående vatten (vatten som inte rör sig) från t.ex. hinkar, rännor och blomkrukor (myggor lägger gärna ägg i stillastående vatten).
- Var extra försiktig mellan kvällen och morgonen, då myggorna som sprider West Nile-viruset är mest aktiva.
Forskare kan fånga myggor och fåglar och testa dem för West Nile-virus för att se om viruset sprids i ett visst område. Om så är fallet kan de göra saker som att spruta ut bekämpningsmedel för att döda myggorna.
Billigt myggnät för en säng
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är West Nile Virus?
S: West Nile Virus (WNV) är ett virus som tillhör släktet Flavivirus och orsakar en infektionssjukdom som kallas "West Nile virus disease" eller bara "West Nile virus".
F: Hur sprids WNV?
S: WNV sprids huvudsakligen av myggor, som får viruset från fåglar. Om en mygga biter en fågel som har WNV och sedan biter en människa kan den personen få West Nile Virus.
F: Var upptäcktes WNV först?
S: West Nile-viruset upptäcktes första gången 1937 i West Nile-området i Uganda i Östafrika.
F: När började fallen av WNV öka?
S: Före 1990-talet fanns det mycket få fall av WNV, men sedan skedde ett utbrott i Algeriet 1994 och ett annat i Rumänien 1996. År 2004 hade viruset spridit sig till Nordamerika, de karibiska öarna och Latinamerika.
Fråga: Vart har WNV spridit sig sedan det upptäcktes?
S: Sedan det upptäcktes har WNV fortsatt att spridas i Afrika, Asien, Australien, Europa, Mellanöstern, Kanada och Förenta staterna.
F: Vilka typer av djur kan smittas av WNV?
S: Förutom att människor och fåglar kan smittas av myggor som bär på viruset från andra fåglar kan även hästar, hundar, fladdermöss, katter, reptiler och amfibier smittas av West Nile Virus .
F: Vilket år var en av de värsta epidemierna hittills av West Nile Virus?
Svar: 2012 var en av de värsta epidemierna hittills för West Nile Virus. 286 personer dog.
Sök