Ban Ki-moon — Sydkoreansk diplomat och FN:s generalsekreterare (2007–2016)

Ban Ki-moon, sydkoreansk diplomat och FN:s generalsekreterare 2007–2016. Läs om hans karriär, utrikespolitik, klimatengagemang och globala insatser.

Ban Ki-moon (Hangul: 반기문; Hanja: 潘基文; född 13 juni 1944) är en sydkoreansk diplomat. Han var FN:s åttonde generalsekreterare från 2007 till 2016. Han ersatte Kofi Annan den 1 januari 2007.

Ban var Sydkoreas utrikesminister från januari 2004 till november 2006. Den 13 oktober 2006 valdes han av FN:s generalförsamling till den åttonde generalsekreteraren.

Tidiga år och utbildning

Ban föddes i Eumseong i det som idag är provinsen Chungcheongbuk-do i Korea under andra världskriget. Han studerade vidare vid Seoul National University där han utbildade sig inom internationella relationer. Senare kompletterade han sin utbildning med studier vid John F. Kennedy School of Government vid Harvard University, vilket bidrog till hans internationella profil och diplomatiska karriär.

Diplomatisk karriär före FN

Ban tjänstgjorde under många år i Sydkoreas utrikesförvaltning och gjorde karriär i ett flertal utlandsförlagda befattningar och tjänster vid landets representationer. Han hade bland annat uppdrag vid Sydkoreas delegation till internationella organisationer och FN, och innehade seniora poster inom utrikesministeriet innan han utsågs till utrikesminister 2004. Hans långvariga erfarenhet som diplomat och av internationella förhandlingar gjorde honom till en framträdande kandidat när posten som FN‑generalsekreterare blev aktuell.

Tid som FN:s generalsekreterare (2007–2016)

Ban valdes till FN:s generalsekreterare 2006 och tillträdde i januari 2007. Han omvaldes för en andra mandatperiod 2011 och ledde FN under en period med flera stora globala utmaningar och händelser.

Under sin tid som generalsekreterare prioriterade Ban frågor som:

• Hållbar utveckling och global politik för klimatet – Ban lyfte klimatfrågan som en central global prioritet, initierade och stödde flera högnivåmöten och spelade en viktig roll i arbetet fram till det globala ramverket som antogs i Paris 2015 (Parisavtalet).
• Globala utvecklingsmål – övergången från Millenniemålen till Agenda 2030 och de nya globala målen för hållbar utveckling (de så kallade SDG:erna) 2015 var en av hans stora prioriteringar.
• Humanitära insatser och krishantering – FN under Ban reagerade på flera allvarliga kriser, bland annat jordbävningen på Haiti 2010 och ebolautbrottet i Västafrika 2014–2015. Han betonade behovet av snabbare och mer samordnade multilaterala insatser vid humanitära katastrofer.
• Jämställdhet och mänskliga rättigheter – Ban förespråkade stärkta insatser för kvinnors rättigheter och jämställdhet, stödde inrättandet av organ och kampanjer inom FN-systemet för att stärka detta arbete.
• Reformer och effektivisering av FN – han arbetade för administrativ reform för att förbättra FN:s effektivitet, ansvarsskyldighet och samordning mellan FN‑organ.

Samtidigt mötte Ban kritik för FN:s oförmåga att stoppa eller effektivt hantera vissa konflikter, framför allt inbördeskriget i Syrien och andra väpnade konflikter där politiska intressen i Säkerhetsrådet hindrade resoluta åtgärder. Han kritiserades också från olika håll för organisationens långsamhet i vissa humanitära insatser.

Efter tiden som generalsekreterare

Efter att hans mandat avslutats i slutet av 2016 återvände Ban till Sydkorea och fortsatte vara aktiv på den globala arenan i frågor som klimat, hållbar utveckling och fredsfrämjande arbete. Han var involverad i olika rådgivande och ceremoniella uppdrag, deltog i internationella konferenser och stödde civilsamhällesinitiativ.

Ban medgrundade dessutom Ban Ki‑moon Centre for Global Citizens, en organisation som arbetar med hållbar utveckling, jämställdhet och unga ledares möjlighet att påverka globala frågor. Han övervägde också politiskt engagemang i hemlandet och diskuterade en eventuell presidentkandidatur 2017, men beslutade senare att avstå från ett fullskalet politiskt inträde.

Arv, kritik och utmärkelser

Ban Ki‑moon kommenderas ofta för att ha satt klimat- och utvecklingsfrågor högt på FN:s agenda och för att ha arbetat för att göra FN mer synligt i globala processer som ledde till Parisavtalet och Agenda 2030. Han har också belönats med flera utmärkelser och hedersdoktorat från olika universitet och organisationer för sitt internationella arbete.

Samtidigt påpekade kritiker att FN under hans ledning stundtals var splittrat inför stormaktsintressen och att organisationen inte alltid kunde skydda civila i konfliktzoner. Dessa begränsningar illustrerar delvis de strukturella svårigheter FN står inför när medlemsstaternas politiska intressen kolliderar.

Privatliv och språk

Ban är gift och har familj. Han talar koreanska som modersmål och använder engelska flytande i sin internationella verksamhet. Genom hela sin karriär har han framstått som en förespråkare för multilateralt samarbete, klimatåtgärder och hållbar utveckling.

Sammanfattningsvis är Ban Ki‑moon en av 2000‑talets mest framträdande diplomater på den globala arenan, känd för sin långvariga tjänst i diplomatins tjänst, sina prioriteringar kring klimat och utveckling och för ledarskapet under två mandatperioder som FN:s generalsekreterare.

Karriär

Ban började arbeta på utrikesministeriet i maj 1970 och arbetade sig uppåt under åren med Yusin-konstitutionen.

Hans första utlandsstationering var i New Delhi. Därefter arbetade han på FN-avdelningen vid utrikesministeriets högkvarter. Vid tiden för mordet på Park Chung Hee var Ban förste sekreterare vid Sydkoreas ständiga observatörsrepresentation vid FN i New York (Sydkorea blev fullvärdig FN-medlem först den 17 september 1991). Därefter tillträdde han tjänsten som direktör för FN-avdelningen. Han har varit stationerad två gånger vid Republiken Koreas (ROK) ambassad i Washington D.C. Mellan dessa två uppdrag tjänstgjorde han som generaldirektör för amerikanska frågor 1990-1992. Han befordrades till biträdande minister för politisk planering och internationella organisationer 1995. Han utnämndes sedan till presidentens nationella säkerhetsrådgivare 1996 och till vice minister 2000. Hans senaste befattning var som utrikespolitisk rådgivare till president Roh Moo-hyun.

Medan han var ambassadör i Österrike valdes Ban till ordförande för den förberedande kommissionen för organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBTO PrepCom) 1999. Under ROK:s ordförandeskap för den 56:e sessionen i FN:s generalförsamling 2001 arbetade han som kabinettschef för ordföranden i generalförsamlingen.

Ban har varit mycket engagerad i frågor som rör de interkoreanska förbindelserna. År 1992 var han vice ordförande i Syd- och Nordkoreas gemensamma kärnvapenkontrollkommission, efter att Syd- och Nordkorea antagit den gemensamma förklaringen om avveckling av Koreahalvön. I september 2005 spelade han som utrikesminister en ledande roll i de diplomatiska ansträngningarna för att anta det gemensamma uttalandet om att lösa den nordkoreanska kärnvapenfrågan vid den fjärde rundan av sexpartssamtalen som hölls i Peking.

Ban Ki-moon med Condoleezza Rice.

Sök med bokstav