John Ostrom
John Harold Ostrom (18 februari 1928 - 16 juli 2005) var en amerikansk paleontolog.
På 1960-talet visade han att dinosaurier är mer lika stora icke-flygande fåglar än ödlor (eller "saurier"). Thomas Henry Huxley hade på 1860-talet trott att fåglar utvecklats från dinosaurier, baserat på en jämförelse mellan Archaeopteryx och Compsognathus. Huxleys idé förkastades senare, främst på grund av att Heilmann 1926 hade en annan uppfattning.
Den första av Ostroms översikter av osteologin och fylogenin hos den primitiva fågeln Archaeopteryx publicerades 1976. Efter de moderna upptäckterna av fossila dinofåglar i Kina accepterades Huxley-Ostrom-teorin av nästan alla paleontologer.
Ostrom var professor vid Yale University. Han var curator emeritus för paleontologi för ryggradsdjur vid Peabody Museum of Natural History, som har en imponerande fossilsamling som startades av Othniel Charles Marsh. Han dog av komplikationer till följd av Alzheimers sjukdom.
Upptäckter
Hans upptäckt av Deinonychus 1964 var ett av de viktigaste fossilfynden i historien. Deinonychus var ett aktivt rovdjur som tydligt dödade sina byten genom att hoppa och hugga eller sticka med sin "fruktansvärda klo". Bevis på en verkligt aktiv livsstil var bland annat långa strängar av senor som löpte längs svansen och gjorde den till en styv motvikt för att hoppa och springa. Slutsatsen att åtminstone vissa dinosaurier hade en hög ämnesomsättning och därför var varmblodiga populariserades av hans elev Robert Bakker. Detta bidrog till att förändra det intryck av dinosaurier som tröga, långsamma, kallblodiga ödlor som hade rått sedan sekelskiftet.
Detta förändrade synen på dinosaurier för både professionella dinosaurieillustratörer och för allmänheten. Fyndet anses också ha utlöst "dinosauriernas renässans", en term som Bakker myntade i ett nummer av Scientific American 1975. Det beskriver det förnyade intresset för paleontologi, som har varat från 1970-talet till idag.
Oströms intresse för sambandet mellan dinosaurier och fåglar började med hans studie av det som nu är känt som Haarlem Archaeopteryx. Den upptäcktes 1855 och var faktiskt det första exemplaret som återfanns, men då den felaktigt betecknades som Pterodactylus crassipes försmaltes den i Teylers museum i Nederländerna tills Ostrom i sin artikel från 1970 (och i sin beskrivning från 1972) korrekt identifierade den som en av endast åtta "första fåglar" (om man räknar med den ensamma fjädern).
Ostrom studerade också fossila spår av den ankgnagade dinosaurien Hadrosaurus. Han kom fram till att de färdades i flockar. I så måtto var de sociala djur som många fåglar och däggdjur, men till skillnad från ödlor.
Frågor och svar
F: Vem var John Harold Ostrom?
S: John Harold Ostrom var en amerikansk paleontolog.
F: Vad upptäckte Ostrom om dinosaurier på 1960-talet?
S: På 1960-talet visade Ostrom att dinosaurier är mer lika stora icke-flygande fåglar än de är lika ödlor eller "saurier".
F: Vem hade idén att fåglar utvecklats från dinosaurier, och när?
S: Thomas Henry Huxley hade idén att fåglar utvecklades från dinosaurier på 1860-talet.
F: Varför förkastades Huxleys idé?
S: Huxleys idé förkastades senare, främst för att Heilmann 1926 hade en annan uppfattning.
F: Vad granskade Ostrom 1976?
S: 1976 granskade Ostrom osteologin och fylogenin hos den primitiva fågeln Archaeopteryx.
F: Vad hände när dinofåglar upptäcktes i Kina?
S: Efter de moderna upptäckterna av fossila dinofåglar i Kina accepterades Huxley-Ostroms teori av nästan alla paleontologer.
F: Vilken institution arbetade Ostrom för, och vilken var hans roll där?
S: Ostrom var professor vid Yale University, och han var kurator emeritus för ryggradsdjurspaleontologi vid Peabody Museum of Natural History, som har en imponerande fossilsamling som startades av Othniel Charles Marsh.
