John H. Ostrom – paleontologen som bevisade fåglarnas dinosaurieursprung
John H. Ostrom — paleontologen som bevisade att fåglar härstammar från dinosaurier. Upptäck hans banbrytande forskning, Archaeopteryx-fynden och arv vid Yale.
John Harold Ostrom (18 februari 1928 - 16 juli 2005) var en amerikansk paleontolog som fick avgörande betydelse för vår förståelse av dinosauriernas biologi och deras koppling till dagens fåglar.
Vetenskapliga genombrott
På 1960‑ och 1970‑talet visade Ostrom genom detaljerade osteologiska studier att vissa dinosaurier var närmare släkt med fåglar än med dagens ödlor (traditionellt kallade "saurier"). Hans arbete med rovdinosaurien Deinonychus – som han beskrev i detalj 1969 – var särskilt avgörande. Deinonychus hade en lätt byggnad, en upprätt gångställning, stora gripklor och en rörlig handled som liknade fåglarnas, vilket visade att vissa dinosaurier var snabba, aktiva jägare snarare än tröga, kallblodiga ödlor.
Ostrom återupplivade en idé som först formulerats av Thomas Henry Huxley på 1860‑talet: att Archaeopteryx och vissa små theropoder är besläktade och att fåglar härstammar från dinosaurier. Huxleys hypotes hade länge förkastats, bland annat efter arbeten av Heilmann under 1900‑talet, men Ostroms fynd ledde till en omvärdering. Den första större översikten av osteologin och fylogenin hos den primitiva fågeln Archaeopteryx publicerades av Ostrom 1976 och blev ett viktigt referensverk.
Teorier om fysiologi och beteende
Ostrom argumenterade inte bara för ett släktskap mellan fåglar och theropoder, utan föreslog också att många dinosaurier hade högre ämnesomsättning (något åt det endoterma/högmetabola hållet), aktiv växelvis rörelse och komplexa beteenden. Dessa tolkningar bidrog till vad som ofta kallas "Dinosaur Renaissance" — en omfattande omvärdering av dinosauriernas bild i vetenskap och populärkultur.
Senare bekräftelser och påverkan
Under 1990‑ och 2000‑talen hittades ett flertal fossila, fjäderbeklädda dinosaurier i Kina (bland annat fynd från Liaoning‑området). Dessa upptäckter gav konkreta bevis för att fjädrar och andra fågelliknande drag fanns hos många theropoder och ledde till att den Huxley‑Ostromska teorin i praktiken accepterades av majoriteten av paleontologer.
Karriär och arv
Ostrom var professor vid Yale University och curator emeritus för paleontologi för ryggradsdjur vid Peabody Museum of Natural History, som rymmer en stor och historiskt betydelsefull fossilsamling påbörjad av Othniel Charles Marsh. Genom sina publikationer, fältarbeten och handledning av yngre forskare inspirerade han en hel generation paleontologer och konstnärer att ompröva dinosauriernas ekologi, utseende och beteende.
Ostroms arbeten om Deinonychus, Archaeopteryx och dinosauriernas fysiologi är fortfarande centrala inom fältet och citeras flitigt i modern forskning. Hans insatser förändrade både den vetenskapliga och allmänna bilden av dinosaurier från långsamma "ödlelika" varelser till dynamiska, ofta fågelliknande djur.
Han dog av komplikationer till följd av Alzheimers sjukdom den 16 juli 2005.
Upptäckter
Hans upptäckt av Deinonychus 1964 var ett av de viktigaste fossilfynden i historien. Deinonychus var ett aktivt rovdjur som tydligt dödade sina byten genom att hoppa och hugga eller sticka med sin "fruktansvärda klo". Bevis på en verkligt aktiv livsstil var bland annat långa strängar av senor som löpte längs svansen och gjorde den till en styv motvikt för att hoppa och springa. Slutsatsen att åtminstone vissa dinosaurier hade en hög ämnesomsättning och därför var varmblodiga populariserades av hans elev Robert Bakker. Detta bidrog till att förändra det intryck av dinosaurier som tröga, långsamma, kallblodiga ödlor som hade rått sedan sekelskiftet.
Detta förändrade synen på dinosaurier för både professionella dinosaurieillustratörer och för allmänheten. Fyndet anses också ha utlöst "dinosauriernas renässans", en term som Bakker myntade i ett nummer av Scientific American 1975. Det beskriver det förnyade intresset för paleontologi, som har varat från 1970-talet till idag.
Oströms intresse för sambandet mellan dinosaurier och fåglar började med hans studie av det som nu är känt som Haarlem Archaeopteryx. Den upptäcktes 1855 och var faktiskt det första exemplaret som återfanns, men då den felaktigt betecknades som Pterodactylus crassipes försmaltes den i Teylers museum i Nederländerna tills Ostrom i sin artikel från 1970 (och i sin beskrivning från 1972) korrekt identifierade den som en av endast åtta "första fåglar" (om man räknar med den ensamma fjädern).
Ostrom studerade också fossila spår av den ankgnagade dinosaurien Hadrosaurus. Han kom fram till att de färdades i flockar. I så måtto var de sociala djur som många fåglar och däggdjur, men till skillnad från ödlor.
Frågor och svar
F: Vem var John Harold Ostrom?
S: John Harold Ostrom var en amerikansk paleontolog.
F: Vad upptäckte Ostrom om dinosaurier på 1960-talet?
S: På 1960-talet visade Ostrom att dinosaurier är mer lika stora icke-flygande fåglar än de är lika ödlor eller "saurier".
F: Vem hade idén att fåglar utvecklats från dinosaurier, och när?
S: Thomas Henry Huxley hade idén att fåglar utvecklades från dinosaurier på 1860-talet.
F: Varför förkastades Huxleys idé?
S: Huxleys idé förkastades senare, främst för att Heilmann 1926 hade en annan uppfattning.
F: Vad granskade Ostrom 1976?
S: 1976 granskade Ostrom osteologin och fylogenin hos den primitiva fågeln Archaeopteryx.
F: Vad hände när dinofåglar upptäcktes i Kina?
S: Efter de moderna upptäckterna av fossila dinofåglar i Kina accepterades Huxley-Ostroms teori av nästan alla paleontologer.
F: Vilken institution arbetade Ostrom för, och vilken var hans roll där?
S: Ostrom var professor vid Yale University, och han var kurator emeritus för ryggradsdjurspaleontologi vid Peabody Museum of Natural History, som har en imponerande fossilsamling som startades av Othniel Charles Marsh.
Sök