Klemens Wenzel, prins von Metternich (Klemens Wenzel Nepomuk Lothar, Fürst von Metternich-Winneburg zu Beilstein) (15 maj 1773-11 juni 1859) var en österrikisk politiker. Han anses vara en av de viktigaste diplomaterna genom tiderna. Metternich var utrikesminister för Österrike från 1809 till 1848. Under denna tid fick han Österrike ur ett dåligt fördrag med Napoleon som tvingade Österrike att slåss på den franska sidan. Sedan hjälpte han till att bygga upp ett system i Europa som bevarade freden under större delen av de kommande hundra åren.

När Metternich blev utrikesminister 1809 hade Napoleon kontroll över större delen av Europa. Frankrike hade tagit över några av de närmaste länderna direkt. I mer avlägsna länder som Österrike och Preussen tvingade Napoleon dem att underteckna fördrag där det stod att de skulle slåss på hans sida i krig. Metternich ansåg att detta var dåligt för Österrike. När Napoleon förklarade krig och samlade en enorm armé för den franska invasionen av Ryssland, sa Metternich till ryssarna att Österrike inte skulle anfalla, utan bara försvara. Napoleon förlorade stort i Ryssland, och Metternich utnyttjade den chansen för att komma ur fördraget.

Wienkongressen och "Metternichsystemet"

Efter Napoleons nederlag 1814–1815 spelade Metternich en central roll vid kongressen i Wien, där de europeiska stormakterna möttes för att rita om kartan och skapa ett stabilt maktbalanssystem. Han förespråkade principerna om legitimitet (återinsättning av avsatta monarker), balans av makt mellan staterna och samarbete mellan Europas stormakter för att förhindra framtida revolutioner och expansion. Resultatet blev bland annat en ny ordning i Centraleuropa och bildandet av flera allianser och forum för diplomatisk konsultation — ofta kallat "Concert of Europe" eller Metternichsystemet — som bidrog till relativ fred mellan de stora makterna under flera decennier.

Inrikespolitik och bekämpning av liberalism

Metternich var konservativ och var rädd för att revolutionära idéer om liberalism och nationalism skulle sprida sig och hota monarkiernas makt. För att motverka detta införde han hårda åtgärder såsom press- och mötescensur, förstärkt hemlig polisverksamhet och diplomatiska påtryckningar mot upproriska grupper. Han stöddes i detta arbete av andra konservativa ledare i Europa och deltog i beslut som riktades mot studentrörelser och nationella rörelser, till exempel genom efterlevnad av restriktioner inom Tyska förbundet.

Germaniska förbundet och central Europas ordning

Metternich var också viktig för skapandet av Det tyska förbundet (Deutscher Bund) 1815, en lösning som ersatte det upplösta Tysk-romerska riket (Holy Roman Empire). Förbundet var en lösning för att hålla de tyska staterna samlade under en lös konfederation utan centraliserad makt, något som gynnade Österrikes intressen och bidrog till den stabilitet Metternich eftersträvade.

Motgångar och avsättning 1848

Trots framgångarna växte missnöjet under 1800-talet. Ekonomiska problem, spridningen av liberal och nationalistisk ideologi och krav på politiska reformer ledde till de europeiska revolutionsvågorna 1848. I mars 1848 utbröt stora politiska protester i Wien och Metternich tvingades avgå och lämna Österrike. Han flydde till England i självvald exil. Hans avsättning markerade slutet för den konservativa ordningen han vuxit fram till att bli symbol för.

Sena år och eftermäle

Metternich återvände så småningom till Österrike efter några års frånvaro och levde de sista åren i relativ tillbakadragenhet. Han avled i Wien 1859. Hans diplomatiska arv är komplext: å ena sidan krediteras han för att ha skapat ett system som upprätthöll fred mellan Europas stormakter efter Napoleon och för att ha återställt monarkisk stabilitet. Å andra sidan kritiseras han för att ha undertryckt politiska friheter, bromsat liberal och nationell utveckling och för att ha fördröjt förändringar som senare blev oundvikliga.

Varför Metternich fortfarande diskuteras

  • Diplomatisk skicklighet: Han visade stor förmåga att förhandla fram lösningar mellan motstridiga intressen.
  • Konservativ politik: Hans metoder exemplifierar 1800-talets konservativa reaktion på revolutionära idéer.
  • Historiskt inflytande: Systemet han var med om att bygga formade Europa under större delen av 1800-talet och påverkar fortfarande hur historiker ser perioden efter Napoleon.

Sammanfattningsvis var Klemens von Metternich en nyckelfigur i europeisk diplomati under och efter Napoleontiden: en strategisk och försvarsinriktad politiker som formade en långvarig fredsordning, men som också symboliserar det konservativa motståndet mot demokratisk och nationell utveckling.