Lisa Della Casa — schweizisk lyrisk sopran känd för Mozart och Richard Strauss
Översikt av den schweiziska sopranen Lisa Della Casas liv, röstrepertoar, karriär och arv. Aktiv från 1950-talet till mitten av 1970‑talet, särskilt uppmärksammad för Mozart‑ och Strauss‑roller.
Lisa Della Casa föddes i Burgdorf i Schweiz den 2 februari 1919 och avled i Münsterlingen den 10 december 2012. Hon räknas till efterkrigstidens mest uppskattade lyriska sopraner och var särskilt verksam under 1950‑ till 1970‑talen. Hennes röst beskrevs ofta som varm, följsam och klangfull med en naturlig frasering som gjorde henne eftertraktad i både konsertsalar och på operascener. Biografiska uppgifter ger en översikt över hennes liv och karriär.
Bildgalleri
2 Bilder
Röstkaraktär och repertoar
Della Casas röst var typiskt lyrisk: behållande av smidighet i de höga registren och tillräcklig tyngd för dramatiskt uttryck utan att bli tung. Det gjorde henne lämplig för ett spektrum av roller, men hon förknippas framför allt med Mozart och Richard Strauss. Hon tolkade dessa kompositörers partier med en kombination av musikalisk linje och scenisk elegans. Fördjupning i Mozarts rollfigurer och deras krav kan hittas via Mozart‑källor, medan studier av Strauss‑rollen diskuteras i Richard Strauss‑litteratur.
Viktiga roller och exempel
- Arabella (Richard Strauss) — en av de roller som i hög grad förknippas med hennes namn.
- Grevinnan i Figaros bröllop (Mozart) — exempel på hennes förmåga att förena vokal linje med dramatisk närvaro.
- Pamina i Trollflöjten (Mozart) — visar på hennes klara, lyriska övertoner och mjuka klang.
Denna översikt över centrala roller ger en bild av det slags repertoar där hon utmärkte sig och hur hon balanserade teknisk precision med scennärvaro. Ytterligare katalogisering av roller återfinns i samlingar och arkiv om Lisa Della Casa.
Karriär, scener och inspelningar
Under sin toppperiod var Della Casa en regelbunden gäst vid flera stora operahus och festivaler. Hon uppträdde ofta vid internationella scener och var väl etablerad i central‑europeiska operamiljöer. Hennes framträdanden på festivaler och i fältens större produktioner dokumenterades i skivinspelningar och radio‑arkiv. För uppgifter om specifika framträdanden och inspelningar, se samlingar hos institutioner och diskografier Festivaler och Operahusen.
Arv och mottagande
Della Casas konstnärskap prisades för musikalisk integritet snarare än scenisk spektakuläritet. Hon lämnade efter sig ett antal inspelningar som fortfarande används som referenser för den lyriska repertoaren. Kritik och eftermälen återfinns i recensenter och musikhistoriska uppsatser som analyserar hennes stil och plats i 1900‑talets operatradition. För mer material om hennes skivproduktion och dokumentation, se diskografier och artiklar.
Hon drog sig tillbaka från frekvent sceningång i mitten av 1970‑talet men förblev en profil inom klassisk musik tack vare sina inspelningar och inspelade konserter. Samlade biografiska uppgifter, recensioner och senare minnesord ger ytterligare perspektiv på hennes liv och betydelse i operavärlden. Läs mer genom arkiv och uppsatser som behandlar hennes konstnärskap och mottagande kritiska källor samt publika minnesord och utmärkelser omedelbara källor.
Liv och karriär
Della Casas far var en italiensk-schweizisk läkare. Hennes mor kom från Bayern. Hon studerade sång för Margarete Häser vid konservatoriet i Zürich. Hennes första framträdande i opera var som Madame Butterfly i Puccinis Madama Butterfly på Solothurn-Biel stadsteater 1940. Hon gick med i ensemblen vid Zürichs kommunala operahus 1943 och stannade där fram till 1950.
1946 sjöng Della Casa rollen som Zdenka i Richard Strauss opera Arabella i Zürich, och året därpå sjöng hon för första gången vid Salzburgfestivalen, där hon skulle sjunga många gånger under sin karriär. Efter föreställningen sade Richard Strauss själv: "Den flickan kommer att bli Arabella en dag!" Samma år sjöng hon för första gången på Wiens statsopera och sjöng Gilda i Verdis Rigoletto. Snart flyttade hon till Wien och anslöt sig till ensemblen på Wiens statsopera. År 1949 sjöng hon på operan La Scala i Milano som Sophie i Richard Strauss' Der Rosenkavalier och Marcelline i Beethovens Fidelio. Hon erbjöds att flytta till Milano, men valde att stanna i Wien.
Della Casa uppträdde för första gången i Storbritannien som grevinnan Almaviva i Mozarts Le nozze di Figaro på Glyndebourne Festival. Hon sjöng rollen som Arabella för första gången på den bayerska statsoperan i München 1951. Hon kom att bli mest känd för denna roll. Hon sjöng Eva i Wagners Die Meistersinger von Nürnberg vid Bayreuthfestivalen 1952, men hon gillade inte atmosfären där med alla diskussioner, så hon återvände aldrig till Bayreuth. Från 1953 till 1968 sjöng hon regelbundet på Metropolitan Opera House i New York där hon var mycket populär.
När Wiens statsopera restaurerades 1955 gavs en särskild föreställning av Der Rosenkavalier. Hon sjöng rollen som Marschallin, så hon hade sjungit alla tre berömda sopranroller i den operan: Marschallin, Octavian och Sophie.
Hon fortsatte att sjunga många stora operaroller vid Salzburgfestivalen, inklusive rollen som Marschallin 1960 under dirigenten Herbert von Karajan, som firade det nybyggda Festspielhaus i Salzburg.
Hon sjöng några få dramatiska roller, till exempel Salome i Salome på Bavarian State Opera House i München 1961, men för det mesta sjöng hon lyriska roller. När den berömda sopranen Elisabeth Schwarzkopf för första gången sjöng på Met sjöng hon rollen som Marschallin i Der Rosenkavalier tillsammans med Della Casa som Octavian...
Efter att ha sjungit Arabella i Salzburg 1974 överraskade hon alla genom att meddela att hon gick i pension. Hon gav upp sin musikaliska karriär och njöt av ett lugnt och hemtrevligt liv. .
Hon har gjort flera kompletta inspelningar av operor, bland annat som grevinnan Almaviva i Le nozze di Figaro (Erich Kleiber dirigerade) och rollen som Arabella i Arabella (Georg Solti dirigerade). Dessa inspelningar anses fortfarande vara bland de finaste som någonsin gjorts. Hon gjorde en underbar inspelning av Richard Strauss Vier letzte Lieder (fyra sista sånger) med Karl Böhm som dirigent 1953.
Personligt liv och död
1947 gifte hon sig med den jugoslaviskt födda journalisten Dragan Debeljevic. De fick en dotter, som blev mycket sjuk när hon var liten. Hennes dotter säger att hon senare i livet, när Lisa fick sina egna hälsoproblem, kunde ge tillbaka till sin mor en del av den kärlek och omsorg som hon själv hade fått som barn. Casa avled den 10 december 2012 i Münsterlingen i Schweiz av naturliga orsaker, 93 år gammal. En svart flagga hängdes upp till hennes ära.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Lisa Della Casa — schweizisk lyrisk sopran känd för Mozart och Richard Strauss Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/124439
Källor
- artsjournal.com : "Sad news: The most serene soprano that ever lived is no more"