Teatro alla Scala i Milano – La Scala, ikoniskt operahus från 1778
La Scala i Milano — ikoniskt operahus från 1778. Upptäck dess rika operahistoria, berömda premiärer och guidade turer i världens mest kända teatersalong.
Teatro alla Scala, vanligtvis känt som La Scala, är förmodligen världens mest kända operahus. Det ligger i Milano, Italien, som är det land där operan startade i början av 1600-talet. Teatern öppnade den 3 augusti 1778. Först kallades den för Nuovo Regio Ducal Teatro alla Scala. Den första operan som spelades där var Salieris Europa riconosciuta.
Historia och namn
La Scala byggdes på uppdrag av hertigen av Milano efter att det tidigare hovteatern, Teatro Regio Ducale, förstörts i en brand. Namnet "La Scala" kommer från den intilliggande kyrkan Santa Maria alla Scala, och platsen ligger i hjärtat av Milanos historiska stadskärna. Teatern ritades av arkitekten Giuseppe Piermarini och blev snabbt en central scen för italiensk opera och musikalisk utveckling.
Arkitektur och salong
Teatrets auditorium är klassiskt format som en hästsko med flera balkonger och loger. Detta ger både en intim atmosfär och god akustik, vilket bidragit till La Scalas världsrykte. Salongen rymmer idag drygt 2 000 åskådare fördelade på olika nivåer och loger, och interiören är utsmyckad i storslagen 1700-talsstil.
Repertoar, premiärer och stora namn
La Scala har genom historien stått värd för många världspremiärer och uppsättningar av verk av stora kompositörer såsom Rossini, Verdi och Puccini. Scenen har också hyllat världsberömda dirigenter och sångare; välkända namn som Arturo Toscanini, Maria Callas och Luciano Pavarotti har alla haft viktiga band till huset. En traditionell höjdpunkt är säsongsöppningen den 7 december, på Sankt Ambrosius dag — Milanos skyddshelgon — då La Scala ofta firar med en gala och särskilda premiärer.
Restaureringar och nutid
La Scala har genomgått flera renoveringar under sin långa historia. Byggnaden skadades under andra världskriget men återuppbyggdes och moderniserades efter kriget. En större restaurering ägde rum 2002–2004 för att uppgradera tekniska installationer och återställa interiören samtidigt som akustik och scenmaskineri bevarades; huset återöppnades i december 2004 med en ny säsong ledd av dirigenten Riccardo Muti.
Museet och utbildning
Tillsammans med operahuset finns Museo Teatrale alla Scala, där besökare kan se kostymer, scenografiska modeller, historiska partitur, porträtt och instrument som berättar om operans och teaterns historia. La Scala är också hem för La Scala Theatre Ballet och Accademia Teatro alla Scala, institutioner som utbildar nästa generation dansare, sjungande och orkestermusiker.
Besöka La Scala
Operahuset tar emot publiken både för föreställningar och guidade visningar. Biljetter till föreställningar säljs via officiella kanaler och det finns särskilda rutiner för galor och premiärer. För besökare som vill uppleva La Scala rekommenderas att boka i god tid och ta del av museets utställningar för att få en helhetsbild av denna ikoniska scen.
Teatro alla Scala i Milano på natten.
Byggandet av teatern
Det hade tidigare funnits en teater där, Teatro Ducale, men den förstördes i en brand 1776. Den nya teatern byggdes där det tidigare funnits en kyrka som hette Santa Maria della Scala. Det är så teatern fick sitt namn.
Teatern hade mer än 3 000 platser fördelade på sex nivåer (sex våningar) med lådor, och ovanför dessa fanns två loggioner eller gallerier. Den har en mycket stor scen. Pengarna till byggnaden kom från försäljningen av "palchi" (lådor) till rika adelsmän och andra rika personer i Milano. I "platea" (huvudvåningen) fanns det inga sittplatser och publiken där stod upp för att titta på, precis som de gör i dag i Royal Albert Hall under Proms. Orkestern kunde ses mycket väl eftersom de inte befann sig i ett orkestergrav som de gör idag.
La Scala har alltid haft ett galleri ovanför lådorna där även mindre rika personer kan titta på. Detta finns fortfarande kvar i dag. Det kallas loggione. Vissa personer i loggion, som kallas Claque, är kända för att applådera vilt om de gillar en sångare, eller bua högt om de inte gillar en sångare. Under La Scalas historia har detta ofta berott på mutor eller utpressning.
La Scala var ursprungligen belyst med 84 oljelampor monterade på palcoscenico (taket) och ytterligare tusen i resten av teatern. Om det skulle börja brinna var flera rum fyllda med hundratals vattenhinkar. Senare ersattes oljelamporna av gaslampor. År 1883 installerades elektriska lampor.
Byggnaden renoverades 1907. Därefter hade den 2 800 platser, precis som den har i dag. År 1943, under andra världskriget, skadades La Scala svårt av bombningar. Den återuppbyggdes och återinvigdes den 11 maj 1946 med en lysande konsert under ledning av Arturo Toscanini, med ett sopransolo av Renata Tebaldi.
Verdi
Många berömda operor uruppfördes på La Scala, bland annat av Giuseppe Verdi. Under flera år tillät Verdi dock inte att hans musik spelades här eftersom han inte gillade hur orkestern hade spelat den. Kompositören dirigerade dock senare sitt Requiem där den 25 maj 1874, och 1886 meddelade han att La Scala skulle vara värd för premiären av hans opera Otello. Urpremiären av hans sista opera Falstaff gavs också på denna teater.
Idag
La Scalas säsong inleds traditionellt den 7 december, på Sankt Ambrosius dag, Milanos skyddshelgon. Alla föreställningar måste avslutas före midnatt; långa operor börjar vid behov tidigare på kvällen.
Det finns också ett museum på Scala (Museo Teatrale alla Scala) med en fantastisk samling av målningar, ritningar, statyer, kostymer och andra dokument om opera och Scalas historia.
Nyligen har La Scala renoverats ytterligare. En del människor var oroliga för att det skulle förstöra den historiska byggnaden, men operakompaniet var mycket nöjda när arbetet var klart. Det fanns en ny scen och mycket mer utrymme bakom scenen. De tunga röda mattorna togs bort och ljudet blev bättre. Sittplatserna har monitorer så att publiken kan följa orden på engelska eller italienska om det är på ett främmande språk (inte italienska). Det renoverade operahuset invigdes den 7 december 2004 med samma opera av Salieri som invigdes 1778. Dirigent var Riccardo Muti.
Teaterns insida som den ser ut i dag efter den senaste moderniseringen.
Sök