Elisabeth Schwarzkopf

Tidigt liv

Elisabeth Schwarzkopf föddes i Jarotschin i provinsen Posen i Preussen. Schwarzkopf visade tidigt intresse för musik. Hon sjöng för första gången i en opera 1928 när hon tog rollen som Eurydike i en skolproduktion av Glucks Orfeo ed Euridice i Magdeburg i Tyskland. År 1934 började Schwarzkopf studera vid Berlin Hochschule für Musik, därefter bytte hon lärare och började arbeta med koloratursopranen Maria Ivogün samt med Ivogüns make, pianisten Michael Raucheisen.

Tidig karriär

Schwarzkopf hade sitt första professionella framträdande på Deutsche Oper Berlin den 15 april 1938 som andra blomsterflickan (första gruppen) i andra akten av Richard Wagners Parsifal. Hon sjöng i Berlin i fyra år, under vilken tid hon gick med i nazistpartiet. På grund av detta fick hon senare inte uppträda i USA.

1942 blev hon inbjuden att sjunga på Wiener Staatsoper, där hon bland annat spelade Konstanze i Mozarts Die Entführung aus dem Serail, Musetta och senare Mimì i Puccinis La bohème och Violetta i Verdis La traviata.

Karriär efter kriget

1945 fick Schwarzkopf österrikiskt medborgarskap så att hon kunde sjunga på Wiener Staatsoper. Under 1947 och 1948 uppträdde Schwarzkopf på turné med Wiener Staatsoper på Londons Royal Opera House i Covent Garden den 16 september 1947 som Donna Elvira i Mozarts Don Giovanni och på La Scala den 28 december 1948 som grevinnan i Mozarts Figaros bröllop, vilket blev en av hennes mest kända roller.

Från och med då blev hon inbjuden att sjunga över hela världen, bland annat på La Scala i Milano och på San Francisco Opera.

I mars 1946 hade Schwarzkopf bjudits in till provspelning för Walter Legge. Legge var en man som producerade inspelningar av klassisk musik i Storbritannien. Han hade grundat Philharmonia Orchestra. Legge bad Schwarzkopf att sjunga Hugo Wolfs lied Wer rief dich denn? Han tyckte att hon var så bra att han gav henne ett exklusivt kontrakt med EMI. De arbetade mycket tillsammans och gifte sig den 19 oktober 1953 i Epsom, Surrey; Schwarzkopf hade nu brittiskt medborgarskap på grund av sitt äktenskap med en engelsman.

När Schwarzkopf sjöng i operor på 1960-talet sjöng hon nästan alltid en av sina fem favoritroller: Donna Elvira i Mozarts Don Giovanni, grevinnan Almaviva i Figaros bröllop, Fiordiligi i Così fan tutte, grevinnan Madeleine i Strauss' Capriccio och Marschallin i Rosenkavalier. Hon var också bra på att sjunga Alice Ford i Verdis Falstaff. På EMI gjorde hon flera "champagneoperett"-inspelningar som Franz Lehárs Den glada änkan och Johann Strauss II:s Zigenarbaronen.

Schwarzkopfs sista operaföreställning var som Marschallin den 31 december 1971 på La Monnaie-teatern i Bryssel. Under de följande åren sjöng hon endast i liederkonserter.

Den 17 mars 1979 fick Walter Legge en allvarlig hjärtattack. Läkarna sa åt honom att vila, men i stället för att vila gick han till Schwarzkopfs sista konsert två dagar senare i Zürich. Tre dagar senare dog han.

Efter sin pensionering undervisade Schwarzkopf och gav mästarklasser runt om i världen, särskilt vid Juilliard School i New York. Hon var känd för att vara en extremt sträng lärare som stoppade sina elever för att kritisera varje liten detalj. Efter att ha bott i Schweiz i många år flyttade hon till Vorarlberg i Österrike.

Hon blev musikdoktor vid universitetet i Cambridge 1976 och utnämndes till Dame Commander of the Order of the British Empire (DBE) 1992. Hon fick många andra utmärkelser.

Schwarzkopf dog i sömnen natten mellan den 2-3 augusti 2006 i sitt hem i byn Schruns i Vorarlberg i västra Österrike, 90 år gammal.