Georg Solti

Tidig karriär

Solti föddes som György Stern i Budapest i en judisk familj. Hans far bytte namn från György till Georg och ändrade sitt efternamn till Solti. Detta var för att hans namn inte skulle se judiskt ut, eftersom det fanns mycket antisemitism i Europa.

Han lärde sig piano, men när han var 14 år gammal hörde han Erich Kleiber dirigera Beethovens femte symfoni och ville genast bli dirigent. Han studerade vid Franz Liszt-akademin för Béla Bartók, Zoltán Kodály, Leo Weiner och Ernst von Dohnanyi. År 1935 började han bli känd som dirigent. Han dirigerade Figaros bröllop på Budapestoperan 1938. Det var första gången han dirigerade där, och det skulle också bli sista gången. Samma dag annekterade Hitler Österrike. Livet blev farligt för judarna i Ungern. År 1939 flyttade han till Schweiz, där han fortsatte en karriär som pianist och vann den internationella pianotävlingen i Genève, men han fick inte många chanser att dirigera där. Hans far blev sjuk och dog, så han såg honom aldrig mer.

Efter andra världskriget blev Solti musikdirektör för Bayerns statsorkester i München (där han uruppförde Paul Hindemiths opera Mathis der Maler, som hade förbjudits när nazisterna var vid makten). Han dirigerade operan i Frankfurt där han gav det första framförandet i Tyskland av Alban Bergs Lulu. År 1951 uppträdde han vid Salzburgfestivalen och dirigerade Mozarts Idomeneo.

I mitten av karriären

Solti dirigerade ofta Los Angeles Philharmonic, och det bestämdes att han skulle vara deras huvuddirigent (musikdirektör) från och med 1962. Solti ändrade sig dock eftersom de utsåg Zubin Mehta till assisterande dirigent utan att meddela Solti. Mehta blev musikalisk ledare i stället.

1961 blev Solti musikdirektör vid Royal Opera House, Covent Garden, och stannade där till 1971. Han var en fantastisk dirigent, men lät musikerna arbeta mycket hårt. Med sitt skalliga huvud fick han smeknamnet "Den skrikande skallen". Han tillbringade en stor del av sin tid i Storbritannien och USA.

Hans första äktenskap slutade i skilsmässa. Hans andra äktenskap var med Valerie Pitts, en brittisk TV-programledare som han träffade när hon skickades för att intervjua honom. De fick två döttrar, Gabrielle och Claudia. Han tilldelades hedersorden Order of the British Empire (KBE) 1971. Året därpå blev han brittisk medborgare och var då känd som Sir Georg Solti.

Solti hjälpte många unga musiker genom att utbilda dem i workshops och ge dem möjlighet att uppträda.

Senare karriär

Solti var musikdirektör för Chicagos symfoniorkester (CSO) från 1969 till 1991, då han fick titeln Music Director Laureate, den enda CSO-dirigent som fått den titeln. Han gjorde dem till en orkester i världsklass och tog dem på turnéer till andra länder. Han gav 999 föreställningar med CSO. Han dog före sin 1000:e föreställning. Ett torg i närheten av Symphony Center i Chicago kallades till hans minne "Sir Georg Solti Place".

Solti hade också andra arbeten. Han var musikdirektör för Orchestre de Paris från 1972 till 1975. Från 1979 till 1983 var han chefdirigent för London Philharmonic Orchestra. Under denna tid med London Philharmonic framförde och spelade han in många verk av Elgar, bland annat de två symfonierna, violinkonserten med Kyung Wha Chung och cellokonserten med Julian Lloyd Webber. År 1983 dirigerade han Wagners Ringcykel i Bayreuth för första gången. Inför FN:s 50-årsjubileum bildade Solti World Orchestra for Peace, som bestod av musiker från 47 orkestrar runt om i världen.

Solti samarbetade med Dudley Moore i en tv-serie från 1991, Orchestra! som gjordes för att förklara allt om orkestern för människor.

Solti gick aldrig i pension. Han hade många planer på konserter och inspelningar när han plötsligt dog av en hjärtattack den 5 september 1997 i Antibes i Frankrike. Han fick en statsbegravning och begravdes bredvid Bartók, som hade varit hans lärare och hade hjälpt honom mycket. Soltis änka och döttrar startade Solti Foundation för att hjälpa unga musiker.