Neptunus månar: fakta om Triton, Nereid och alla 14 kända månar

Neptunus månar: Utforska fakta om 14 kända månar — Triton, Nereid och fler: upptäckts-historia, egenskaper och namn inspirerade av havsnymfer.

Neptunus har totalt 14 kända månar. Den största månen är Triton som upptäcktes av William Lassell bara sjutton dagar efter att Neptunus upptäcktes. Hundra år senare upptäcktes den andra månen, Nereid. Hubble-teleskopet hittade den 14:e månen 2013.

De flesta av Neptunus månar är uppkallade efter havsnymfer.

Översikt över Neptunus månar

Neptunus har ett system som inkluderar både små, tätt liggande inner-månar och många yttre, oregelbundna månar som kretsar långt från planeten. De inre månarna är relativt små och rör sig på nästan cirkulära, prograde banor nära ekvatorn. De yttre månarna är ofta mindre, har mer excentriska och lutande banor och tros vara infångade objekt från yttre solsystemet.

Alla 14 kända månar

• Naiad
• Thalassa
• Despina
• Galatea
• Larissa
• Proteus
• Triton
• Nereid
• Halimede
• Sao
• Laomedeia
• Psamathe
• Neso
• Hippocamp

Triton — Neptunus dominerande måne

Triton är den största av Neptunus månar och skiljer sig kraftigt från de flesta andra stora månar i solsystemet. Den kretsar i en retrograd bana (motsatt Neptunus rotation), vilket är en viktig indikation på att Triton troligen fångats in från Kuiperbältet snarare än att ha bildats tillsammans med planeten. Triton är geologiskt aktiv — ytan visar bevis för kryovulkanism och strömmar av kvävegaser och partiklar, och den har en tunn atmosfär bestående av kväve med spår av metan.

Eftersom Tritons bana är retrograd och något inåtgående innebär tidvattenkrafterna att dess omloppsradie gradvis minskar. På mycket lång sikt (flera miljarder år) kan Triton antingen kollidera med Neptunus eller brytas upp och bilda en ring.

Nereid — en excentrisk veteran

Nereid upptäcktes ungefär ett sekel efter Triton och kännetecknas av sin mycket excentriska bana. Till skillnad från de inre, välordnade månarna rör sig Nereid i en kraftigt avlång omloppsbana, vilket gör dess avstånd till Neptunus mycket varierande under en omloppsperiod. Detta beteende tyder på en komplex dynamisk historia, kanske orsakad av gravitationella störningar, eventuella möten med andra kroppar eller påverkad av Tritons infångning.

De inre månarna och ringarna

De innersta månarna — Naiad, Thalassa, Despina, Galatea, Larissa och Proteus — ligger mycket nära Neptunus och är små, mörka och oregelbundna till formen. Vissa av dem fungerar som fångare eller "shepherd"-månar som påverkar Neptunus ringsystem; till exempel har man observerat samband mellan Galatea och planetens smala Adams-ring. Proteus är den största av de inre oregelbundna kropparna och är, efter Triton, en av de största månarna kring Neptunus.

De yttre, oregelbundna månarna

De yttre månarna — Halimede, Sao, Laomedeia, Psamathe och Neso samt Hippocamp — är små, ofta mycket avlägsna och rör sig i oregelbundna banor. Dessa månar tros i hög grad vara infångade asteroider eller transneptuniska objekt. Deras banor kan vara kraftigt lutade och/eller retrograda, och flera har mycket långa omloppstider runt Neptunus. Neso är exempelvis känd som en av de mest avlägsna naturliga satelliterna i solsystemet när det gäller omloppsradie.

Namngivning och ursprung

Månarna runt Neptunus namnges till största delen efter figurer från grekisk mytologi kopplade till havet — främst havsnymfer (Nereider) och andra havsvarelser. Denna tradition följer Neptunus koppling till havet i mytologin. Många av de yttre månarna har namn som speglar deras antagna ursprung som infångade kroppar från det yttre solsystemet.

Vad framtiden kan föra med sig

Forskningen om Neptunus månar fortsätter med hjälp av rymdteleskop och förbättrade markbaserade observationer. Hubbleupptäckter och analys av arkivdata har lett till nya upptäckter (som den 14:e månen år 2013). Framtida uppdrag till yttre solsystemet skulle kunna ge betydligt mer detaljerad information om sammansättning, geologi och dynamik hos dessa månar, särskilt de större som Triton.

Sammanfattningsvis utgör Neptunus månsystem en blandning av en stor, fångad isvärld (Triton), ett antal små inre månar som påverkar ringarna och ett fält av infångade, oregelbundna yttre månar — alla intressanta för att förstå planetens historia och dynamik i det yttre solsystemet.

Förteckning över månar

De neptuniska månarna är här listade efter sin omloppstid, från kortast till längst. Triton, som inte bara är tillräckligt massiv för att dess yta ska ha kollapsat till en sfär, utan också är jämförbar i storlek med vår egen måne, är markerad i lila. Oregelbundna (fångade) månar visas i grått; prograd i ljusgrått och retrograd i mörkgrått. (Triton tros också vara fångad.)

Beställ	Etikett	Namn	Uttryck (nyckel)	Bild	Diameter (km)	Massa ( ×10 16kg)	Halvstor axel  (km)	Omloppstid  (d)	Lutning  (°)	Excentricitet	Upptäcktsår
1	Neptunus III	Naiad	ˈneɪ.əd		66 ( 96 × 60 × 52)	19	48,227	0.294	4.691	0.0003	1989
2	Neptunus IV	Thalassa	θəˈlæsə		82 ( 108 × 100 × 52)	35	50,074	0.311	0.135	0.0002	1989
3	Neptunus V	Despina	dɨsˈpiːnə		150 ( 180 × 148 × 128)	210	52,526	0.335	0.068	0.0002	1989
4	Neptunus VI	Galatea	ˌɡæləˈtiːə		176 ( 204 × 184 × 144)	212	61,953	0.429	0.034	0.0001	1989
5	Neptunus VII	Larissa	ləˈrɪsə		194 ( 216 × 204 × 168)	460	73,548	0.555	0.205	0.0014	1981
6	Neptunus XIV	Hippocamp	ˈhɪpoʊkæmp		~18	n/a	104,200	0.9362	~ 0.0	~ 0.000	2013
7	Neptunus VIII	Proteus			420 ( 436 × 416 × 402)	4,400	117,646	1.122	0.075	0.0005	1989
8	Neptunus I	Triton ♠	ˈtraɪtən		2,705.2 ± 4.8 (2,709 × 2,706 × 2,705)	2,140,800 ± 5200	354,759	5.877	156.865	0.0	1846
9	Neptunus II	Nereid	ˈnɪəriː.ɪd		340 ± 50	2,700	5,513,818	360.13	7.090	0.7507	1949
10	Neptun IX	Halimede ♠	ˌhælɨˈmiːdiː		62	16	16,611,000	1,879.08	112.712	0.2646	2002
11	Neptun XI	Sao	ˈseɪ.oʊ		44	5.8	22,228,000	2,912.72	53.483	0.1365	2002
12	Neptunus XII	Laomedeia	ˌleɪ.ɵmɨˈdiːə		42	5.0	23,567,000	3,171.33	37.874	0.3969	2002
13	Neptunus X	Psamathe ♠	ˈsæməθiː		40	4.4	48,096,000	9,074.30	126.312	0.3809	2003
14	Neptunus XIII	Neso ♠	ˈniːsoʊ		60	15	49,285,000	9,740.73	136.439	0.5714	2002

Oregelbundna månar

Bilden till höger visar banorna för Neptunus oregelbundna månar som hittills upptäckts. Banornas excentricitet representeras av de gula segmenten (som sträcker sig från pericentrum till apocentrum) och lutningen representeras på Y-axeln. Satelliterna ovanför X-axeln är prograd, satelliterna under är retrograd. X-axeln är märkt i Gm (miljoner km) och bråkdelen av Hillssfärens (gravitationsinflytande) radie (~116 Gm för Neptunus).

Med tanke på att deras banor liknar varandra har man föreslagit att Neso och Psamathe skulle kunna ha ett gemensamt ursprung genom att en större måne har brutits sönder.

Triton, den största månen som följer en retrograd men nästan cirkulär bana, och som också tros vara en fångad satellit, visas inte. Nereid, som befinner sig på en prograd men mycket excentrisk bana, tros ha blivit utspridd under Tritons fångst.

 
Neptunus oregelbundna satelliter.  

Sök med bokstav