Neptunus har totalt 14 kända månar. Den största månen är Triton som upptäcktes av William Lassell bara sjutton dagar efter att Neptunus upptäcktes. Hundra år senare upptäcktes den andra månen, Nereid. Hubble-teleskopet hittade den 14:e månen 2013.

De flesta av Neptunus månar är uppkallade efter havsnymfer.

 

Översikt över Neptunus månar

Neptunus har ett system som inkluderar både små, tätt liggande inner-månar och många yttre, oregelbundna månar som kretsar långt från planeten. De inre månarna är relativt små och rör sig på nästan cirkulära, prograde banor nära ekvatorn. De yttre månarna är ofta mindre, har mer excentriska och lutande banor och tros vara infångade objekt från yttre solsystemet.

Alla 14 kända månar

  • Naiad
  • Thalassa
  • Despina
  • Galatea
  • Larissa
  • Proteus
  • Triton
  • Nereid
  • Halimede
  • Sao
  • Laomedeia
  • Psamathe
  • Neso
  • Hippocamp

Triton — Neptunus dominerande måne

Triton är den största av Neptunus månar och skiljer sig kraftigt från de flesta andra stora månar i solsystemet. Den kretsar i en retrograd bana (motsatt Neptunus rotation), vilket är en viktig indikation på att Triton troligen fångats in från Kuiperbältet snarare än att ha bildats tillsammans med planeten. Triton är geologiskt aktiv — ytan visar bevis för kryovulkanism och strömmar av kvävegaser och partiklar, och den har en tunn atmosfär bestående av kväve med spår av metan.

Eftersom Tritons bana är retrograd och något inåtgående innebär tidvattenkrafterna att dess omloppsradie gradvis minskar. På mycket lång sikt (flera miljarder år) kan Triton antingen kollidera med Neptunus eller brytas upp och bilda en ring.

Nereid — en excentrisk veteran

Nereid upptäcktes ungefär ett sekel efter Triton och kännetecknas av sin mycket excentriska bana. Till skillnad från de inre, välordnade månarna rör sig Nereid i en kraftigt avlång omloppsbana, vilket gör dess avstånd till Neptunus mycket varierande under en omloppsperiod. Detta beteende tyder på en komplex dynamisk historia, kanske orsakad av gravitationella störningar, eventuella möten med andra kroppar eller påverkad av Tritons infångning.

De inre månarna och ringarna

De innersta månarna — Naiad, Thalassa, Despina, Galatea, Larissa och Proteus — ligger mycket nära Neptunus och är små, mörka och oregelbundna till formen. Vissa av dem fungerar som fångare eller "shepherd"-månar som påverkar Neptunus ringsystem; till exempel har man observerat samband mellan Galatea och planetens smala Adams-ring. Proteus är den största av de inre oregelbundna kropparna och är, efter Triton, en av de största månarna kring Neptunus.

De yttre, oregelbundna månarna

De yttre månarna — Halimede, Sao, Laomedeia, Psamathe och Neso samt Hippocamp — är små, ofta mycket avlägsna och rör sig i oregelbundna banor. Dessa månar tros i hög grad vara infångade asteroider eller transneptuniska objekt. Deras banor kan vara kraftigt lutade och/eller retrograda, och flera har mycket långa omloppstider runt Neptunus. Neso är exempelvis känd som en av de mest avlägsna naturliga satelliterna i solsystemet när det gäller omloppsradie.

Namngivning och ursprung

Månarna runt Neptunus namnges till största delen efter figurer från grekisk mytologi kopplade till havet — främst havsnymfer (Nereider) och andra havsvarelser. Denna tradition följer Neptunus koppling till havet i mytologin. Många av de yttre månarna har namn som speglar deras antagna ursprung som infångade kroppar från det yttre solsystemet.

Vad framtiden kan föra med sig

Forskningen om Neptunus månar fortsätter med hjälp av rymdteleskop och förbättrade markbaserade observationer. Hubbleupptäckter och analys av arkivdata har lett till nya upptäckter (som den 14:e månen år 2013). Framtida uppdrag till yttre solsystemet skulle kunna ge betydligt mer detaljerad information om sammansättning, geologi och dynamik hos dessa månar, särskilt de större som Triton.

Sammanfattningsvis utgör Neptunus månsystem en blandning av en stor, fångad isvärld (Triton), ett antal små inre månar som påverkar ringarna och ett fält av infångade, oregelbundna yttre månar — alla intressanta för att förstå planetens historia och dynamik i det yttre solsystemet.