Nikolaus Harnoncourt

Livet

Harnoncourt föddes i Berlin i en adelsfamilj som var släkt med de heliga romerska kejsarna och andra europeiska kungligheter. Hans fullständiga namn var Johann Nicolaus Graf de la Fontaine und d'Harnoncourt-Unverzag. Han växte upp i Graz i Österrike och studerade musik i Wien.

Från 1952 till 1969 var han cellist i Wiens symfoniorkester. Han blev snart intresserad av att framföra gammal musik med tidstypiska instrument. Han startade en grupp med namnet Concentus Musicus Wien. De försökte få musiken av kompositörer från barocktiden att låta som den hade gjort när den skrevs. Harnoncourt spelade både viola da gamba och cello. År 1970 dirigerade han Monteverdis opera Ritorno d'Ulisse in Patria på La Scala i Milano.

År 1971 började Harnoncourt arbeta med dirigenten Gustav Leonhardt. De spelade in alla J.S. Bachs kantater. Detta projekt tog fram till 1990 att slutföra. Han spelade också in Bachs Matteuspassion. Han uppträdde med många andra orkestrar, bland annat Kungliga Concertgebouworkestern. Ofta var det orkestrar som använde moderna instrument, men han försökte få dem att spela med förståelse för en historisk stil (stråkeföring, frasering osv.). I likhet med andra musiker som arbetar med historiska instrument insåg han gradvis att musik från senare perioder, såsom den klassiska musikperioden och till och med den romantiska perioden, brukade låta annorlunda än vad vi vanligtvis hör idag. Han spelade in Beethovens symfonier och konserter. Han fick många utmärkelser för dessa inspelningar.

Harnoncourt var gift med Alice fram till sin död. Paret hade en dotter, Elisabeth von Magnus, och tre söner: Philipp, Franz och Eberhard (som dog 1990). Harnoncourt drog sig tillbaka i december 2015 på grund av sjukdom. Harnoncourt avled den 5 mars 2016 av sjukdomen. Han var 86 år gammal.