Matthäuspassion (tyska: Matthäuspassion) är en musikalisk komposition skriven av Johann Sebastian Bach. Texterna berättar historien om Jesu död på korset som den berättas i kapitel 26 och 27 i Matteusboken i Bibeln. Verket är för kör, solostämmor och orkester. Både kören och orkestern är indelade i två sektioner: Kör 1 och kör 2, orkester 1 och orkester 2.

Orden är hämtade från Bibeln och av poeten Picander. Det fanns andra kompositörer som också skrev verk som kallades Matteuspassion, den mest kända var Heinrich Schütz. Bachs Matteuspassion anses dock av många musiker vara det största körverk som någonsin skrivits. Två andra mycket stora körverk av Bach är Johannespassionen och mässan i h-moll.

Bakgrund

Bachs Matthäuspassion (BWV 244) komponerades i Leipzig och framfördes första gången under gudstjänsten på Långfredagen i St. Thomas-kyrkan. Verket skrevs omkring 1727 och Bach reviderade det vid flera tillfällen under de följande åren. Ursprungligen hade verket en tydlig liturgisk funktion: det framfördes i två delar, en före och en efter predikan, vilket var brukligt i den lutherska gudstjänstordningen.

Stycket kräver ovanligt stora resurser: två körer, två orkestrar, solister (sopran, alt, tenor och bas), en berättarroll (Evangelisten, vanligtvis tenor) och rösten som gestaltar Jesus (Christus, ofta bas). Instrumentationen kan omfatta bland annat flöjter, oboer, fagotter, stråkar, cembalo/positivorgel och generalbasinstrument såsom violoncell och contrabass.

Text och librett

Librettot är en sammansättning av tre huvudkällor: direkta bibeltexter (från Matteusevangeliet kapitel 26–27), poetiska dikter av Picander (pseudonym för Christian Friedrich Henrici) som kommenterar och reflekterar händelserna, samt välkända lutherska koraler (psalmer) som används som hymnkommentarer. Den dramatiska kärnan består av evangelieberättelsen som sjungs i recitativ av Evangelisten, medan körerna ofta agerar som turba (folkmassans) röster eller som kommenterande körtankar.

Koralernas enkla melodier och harmoniseringar ger åhöraren sammanhang och möjlighet till identifikation; de fungerar också som paus- och meditationspunkter mellan de dramatiska scenerna. Picanders poesi skapar emotionella och dramatiska kontraster till evangelietextens direkta berättande.

Musikalisk uppbyggnad

Verket är uppbyggt som en stor passionsoratorium i två avdelningar och omfattar över sextio satser i de flesta versioner (antalet kan variera beroende på version och redaktion). Bach kombinerar flera musikaliska komponenter:

  • Recitativ – Evangelisten berättar med torr recitativstil, ofta ackompanjerad av cembalo eller orgel och bas; Jesus-ord ges ofta i mer melodisk och dignified arioso-stil.
  • Arior – Reflekterande solosatser för de olika solisterna med rik orkesterdialog och ofta uttrycksfullt obbligato-instrument (t.ex. den berömda alt-arian "Erbarme dich" med soloviolin).
  • Körer – Stora körscener återger folkmassans rop (turba) eller framträder som meditativa, kontrapunktiska satsningar (t.ex. öppningskoret som ställer scenen).
  • Koral – Lutherska psalmmelodier i homofon satsning som förankrar verket andligt och formmässigt.

Bachs kompositionssätt förenar strikt kontrapunkt med starkt dramatisk retorik: dissonanser, kromatiska förlopp och figurer som symboliserar lidande och död används uttrycksfullt. Samtidigt finns ögonblick av innerlighet och barmhärtighet i ariornas lyrik och i koralharmoniseringarna. Den dubbla kör- och orkestersättningen möjliggör antiphonal effekt och komplex dialog mellan grupperna.

Betydelse och tolkning

Matthäuspassion räknas ofta som ett av de största verken i den västerländska musiktraditionen. Efter Bachs död föll många av hans större kyrkliga verk i relativ glömska, men verket fick en stark renässans genom Felix Mendelssohns uppförande i Berlin 1829, vilket blev en milstolpe i verkets moderna mottagande. Idag framförs och spelas det regelbundet världen över, både i liturgiska sammanhang och i konsertsalar.

Tolkningar varierar: historiskt informerade ensembler försöker återskapa Bachs klangideal och instrumentering, medan stororkestrala tolkningar tar fasta på verket som dramatisk konsertmusik. Gemensamt för de flesta tolkningar är verkets kombination av teologisk djup, mänsklig medkänsla och musikaliskt hantverk i världsklass.

Läsaren som vill fördjupa sig kan med fördel lyssna särskilt efter Evangelistens berättande, kontrasten mellan turba-körer och de introspektiva ariorna samt hur koralerna binder ihop dramatiken till en liturgisk helhet. Verket är långt (vanligen cirka tre timmar) och kräver stor koncentration, men belönar lyssnaren med en rikedom i både musikaliskt och andligt perspektiv.