Matteuspassionen

Historia

Traditionen att sjunga berättelsen om Jesu lidande under den heliga veckan (veckan före påsk) går flera hundra år tillbaka i tiden då en präst sjöng berättelsen i stället för att tala den. Senare utvecklades en tradition att låta den sjungas av en kör. Under barocken utvecklades passionsoratoriet. Bachs Matteuspassion, som skrevs 1727, är det mest kända verket i denna tradition. Det framfördes troligen första gången på långfredagen (11 april) 1727 i Thomaskirche i Leipzig, där Bach var kapellmästare. Han gjorde några ändringar i den 1736 och framförde den igen den 30 mars 1736. Därefter var den nästan helt bortglömd tills långt efter Bachs död. Även Bachs musik i allmänhet var bortglömd av de flesta människor. År 1829 upptäckte kompositören Felix Mendelssohn musiken till Matteuspassionen och bestämde sig för att framföra en kort version av den i Berlin. Den blev genast oerhört populär hos allmänheten och från och med då har Bach alltid förblivit erkänd som en av de största av alla kompositörer.

Musiken

Orden i Bachs Matteuspassion är delvis hämtade direkt från Bibeln (Matteus kapitel 26-27) och delvis påhittade av poeten Picander. Orden från Bibeln används för att berätta den grundläggande historien. De sjungs till recitativ (musik i talrytm) av en tenorsolist som kallas evangelisten (Matteus var en "evangelist" eftersom han predikade Jesu budskap). Jesu ord sjungs av en baryton- eller bassolist. Evangelisten ackompanjeras av continuo (en orgel och en cello, kontrabas eller fagott). Jesus ackompanjeras av stråkarna.

Mellan recitativen finns det arior, som var och en sjungs av en av de fyra solisterna: en sopran, en alt, en tenor och en bas. Arierna har ofta en inledande sats som kallas "arioso" och som i musikstilen är något mellan ett recitativ och en aria. Arierna ackompanjeras av orkestern, ofta med ett instrument som spelar ett viktigt solo. Orden i arioso och arior kommenterar det som händer i berättelsen och beskriver vad som händer i människornas tankar.

Kören, som är uppdelad i två sektioner ("dubbelkör"), sjunger några rörelser där de representerar folkmassan i berättelsen. Vissa av dessa satser, som t.ex. den inledande, är ganska långa, andra är mycket korta. I några av dessa rörelser finns en sångsolist, och kören kommenterar vad solisten sjunger om. Förutom huvudkören finns det en liten kör som sjunger en koralmelodi ovanpå musiken under den första satsen (detta kallas en "ripieno"). Ibland används en pojkkör för detta.

Det finns också flera koraler som sjungs av hela kören. Dessa är som psalmmelodier. Det är troligt att församlingen på Bachs tid skulle ha sjungit med i dessa, eftersom det var körsånger som ofta sjöngs vid gudstjänster.

Under vissa av körsatserna finns det mycket små avsnitt för en soloröst. Dessa representerar en person från publiken. Dessa kan sjungas av solister från kören. Så förutom Jesus finns det små partier för Judas, Petrus, två överstepräster, Pontius Pilatus, Pilatus hustru, två vittnen och två ancillae (pigor). Dessa små roller kan sjungas av olika solister, men i vissa föreställningar kan en solist (eventuellt en som också sjunger ariorna) ta flera av dessa roller.

I traditionen av dessa musikaliska passioner nämns inte uppståndelsen alls. Berättelsen slutar med att kören fäller tårar efter att Jesus har dödats.

Instrumenten i orkestern är stråkinstrument (violiner, violer, cello och kontrabas), orglar (en för varje kör), två flöjter, två oboer och fagott. Orkester I spelar tillsammans med kör I och orkester II spelar tillsammans med kör II. Det finns också några extra instrument: två blockflöjter, tre olika sorters oboer och en viola da gamba.

Bachs Matteuspassion tar nästan 3 ½ timme om den framförs utan några avbrott. Den är uppdelad i två delar. Det brukar vara en lång paus mellan varje del så att musiker och publik kan äta en måltid innan de kommer tillbaka utvilade till den andra delen.

Matteuspassionen och Johannespassionen är båda mycket stora verk. De har olika karaktär. Johannespassionen är mycket dramatisk och njuter av berättelsens dramatik. Matteuspassionen är mer mild och eftertänksam, även om den också har en del dramatiska stunder.