Bothriolepis – devonisk pansarfisk: utbredning, arter och levnadssätt

Upptäck Bothriolepis — devonisk pansarfisk: utbredning, över 70 arter, storlekar och bentiskt levnadssätt i kust- och sötvatten. Fakta, bilder och evolution.

Bothriolepis är ett släkte av antiarkiska placoderms. Den var utbredd och varierad i den mellersta till sena devonianen, för ungefär 393–359 miljoner år sedan. Som antiarch hade Bothriolepis ett kraftigt pansar över framkroppen och huvudet och bevaras ofta mycket väl i fossilmaterial, vilket gjort släktet till ett av de bäst kända placodermen från devon.

Utbredning och miljö

Bothriolepis levde i miljöer på alla kontinenter, inklusive kustnära havs- och sötvattensmiljöer. Fossil påträffas i både delta-, flod- och lagunavlagringar samt i närmare marina sediment, vilket tyder på att många arter kunde leva i brackvatten och röra sig mellan olika habitat. Den geografiska spridningen visar att släktet kunde kolonisera vitt skilda miljöer under devon.

Arter och storlek

Fler än 70 arter har beskrivits globalt, vilket gör Bothriolepis till ett artfattigt men artrikt exempel bland forntida bottenlevande fiskar. De flesta arter var relativt små: de var ungefär 30 centimeter långa som vuxna. Den största beskrivna arten, B. maxima, hade dock ett pansar som var cirka 100 centimeter långt och visar att det fanns betydande storleksvariation inom släktet.

Anatomi och anpassningar

Bothriolepis hade en kompakt, platt kropp med ett kraftigt benskal (pansar) framöver och en mjukare bakre kroppsdel. Som andra antiarcher hade de modifierade, ledsatta framben inneslutna i benplattor — strukturer som sannolikt fungerade som stödjande eller grävande organ vid bottenlevande livsstil. Munnen var relativt liten och placerad ventralt, anpassad för att suga i sig föda från substratet.

Levnadssätt och föda

De flesta arter av Bothriolepis var små, bentiska, sötvattensdetritivorer. De fick näring genom att äta nedbrytande växt- och djurmaterial — det vill säga organiskt material som samlats i sedimentet — och sannolikt små bottendjur. Munens och käkarnas byggnad tyder på att de inte var aktiva jägare av större byten utan snarare sediment­sökande födosökare eller plockare av partiklar.

Reproduktion, fossil och vetenskaplig betydelse

Direkt kunskap om Bothriolepis reproduktion är begränsad. Bland placodermfiskar finns bevis för både äggläggning och inre befruktning hos vissa grupper, men för Bothriolepis saknas entydiga bevis för vilken strategi som användes. Tack vare det massiva pansaret och den stora mängden fossil är Bothriolepis viktigt för förståelsen av devoniska ekosystem, faunafördelning och morfologiska anpassningar hos tidiga käkförsedda fiskar. Dess rikliga och vitt spridda fossil används också i studier av paleobiogeografi och stratigrafi för den devoniska perioden.

Frågor och svar

F: Vad är Bothriolepis?

F: När fanns Bothriolepis?

F: Vilken typ av miljöer levde Bothriolepis i?

F: Vad åt de flesta arter av Bothriolepis?

F: Vilken var den typiska längden på Bothriolepis?

F: Hur stor var den största arten av Bothriolepis?

F: Hur många arter av Bothriolepis finns det i världen?

Sök med bokstav