Brasiliens roll i andra världskriget: allieradinsats i Italien

I början av andra världskriget var Brasilien neutralt. De bedrev handel med både de allierade och axelmakterna. Men efter 1939 försvårade kriget handeln med Europa. De vände sig till USA som handelspartner. Amerikanerna pressade Brasilien att ansluta sig till de allierade. Detta ledde till den gemensamma brasiliansk-amerikanska försvarskommissionen, som var avsedd att motverka axelns inflytande i Sydamerika. I början av 1942 tillät Brasilien USA att upprätta flygbaser på sin mark. Detta var i utbyte mot att USA skulle uppmuntra bildandet av en järnindustri i Brasilien. Brasilien bröt också de diplomatiska förbindelserna med Tyskland, Japan och Italien.

Som ett resultat av Brasiliens beslut sänkte den tyska flottans ubåtar 13 brasilianska handelsfartyg från slutet av januari till juli 1942, vilket orsakade allvarliga skador på den brasilianska sjöfarten. Totalt sänkte 21 tyska och två italienska ubåtar 36 brasilianska handelsfartyg, vilket ledde till 1 691 drunkningar och 1 079 andra dödsfall. Sänkningarna var det främsta skälet till att den brasilianska regeringen förklarade krig mot axeln. Slutligen förklarade Vargas krig mot både Tyskland och Italien den 22 augusti 1942. Det är känt att 9 ubåtar sänktes utanför den brasilianska kusten under krigets gång.

Den brasilianska expeditionsstyrkan BEF (portugisiska: Força Expedicionária Brasileira) bestod av cirka 25 344 man. De organiserades som en division av den amerikanska femte armén. De fördröjdes i starten av svårigheter att organisera sig. En del i Brasilien trodde att regeringen inte var så angelägen om att skicka trupper i strid. Ett populärt talesätt vid den tiden var att det var troligare att "ormar rökte" (portugisiska: Cobras Fumarem) än att BEF skulle komma igång. Det är samma sak som talesättet "När grisar flyger", vilket betyder att det förmodligen aldrig kommer att hända. När BEF gick in i kriget bar de stolt sitt armmärke som visade en kobra med en pipa i munnen. De kallade sig själva för "de rökande kobrorna".

De var organiserade som en vanlig amerikansk division. De bar amerikanska uniformer med brasilianska grad- och förbandsmärken. BEF var indelad i tre bataljoner med 5 000 man vardera. De var den 1:a, 6:e och 11:e regementsstridsgruppen. Deras resultat i Italien var imponerande. I slaget vid Collecchio besegrade BEF den tyska 148:e divisionen och de italienska divisionerna Monte Rosa, San Marco och Italia. De tillfångatog 14 700 soldater och 800 officerare (inklusive två generaler). Under de åtta månadernas strider i Italien tillfångatog BEF sammanlagt 20 573 axelsoldater. De förlorade endast 450 soldater och 13 officerare dog under striderna vid fronten.

Den brasilianska flottan och det brasilianska flygvapnet spelade en stor roll i slaget om Atlanten. De startade i mitten av 1942 och var verksamma fram till krigsslutet 1945. De utförde ubåtsbekämpning och patrullverksamhet i södra Atlanten. De hade amerikanska fartyg genom Lend-Lease-programmet. De skaffade sig flera ubåtsjaktfartyg, 8 destroyer eskorter och 3 flotta förstörare. De större förstörarna byggdes i Rio de Janeiro efter amerikansk konstruktion. Deras flygvapen fick ett antal moderna flygplanstyper. Dessa omfattade Curtiss P-36 Hawks, Curtiss P-40 Warhawks och North American B-25 Mitchells. Som patrullflygplan fick de Lockheed Hudson, Lockheed Venturas och långdistans Consolidated PBY Catalina flygbåtar.

Effekten var nästan omedelbar. Bara mellan juli och december 1943 förstörde det brasilianska flygvapnet och den brasilianska flottan sex tyska ubåtar. Av de 7 000 brasilianska sjömännen som deltog i striden dödades cirka 500 i strid. Under kriget skyddade flottan 3 164 handelsfartyg. Endast tre sjönk när de stod under deras skydd. Flygvapnets piloter flög sammanlagt 2 550 flygningar. De flög endast 5 % av uppdragen i insatsområdet.^{[ behöver förklarasd]} Men de förstörde 85 % av ammunitionsdepåerna, 36 % av bränsledepåerna och 28 % av broarna medan de var aktiva.