Buchenwald – nazistiskt koncentrationsläger 1937–1945 och minnesmärke

Nazisterna byggde Buchenwald på Ettersberget i närheten av Weimar i Tyskland i juli 1937. De gav lägret namnet Buchenwald, som betyder "bokskog" på engelska. På lägrets huvudport skrev de Jedem das Seine ("Var och en för sig").

Mellan april 1938 och april 1945 skickades cirka 238 380 personer till Buchenwald. Bland dessa fångar fanns människor från många olika länder. Bland dem fanns också många allierade krigsfångar. Över 56 000 fångar dog i Buchenwald.

Kommendanter för läger

Karl-Otto Koch (1 augusti 1937-juli 1941)

Buchenwalds första kommendant (lägerledare) var Karl-Otto Koch. Han ledde lägret från 1937 till juli 1941. Hans andra hustru, Ilse Koch, blev känd som Die Hexe von Buchenwald ("häxan från Buchenwald") på grund av det fruktansvärda sätt hon behandlade fångarna på. Koch tvingade fångarna att bygga ett zoo i Buchenwald, med en björngrop (Bärenzwinger).

Till slut sattes Koch själv i fängelse i Buchenwald. Till en början anklagade två nazisttjänstemän vid namn prins Waldeck och dr Morgen Koch för att ha uppmuntrat till mord. Senare anklagades Koch även för korruption, förskingring, svarta affärer och för att ha använt lägerarbetarna för att tillgodose sina egna behov. Andra lägertjänstemän anklagades också, däribland Ilse Koch.

Karl Koch ställdes inför rätta och dömdes till döden. Han avrättades av en exekutionspluton den 5 april 1945. Detta var bara en vecka innan amerikanska soldater anlände och tog över Buchenwald.

Efter kriget dömdes Ilse Koch till fyra års fängelse. Först sänktes straffet till två år och hon släpptes på fri fot. Efter detta arresterades hon dock på nytt och dömdes till livstids fängelse av den nya tyska regeringen. Hon tog livet av sig i fängelset i september 1967.

Hermann Pister (1942-1945)

Buchenwalds andra kommendant var Hermann Pister. Han kontrollerade lägret från 1942 till 1945, då det togs över av amerikanska soldater.

Efter kriget ställdes Pister inför rätta i Nürnbergrättegångarna och dömdes till döden. I september 1948, innan han kunde avrättas, dog Pister dock av hjärtproblem.

Typer av fångar

thumb|Fångar i Buchenwald Nazisterna skickade fångar från hela Europa och Sovjetunionen till Buchenwald. Bland dessa fanns:

• Judar
• Polska folket
• Slaviska folk
• Personer med psykiska sjukdomar, intellektuella funktionshinder och fysiska funktionshinder.
• Människor som praktiserade religioner som nazisterna inte gillade, t.ex. Jehovas vittnen.
• Politiska fångar (personer från olika politiska partier eller personer som hade andra politiska åsikter än nazisterna, t.ex. socialister och kommunister).
• Romer och sinter
• Frimurare
• Lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT-personer).
• Krigsfångar (särskilt sovjetiska krigsfångar)
• Brottslingar

Kvinnor i Buchenwald

Mellan 500 och 1 000 kvinnliga fångar hölls i Buchenwald. Först 1941 fördes tjugo kvinnliga politiska fångar till Buchenwald från koncentrationslägret Ravensbrück. De tvingades arbeta som sexslavar i lägrets bordell.

De flesta kvinnliga fångarna skickades dock till Buchenwald 1944 och 1945 från andra koncentrationsläger. De skickades främst från Auschwitz, Ravensbrück och Bergen Belsen. Senare skickades alla kvinnliga fångar till Buchenwalds många kvinnliga satellitläger (mindre läger runt Buchenwald).

Ilse Koch var chef för 22 andra kvinnliga vakter och hundratals kvinnliga fångar i huvudlägret (Oberaufseherin). Mer än 530 andra kvinnliga vakter arbetade i Buchenwalds många andra, mindre läger ("underläger"). Endast 22 kvinnor tjänstgjorde eller utbildades i Buchenwalds huvudläger, jämfört med över 15 500 män.

Allierade flygare

När nazisterna tillfångatog soldater från västallierade länder skickade de dem nästan alltid till läger för krigsfångar, inte till koncentrationsläger. De höll dock en grupp på 168 flygare i Buchenwald i två månader. Dessa män kom från USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Jamaica. De kom till Buchenwald den 20 augusti 1944.

Flygarnas plan hade kraschat i Frankrike, som Nazityskland kontrollerade. Flygpersonerna skickades till Buchenwald, inte till ett krigsfångläger, eftersom nazisterna ansåg att de var spioner och "terrorbombare".

Efter kriget minns en flygare hur han anlände till Buchenwald:

När vi närmade oss lägret och såg vad som fanns där inne... en fruktansvärd, fruktansvärd rädsla och skräck kom in i våra hjärtan. Vi tänkte: "Vad är detta? Vart är vi på väg? Varför är vi här? Och när vi kom närmare lägret och började gå in i det och såg dessa mänskliga skelett gå omkring - gamla män, unga män, pojkar, bara skinn och ben - tänkte vi: Vad är det vi ger oss in i?

- Den kanadensiska flygare Ed Carter

Flygpersonalen behandlades och misshandlades på samma sätt som de andra fångarna i Buchenwald. Två flygare dog där. I oktober 1944 skickades flygpersonerna till Stalag Luft III, ett vanligt krigsfångeläger. De flygare som anklagades för att vara "terrorbombare" skulle avrättas i Buchenwald efter den 24 oktober. De räddades av officerare från Luftwaffe (det tyska flygvapnet) som besökte Buchenwald. När de kom tillbaka till Berlin såg dessa officerare till att flygpersonerna skickades till ett vanligt krigsfångläger och inte avrättades.

Dödsorsaker

Nazisternas mål för läger som Buchenwald var Vernichtung durch Arbeit ("utrotning genom arbete"). Detta innebar att fångarna skickades till Buchenwald för att arbetas ihjäl.

På grund av de fruktansvärda levnadsförhållandena i lägret var sjukdomar mycket vanliga och spreds snabbt. Fångarna svalt också. På grund av denna kombination av sjukdom och svält "arbetades många fångar faktiskt ihjäl" som nazisterna hade planerat. Många andra fångar dog dock av avrättningar, nazistiska läkares experiment och andra orsaker.

I Buchenwald genomfördes också summariska avrättningar av sovjetiska krigsfångar (avrättningar utan rättegång). Under 1941 och 1942 valdes minst 1 000 män ut för att dödas och skickades till Buchenwald, där de omedelbart sköts i bakhuvudet.

Nazistiska läkare utförde också experiment på fångar i Buchenwald. Under 1942 och 1943 använde de till exempel 729 fångar för att testa ett vaccin mot tyfus. Detta innebar att fångarna fick vaccinet och sedan fick tyfus med flit. 154 av dessa fångar dog. I ett annat experiment ville nazistiska läkare se hur mycket av ett visst gift som behövdes för att döda en person. De gav fyra ryska krigsfångar giftet. När krigsfångarna inte dog "ströps de i krematoriet" och "dissekerades" (styckades för att studera deras kroppar). Läkare brände också andra fångar mycket illa med vit fosfor för att testa om ett läkemedel skulle hjälpa liknande sår orsakade av bomber. Efter krigsslutet, vid Nürnbergrättegångarna, försvarade sig en av dessa läkare genom att säga att han visserligen var läkare, men att han också var en "lagligt utsedd bödel" (vilket innebär att lagen tillät honom att döda människor).

Antal dödsfall

SS lämnade kvar register över hur många fångar som kom till lägret och hur många som lämnade det. De antecknade hur många fångar som släpptes, skickades till ett annat läger eller dog. Enligt dessa register dog 33 462 fångar i Buchenwald. Det är dock möjligt att dessa register inte är helt sanna. När SS dödade fångar före 1944 skrev de till exempel ofta ner att fångarna "överfördes till Gestapo", inte att de dödades. Med början 1941 avrättades dessutom många sovjetiska krigsfångar i massavrättningar. Dessa krigsfångar dödades så snart de kom till lägret och fördes aldrig in i lägrets register. Detta innebär att de inte fanns med bland de 33 462 döda.

En före detta Buchenwaldfånge, Armin Walter, räknade antalet människor som dödades genom att skjutas i bakhuvudet. Walters uppgift i Buchenwald var att inrätta och sköta ett radiosystem på den plats där människor avrättades. Han räknade antalet människor som dödades och gömde informationen. Han säger att 8 483 sovjetiska krigsfångar sköts och dödades.

När alla dessa dödsfall räknas ihop är det totala antalet människor som dog i Buchenwald cirka 56 545. I detta antal ingår:

• Dödsfall enligt SS-register: 33,462
• Avrättningar genom skjutning: 8,483
• Avrättningar genom hängning: 1 100 (uppskattning)
• Dödsfall under evakueringstransporter (förflyttning av fångar till andra läger med tåg eller tvångsmarscher): 13 500 (uppskattning)

Denna totalsumma på 56 545 dödsfall innebär att 24 procent av de fångar som skickades till Buchenwald dog.

Den 4 april 1945 tog amerikanska soldater över Ohrdruf, ett av Buchenwalds mindre läger. Ohrdruf var det första nazistiska lägret som befriades (togs över och befriades) av amerikanska soldater.

Två dagar senare började nazisterna försöka evakuera (flytta alla ut ur) Buchenwald. De tvingade tusentals fångar att gå på tvångsmarscher mot andra läger som amerikanerna ännu inte hade nått.

En polsk ingenjör vid namn Gwidon Damazyn, som varit fånge sedan mars 1941, hade installerat en hemlig kortvågsradio. Den 8 april vid middagstid skickade Damazyn och den ryske fången Konstantin Ivanovich Leonov ett meddelande i morsekod till de allierade. Meddelandet hade skrivits av ledarna för fångarnas underjordiska motståndsrörelse (en grupp fångar som försökte bekämpa nazisterna i hemlighet). Det löd:

Till de allierade. Till general Pattons armé. Detta är koncentrationslägret Buchenwald. SOS. Vi ber om hjälp. De vill evakuera oss. SS vill förgöra oss.

Texten upprepades flera gånger på engelska, tyska och ryska. Damazyn skickade det engelska och tyska meddelandet och Leonov skickade den ryska versionen. Tre minuter efter att Damazyn skickat det sista meddelandet svarade högkvarteret för den tredje amerikanska armén:

KZ Bu. Håll ut. Skyndar till din hjälp. Tredje arméns stab.

Damazyn svimmade efter att ha fått meddelandet.

När de kommunistiska fångarna fick reda på detta angrep lägrets vakttorn och dödade de vakter som fortfarande fanns kvar i lägret. De använde vapen som de hade samlat på sig sedan 1942 (ett maskingevär och 91 gevär).

Amerikanska soldater anlände till Buchenwald den 11 april 1945 kl. 15.15 (klockan vid ingången är nu permanent inställd på denna tid). Soldaterna fick ett hjältevälkomnande.

Senare samma dag tog amerikanska soldater över Langenstein, ett av Buchenwalds mindre läger. Där befriade de över 21 000 fångar. De beordrade också Langensteins borgmästare att skicka mat och vatten till lägret och skickade in medicinska förnödenheter från ett amerikanskt fältsjukhus.

Torsdagen den 12 april 1945 anlände några journalister till Buchenwald. Bland journalisterna fanns Edward R. Murrow, vars radioreportage om Buchenwald sändes på CBS och blev en av hans mest kända:

Jag bad att få se en av barackerna. Den råkade vara ockuperad av tjeckoslovakiska soldater. När jag gick in trängdes männen runt omkring och försökte lyfta mig på sina axlar. De var för svaga. Många av dem kunde inte ta sig upp ur sängen. Jag fick veta att den här byggnaden en gång i tiden hade stallat 80 hästar. Det fanns 1 200 män i den, fem per koja. Stanken var bortom all beskrivning.

De ringde till läkaren. Vi granskade hans journaler. Det fanns bara namn i den lilla svarta boken, inget mer. Ingenting om vilka dessa män var, vad de hade gjort eller hoppades på. Bakom namnen på dem som hade dött fanns ett kors. Jag räknade dem. De uppgick till 242 stycken. 242 av 1 200 på en månad.

När vi gick ut på gården föll en man död ner. Två andra, de måste ha varit över 60 år, kröp mot latrinet. Jag såg det, men jag ska inte beskriva det.

- Del av Edward R. Murrows rapport om Buchenwald. Den 15 april 1945.

Mellan 1945 och den 10 februari 1950 sköttes lägret av Sovjetunionen. De använde det som ett fångläger med namnet Special Camp Number 2.

Sovjetunionen höll 28 455 fångar, varav 1 000 kvinnor, i specialläger nummer 2. Enligt sovjetiska uppgifter dog 7 113 av dessa fångar. De begravdes i massgravar i skogarna runt lägret. Deras familjer fick inte veta att de hade dött.

Bland fångarna i specialläger nummer 2 fanns:

• Personer som anklagas för att vara emot stalinismen
• Personer som anklagas för att vara medlemmar i nazistpartiet
• Människor som inte hade gjort något fel, men som förväxlades med andra människor som hade gjort något fel.
• Personer som greps av Sovjet utan att ha begått några verkliga brott (godtyckliga gripanden).

NKVD (den sovjetiska polisorganisationen som styrde lägret) lät inte fångarna tala med någon utanför lägret. NKVD försökte inte heller ta reda på om fångarna var skyldiga.

Den 6 januari 1950 beslutade den sovjetiska inrikesministern Sergej Nikiforovitj Kruglov att det östtyska inrikesministeriet skulle ta över alla NKVD:s specialläger, inklusive det i Buchenwald.

I oktober 1950 förstördes Buchenwald. Huvudporten, krematoriet, sjukhusblocket och två vakttorn stod kvar. Alla fångbaracker och andra byggnader revs. Många av dem har byggts upp igen.

Bara några dagar efter att lägret befriades 1945 byggde de frigivna fångarna ett monument för att hedra de människor som dog i Buchenwald. Det var gjort av trä och var tänkt att vara tillfälligt. Så småningom ersattes det av ett monument av rostfritt stål. Ytan på detta monument hålls på 37 °C (99 °F), temperaturen för mänsklig hud, året runt.

Ett andra monument byggdes 1958, nära den plats där fångarna hade begravts tillsammans i massgravar.

Böcker om Buchenwald

Några personer som överlevde fängelsevistelsen i Buchenwald har skrivit om vad som hände dem. Bland dessa personer finns följande:

• Jorge Semprún, Quel beau dimanche! ("Vilken vacker söndag!")
• Ernst Wiechert, Der Totenwald ("De dödas skog")
• Léon Delarbre (som skrev och även tecknade scener av hur livet var i Buchenwald).
• Edmond Vandievoet, I Escaped from a Nazi Death Camp (Vandievoet var en av de få fångar som rymde från Buchenwald)
• Elie Wiesel, La Nuit (Natt)

Besök av president Obama och förbundskansler Merkel

Den 5 juni 2009 besökte USA:s president Barack Obama och Tysklands förbundskansler Angela Merkel Buchenwald. Elie Wiesel och Bertrand Herz, två överlevande från Buchenwald, följde med dem. Under besöket berättade president Obama att han som barn hade hört berättelser om Buchenwald från sin farbror, som tillhörde 89:e infanteridivisionen. Denna division var den första gruppen amerikanska soldater som nådde tvångsarbetslägret Ohrdruf, ett av Buchenwalds mindre läger.

• Nazisternas koncentrationsläger
• Förintelsen
• Andra världskriget