John Gardner (1917–2011) – engelsk kompositör av klassisk kyrkomusik
John Gardner (1917–2011) — engelsk kompositör känd för kraftfull kyrkomusik och minnesvärda tonsättningar, särskilt "Tomorrow shall be my dancing day".
John Linton Gardner (född i Manchester den 2 mars 1917, död i Liss, Hampshire den 12 december 2011) var en engelsk kompositör av klassisk musik. Han är särskilt ihågkommen för sin kyrkomusik, särskilt för sin tonsättning av sången Tomorrow shall be my dancing day.
Biografi
John Linton Gardner föddes 1917 i Manchester och kom tidigt i kontakt med kyrkans och körmusikens traditioner. Efter grundläggande musikstudier fortsatte han sin utbildning i London och utvecklade under årens lopp en bred produktion som omfattar både kyrkliga och världsliga verk. Han var aktiv som tonsättare under större delen av 1900‑ och 2000‑talen och avled i Liss, Hampshire, 2011.
Musik och stil
Gardners musik är ofta tonal, melodiskt tillgänglig och präglad av en stark förståelse för röstens och körens möjligheter. Hans kyrkomusik visar inslag av den engelska anglikanska kormusiktraditionen: klart driv i textframställningen, välkonstruerade harmonier och en känsla för liturgisk funktion. Samtidigt skrev han verk för orkester, kammarmusik, orgel och solo instrument, vilket visar en bred komponerande förmåga bortom strikt kyrkliga ramar.
Verk och betydelse
Gardner skrev ett stort antal anthems, psalminställningar, caroler, kantater samt orgelstycken. Bland de verk som fått störst spridning i körrepertoaren är hans arrangemang och tonsättningar av julsånger och andra liturgiska texter. Hans tolkning av Tomorrow shall be my dancing day har blivit särskilt populär och förekommer ofta på julprogrammer och skivinspelningar.
- Kyrkomusik: anthems, Magnificat och Nunc Dimittis‑liknande inställningar, kantater och carols anpassade för kyrko‑ och kormiljöer.
- Instrumental musik: orkesterverk, kammarmusik och stycken för orgel.
- Sång och kör: art songs och större vokala verk för blandade ensembler.
Mottagande och eftermäle
Gardner var högt uppskattad bland kyrkomusiker och kördirigenter för sina välavvägda, körvänliga stämmor och förmågan att skriva musik som fungerar både i liturgiskt sammanhang och på konserten. Många av hans verk finns utgivna och inspelade och används i dag av körer i Storbritannien och internationellt. Hans musik betraktas som en betydande del av det 20‑åriga och tidiga 21‑åriga engelska kormusikarvet.
Trots att han inte var en avantgardist var hans bidrag viktiga för att hålla den engelska kyrkans musikalisk praktik levande och för att förse kyrkor och skolor med kvalitativ och pedagogiskt genomtänkt repertoar.
Inspelningar och utgivning
Många av Gardners verk är tillgängliga på kommersiella skivor och i publicerade notutgåvor, och hans musik fortsätter att ingå i repertoarer hos katedral- och kammarkörer. Hans mest kända stycke, Tomorrow shall be my dancing day, finns med på flera jul‑ och köralbum.
John Linton Gardner lämnar efter sig en omfattande produktion av kör- och kyrkomusik som fortfarande sjungs och uppskattas för sin melodiska värme, tydliga form och praktiska användbarhet i kyrkligt och konsertmässigt sammanhang.
Tidigt liv och utbildning
Gardner föddes i Manchester i England och växte upp i Ilfracombe i North Devon. Hans far var läkare och amatörkompositör och stupade i strid i slutet av första världskriget.
Gardner gick i skolan på Eagle House och Wellington College och studerade vid Exeter College i Oxford. Han gillade jazz, men koncentrerade sig på klassisk musik och började snart komponera. An Intermezzo for Organ publicerades av Oxford University Press 1936. Samma år fick han ett stipendium för orgel till Exeter College i Oxford. Han lärde känna kompositören Arthur Benjamin och tillägnade honom sin Rhapsody for Oboe and String Quartet (1935). I Oxford blev han vän med Theodor Adorno med vilken han spelade pianoduetter.
Karriär
Gardner gick till Repton School för att undervisa i musik, men efter två terminer började andra världskriget och han gick med i RAF. Han dirigerade RAF-orkestern och spelade piano i dansorkestern. Han gillade att spela jazz och startade ett swingband. Senare under kriget var han navigatör i striderna.
Efter kriget fick Gardner jobb som repetitör på Royal Opera House. Han förkastade all musik han hade komponerat (även om han inte kastade den) och började om på nytt genom att kalla sitt nästa stycke för opus 1. Hans första symfoni fick numret opus 2. Det var ett moget verk och gjorde honom berömd. Han sade upp sig från sitt jobb på operahuset och han fick tid att koncentrera sig på att komponera. Han skrev Cantiones Sacrae för Three Choirs Festival 1952 och en opera The Moon and Sixpence som framfördes på Sadler's Well 1957.
1956 bjöd Thomas Armstrong in honom att undervisa vid Royal Academy of Music. I 30 år var han professor i harmoni och kontrapunkt där. Några år senare hade han också ett deltidsjobb som musikdirektör vid St Paul's Girls' School i London, där Gustav Holst och Herbert Howells hade undervisat.
Gardner skrev mycket musik för sina elever och arbetade även med semesterprogram. Han komponerade sammanlagt cirka 300 verk. Särskilt känd är sången Tomorrow shall be my Dancing Day. Den har en livlig rytm med taktart som hela tiden förändras.
Utmärkelser
Han utnämndes till Commander of the Order of the British Empire (CBE) 1976.
Personligt liv
Han gifte sig 1955 och fick en son och två döttrar.
Sök