Ahmadiyya – islamisk rörelse: historia, läror och kontroverser

Ahmadiyya – omfattande guide till rörelsens historia, läror och kontroverser. Läs om Mirza Ghulam Ahmad, splittringen, trostolkningar och global spridning.

Ahmadiyya (احمدیہ Ahmadiyya) är en islamisk rörelse som grundades på 1800‑talet av Mirza Ghulam Ahmad, som inom rörelsen anses ha uppfyllt profetiorna om Mahdi och den utlovade Messias. Rörelsen startade i det dåvarande Brittiska Indien, innan området delades upp i de moderna staterna Indien, Pakistan och Bangladesh. Mirza Ghulam Ahmad framställde sin verksamhet som ett försök att reformera och återupprätta islams ursprungliga budskap.

Historia och splittring

Mirza Ghulam Ahmad grundade Ahmadiyya-rörelsen 1889 och gav den namnet Ahmadiyya Muslim Jamaat (gemenskap). Efter hans död 1908 följde Hakeem Noor‑ud‑Din som första ledare. När Noor‑ud‑Din avled 1914 uppstod en splittring i rörelsen om ledarskap och tolkningen av Mirza Ghulam Ahmads påståenden. Den ursprungliga rörelsen delades i två huvudgrupper:

• Ahmadiyya‑gemenskapen (även kallad Qadiani/Ahmadiyya Muslim Community) som håller fast vid institutionen kalifat (religiöst ledarskap efter ledarens död) och den tolkning av Mirza Ghulam Ahmads roll som inkluderar uppfattningen att han var en icke‑lagstiftande profet eller gudomlig reformator.
• Lahore Ahmadiyya Movement for the Propagation of Islam (Ahmadiyya Anjuman Ishaat‑i‑Islam, AAIIL) som ser Mirza Ghulam Ahmad främst som en reformator och förklarar sig emot idén om ny profetisk rang som står i konflikt med tolkningen av Muhammed som profeternas slutpunkt.

Båda grupperna finns fortfarande kvar i dag och har utvecklat egna organisatoriska strukturer och missionsprogram. Den större delen av Ahmadiyyarörelsen är aktiv i omkring 190 länder, med internationellt högkvarter för Ahmadiyya‑gemenskapen för närvarande i London, England. Lahore‑rörelsen har sitt internationella högkvarter i Lahore, Pakistan.

Läror och teologi

Ahmadiyya‑rörelsen betonar islams monoteism, Koranens auktoritet och vikten av andlig och moralisk reform. Några centrala teologiska särdrag är:

• Khatm an‑Nabiyyin (vers 33:40) – Denna vers om Muhammed som profeternas sigill tolkas annorlunda inom grupperna. Medan huvudströmmen inom islam läser versen som ett absolut slut på all profetisk uppenbarelse, tolkar många inom Ahmadiyya‑gemenskapen detta så att Muhammed är den sista laggivande profeten, men att icke‑lagstiftande profeter som inte tillför någon ny religion eller lagstiftning skulle kunna förekomma. Lahore‑rörelsen avvisar idéer om någon ny profetisk rang och ser Mirza Ghulam Ahmad som en reformator (Mujaddid).
• Synen på Mirza Ghulam Ahmad – Han titulerades av sina anhängare som Mahdi, Mujaddid och den utlovade Messias. De olika grupperna skiljer sig dock i graden av profetisk status som tillskrivs honom.
• Jesusfrågan – Ahmadiyya förnekar den bokstavliga, fysiska nedstigningen av Jesus (Isa) från himlen. Istället lär många ahmadier att Jesus inte avrättades genom korsfästelse på det sätt som ofta beskrivs i populära tolkningar, att han överlevde och senare dog en naturlig död (en tolkning som har stor betydelse för deras syn på den ”andra kommen”).
• Jihad – Ahmadiyya betonar i stor utsträckning en moralisk och fredlig tolkning av Jihad, med fokus på undervisning, dialog, självrannsakan och socialt arbete snarare än väpnad kamp.

Organisation och ledarskap

Den större Ahmadiyya‑gemenskapen styrs av ett kalifat (andligt ledarskap), där en kalif (khalifatul masih) utses för att leda den globala gemenskapen. Efter Mirza Ghulam Ahmad har följande personer fungerat som kalifer i Ahmadiyya‑gemenskapen:

• Hakeem Noor‑ud‑Din (1908–1914)
• Mirza Basheer‑ud‑Din Mahmood Ahmad (1914–1965)
• Mirza Nasir Ahmad (1965–1982)
• Mirza Tahir Ahmad (1982–2003)
• Mirza Masroor Ahmad (2003–nutid)

Det finns också ett omfattande nätverk av lokala jamaater (församlingar), rådgivande råd (Majlis‑ash‑Shura), och volontärorganisationer för utbildning, hälsa och socialt arbete. Bland de organiserade grupperna finnes bland annat kvinnoorganisationer (Lajna), ungdomsorganisationer (Majlis Khuddam‑ul‑Ahmadiyya) och program för mission och välgörenhet.

Global närvaro, mission och humanitärt arbete

Ahmadiyya är aktiv i många länder och profilerar sig genom missionärsarbete, Koranöversättningar och humanitärt bistånd. Rörelsen har översatt Koranen till många språk och driver en internationell satellit‑TV‑nätverk, MTA, med kanaler som MTA 1, MTA 2, MTA 3 (för arabiska tittare) och MTA Africa. Ahmadier driver skolor, kliniker, distributerar humanitärt bistånd vid katastrofer och driver olika samhällsprojekt globalt.

Den fjärde kalifen, Hazrat Mirza Tahir Ahmad, var bland annat aktiv i att främja homeopati inom vissa av rörelsens hälso‑ och utbildningsprogram och initierade utbildningsinsatser och gratisdistributörer i flera länder.

Kontroverser, kritik och förföljelse

Ahmadiyya‑rörelsen har mött kritik och kontroverser, både från andra muslimska grupper och från sekulära bedömare. Några centrala frågor är:

• Profetstatus och islamsk identitet – Tolkningsskillnader kring profeternas slutgiltighet och Mirza Ghulam Ahmads roll har lett till anklagelser från vissa muslimska grupper att ahmadier inte är ”riktiga muslimer”. Ahmadiers egen argumentation bygger på tolkningar av Koranen, hadith och äldre muslimska lärda för att försvara sin självidentifiering som muslimer.
• Rättslig och social förföljelse – I Pakistan har ahmadier systematiskt utsatts för diskriminering och förföljelse. 1974 antogs en konstitutionell ändring som definierade ahmadier som icke‑muslimer och 1984 infördes de så kallade Ordinance XX‑bestämmelserna, vilka kraftigt begränsar ahmadiernas rätt att offentligt utöva islamiska handlingar och kalla sig muslimer. Dessa lagar har lett till rättegångar, gripanden, förstörelse av moskéer och andra övergrepp. Internationella människorättsorganisationer har uppmärksammat situationen och kritiserat Pakistan för brott mot religionsfriheten.
• Regional kritik – I andra länder förekommer retorisk och social marginalisering; i vissa fall brott och våld riktade mot ahmadi‑samhällen.

Medlemmarna i Lahore‑rörelsen utsätts i allmänhet inte för samma typ av kritik i form av profetskapsanklagelser eftersom de inte lär Mirza Ghulam Ahmad som en profet, vilket i praktiken gör deras teologiska profil närmare andra muslimska grupper i denna fråga.

Demografi och nutida situation

Ahmadiyya‑gemenskapen är i dag aktiv i många länder och uppskattas ha flera miljoner anhängare, även om exakta siffror varierar mellan källor. Den större Ahmadiyya‑gemenskapen uppger aktivitet i omkring 190 länder, medan Lahore‑rörelsen är aktiv i ett mindre antal länder (ofta angivet kring 17 länder) och är särskilt synlig i platser som Tyskland, Australien och Pakistan.

Informationskällor och litteratur

Ahmadiyya‑rörelsen publicerar omfattande material om sina läror, historia och sociala arbete. Utöver tryckt litteratur finns ett stort antal Koranöversättningar utförda av medlemmar, videosändningar via MTA och digitala resurser som samlar böcker och föreläsningar. Den officiella Al‑Islam‑webbplatsen (refererad internt i rörelsens material) är en av flera samlingspunkter för deras publicerade skrifter och svar på vanliga frågor.

Sammanfattningsvis är Ahmadiyya en global rörelse med fokus på mission, sociala insatser och religiös reform. Dess särdrag i teologi och organisation har lett till både utbredd spridning och betydande kontroverser, särskilt i vissa muslimmajoritetsländer där den ansetts kontroversiell och i praktiken har drabbats av diskriminering och förföljelse.

Frågor och svar

F: Vad är Ahmadiyya?

F: Hur splittrades Ahmadiyya-rörelsen?

F: Vem var Mirza Ghulam Ahmad?

F: Vilka är de två huvudsakliga fraktionerna inom Ahmediyya?

Fråga: Var finns de internationella högkvarteren för varje fraktion?

F: Vilka kontroversiella punkter möter medlemmar av Ahmediyya?

F: Hur främjar Ahmediyyas sin tro globalt?

Sök med bokstav