Bysantinska greker: historia, kultur och samhälle i det bysantinska riket

Upptäck bysantinska greker: deras historia, kultur, samhälle och vardagsliv i det östromerska riket — från språk och religion till handel, konst och traditioner.

De bysantinska grekerna (eller bysantinerna) var det grekiska folket under senantiken och medeltiden. De bodde i det bysantinska rikets (eller östromerska rikets) områden som Grekland, Mindre Asien och Cypern. De talade medeltida grekiska, bevarade den grekiska kulturen, lydde romersk lag och följde östlig kristendom. I deras samhälle fanns bönder, handelsmän, lärare, soldater och präster.

Historia i korthet

Det bysantinska riket uppstod ur den östra delen av det romerska riket efter 395 e.Kr. och hade sin huvudstad i Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Under århundradena utvecklades en egen bysantinsk identitet där grekisk kultur och språk dominerade samtidigt som riket behöll många romerska institutioner och lagar. Riket var centrum för handel, diplomati och militär makt i östra Medelhavsområdet fram till dess fall 1453 då Konstantinopel erövrades av osmanska turkar.

Kultur och religion

Religionen spelade en central roll i det bysantinska samhället. Den östliga kristendomen, eller den ortodoxa kyrkan, styrde både trosliv och mycket av det offentliga livet. Ikonkulturen, liturgisk tradition och klosterliv var betydelsefulla. Samtidigt fungerade riket som en brygga för antik grekisk filosofi, vetenskap och litteratur — många texter från antiken bevarades och kopierades i bysantinska skolor och kloster.

Språk, utbildning och administration

Språket i riket var i praktiken medeltida grekiska, vilket gradvis ersatte latin som administrationsspråk. Utbildning förekom i både kyrkliga och civila skolor där man studerade grammatik, retorik, teologi och klassiska författare. Administrativt byggde riket på romerska principer med kejsaren i centrum, men system som thema (militära-administrativa provinser) formade lokal förvaltning och försvar.

Samhälle och ekonomi

Det bysantinska samhället var socialt stratifierat men rörde sig också mellan klasserna genom handel, prästutnämningar och militärtjänst. Viktiga yrkesgrupper var:

• Bönder — majoriteten, ofta bundna till jorden men viktiga för livsmedelsförsörjningen.
• Handelsmän — knöt samman riket med övriga Medelhavet, Svarta havet och Asien; Konstantinopel var en handelsmetropol.
• Soldater — försvarade gränser och upprätthöll ordning, särskilt genom temasystemet.
• Präster och munkar — religiösa ledare och kulturförmedlare.
• Tjänstemän och ämbetsmän — skötte byråkratin, skatterna och rättsväsendet enligt romersk lagtradition.

Ekonomin byggde på jordbruk, skatteintäkter, hantverk och väl utvecklad internationell handel (t.ex. sidenhandel och myntsystem som solidus).

Konst, arkitektur och vetenskap

Byzantinsk konst är känd för sina mosaiker, ikoner och kyrkobyggnader med centralplaner — ett berömt exempel är Hagia Sophia i Konstantinopel. Konstnärliga uttryck präglades av religiöst innehåll och en strävan efter andlig närvaro snarare än naturalism. Inom vetenskap och medicin bevarades och utvecklades antika grekiska texter; medicinska och astronomiska kunskaper fanns kvar i skolor och manuskriptutgivning.

Relationer med omvärlden

Det bysantinska riket interagerade intensivt med folk och riken runt om: araber, perser, slaver, normander och västeuropeiska korsfarare. Dessa kontakter kunde vara både krigiska och kulturella — exempelvis infördes nya idéer och varor genom handel, och konflikter som korstågen förändrade maktbalansen i regionen.

Arv och betydelse

Det bysantinska rikets främsta arv är bevarandet och förmedlingen av antik grekisk och romersk kultur till östra Europa och Ryssland, liksom utvecklingen av den ortodoxa kristna traditionen. Många rättsliga, administrativa och kulturella institutioner i Östeuropa och Medelhavsområdet har rötter i bysantinsk praxis. Dessutom påverkar bysantinsk konst och arkitektur fortfarande dagens kulturarv.

Genom hela sin existens var bysantinska grekerna en sammansatt befolkning med stark lokal och religiös identitet, med livet format av både antika traditioner och medeltida omvälvningar.

Samhälle

Det bysantinska grekiska samhället hade olika klasser som fattiga, bönder, soldater, lärare, köpmän och präster.

Fattiga och bönder

I den grekiska världen fanns det sedan Homeros tid två grupper av fattiga: ptochos (πτωχός, "passiv fattig") och penes (πένης, "aktiv fattig"). Bysantinska grekiska bönder bodde i byar, drack vin och åt spannmål, bönor, fisk, bröd och oliver. De var jägare, fiskare, biodlare, hantverkare, smeder, skräddare och skomakare.

Soldater och lärare

Soldaterna valdes ut för militärtjänstgöring varje år och tjänstgjorde som sjukvårdare och tekniker. Deras utseende, seder, vanor och liv var en del av den grekiska och romerska militära traditionen. Tillsammans med bönder åt de en typ av torkat kexbröd som kallas paximadion (ursprungligen kallat boukelaton).

Den bysantinska utbildningen var en del av en gammal grekisk utbildningstradition som började på 500-talet f.Kr. Den bestod av tre nivåer: 1) grundskola med elever i åldrarna sex till tio år, 2) gymnasium med elever i åldrarna tio till sexton år, 3) högre utbildning.

Läskunnigheten var mycket högre i det bysantinska riket än i Västeuropa. Grundskoleutbildning var allmänt tillgänglig i t.ex. städer och på landsbygden. Gymnasieskolor fanns mestadels i större städer och högre utbildning erbjöds vid universitetet i Konstantinopel.

I grundskolan använde lärarna enkla sagoböcker som Esop's Fables. I gymnasieskolan använde lärarna gamla grekiska texter som Homeros Iliad och Odyssé.

Kvinnor

En bysantinsk grekisk kvinnas liv var uppdelat i tre faser: 1) flickålder, 2) moderskap och 3) änkestånd. Kvinnornas dagliga liv bestod av hushålls- och jordbruksarbete. Fattiga kvinnor bar ibland ärmlösa tunikor och de flesta bar en slöja som kallades "maphorion" och som täckte deras hår. Förmögna kvinnor köpte och bar silkestyg och kläder med dyra smycken. Vissa kvinnor arbetade som handelsmän, präster och lärare.

Handlare och präster

De bysantinska grekiska handelsmännen var rörliga och utvecklade nya metoder för att investera pengar, t.ex. "chreokoinonia". De bysantinska grekiska prästerna stod nära resten av samhället och fick gifta sig (utom biskoparna).

 
Mosaik från 1100-talet i Hagia Sofia. Till vänster Konstantin IX, "kejsare trogen Kristus Gud, romarnas kung".  


Scener av jordbrukslivet i ett bysantinskt evangelium från 1000-talet.  

Frågor och svar

Fråga: Vilka var de bysantinska grekerna?

F: Var bodde de bysantinska grekerna?

F: Vilket språk talade de bysantinska grekerna?

F: Vilka aspekter av kulturen bevarade de bysantinska grekerna?

F: Vilken lag lydde de bysantinska grekerna?

F: Vilken religion följde de bysantinska grekerna?

F: Vilka typer av människor ingick i det bysantinska grekiska samhället?

Sök med bokstav