Ringblomma (Calendula officinalis) – botanisk art, ursprung och användning
Ringblomma (Calendula officinalis) – botanisk fakta, ursprung i Indien, odlingstips och traditionell användning för hudvård, hälsa och trädgårdsprakt.
Calendula officinalis är en växt i släktet Calendula i familjen Asteraceae. Den är troligen ursprungligen från Indien, och namnet officinalis antyder dess länge dokumenterade användning inom örtmedicin. Den var tidigare statsblomma i delstaterna Junagadh och Bantva-Manavadar, som nu ingår i Gujarat.
Utseende
Ringblomma (Calendula officinalis) är oftast en ettårig eller kortlivad flerårig ört som blir 30–60 cm hög beroende på sort. Bladen är enkla, skaftade eller nästan ställade, elliptiska till lansettlika och ofta täckta av mjuka hår. Blommorna sitter ensamma på stjälkar och är sammansatta blomkorgar (kapitulum) med tydliga, ofta kraftigt färgade ligulablommor i nyanser från gula till orange och ibland djupt rostfärgade. Det finns både enkla och dubbla kultivarer.
Utbredning och habitat
- Ursprung: troligen från Indien, men arten har odlas och naturaliserats i stora delar av världen; vissa källor nämner även Medelhavsområdet i historiska beskrivningar.
- Habitat: trivs i odlad jord, trädgårdar, samt som kantväxt; föredrar soliga lägen och väldränerad jord.
Odling och skötsel
- Sådd: sås direkt utomhus på våren eller förkultiveras inomhus 6–8 veckor före sista frosten. Sådjup bara ett par millimeter.
- Jord och läge: föredrar mullrik, väldränerad jord och full sol men klarar halvskugga.
- Vattning och gödsel: måttlig vattning; undvik stående fukt. Måttlig kvävegödsling ger frodig bladväxt men kan minska blomning.
- Skötsel: rensa bort vissna blommor för förlängd blomningstid; tunna ut plantorna så de får 20–30 cm avstånd.
- Förökning: lätt att fröföröka; fröerna torkar väl för långtidsförvaring.
- Sjukdomar och skadegörare: kan angripas av bladlöss och mjöldagg; god luftcirkulation och rätt vattning minskar problem.
Användning
Ringblomma har en lång tradition av användning både som prydnadsväxt och som medicinalväxt.
- Medicin och hudvård: blommor används i salvor, tinkturer och oljor för att stödja sårläkning, lindra inflammation och fungera som mild antiseptisk. Ringblommeextrakt finns i många krämer för känslig eller irriterad hud.
- Kulinariskt: kronbladen används som färg- och smakämne i sallader, risrätter och som garnering. De har en mild, något bitter smak och ger en gul-orange färg (ibland kallad ”vegan-saffran”).
- Färgningsmedel: ger gula till orange nyanser och har använts för naturliga färgningar.
- Trädgårdsbruk: uppskattas för lång blomningstid, drar till sig pollinatörer och kan fungera som nyttoväxt i köksträdgården för komplementära odlingar.
Aktiva ämnen och forskning
Ringblommans blommor innehåller karotenoider (t.ex. lutein), flavonoider, triterpenoider, saponiner och eteriska oljor. Dessa ämnen bidrar till växtens antiinflammatoriska, antioxidativa och sårläkande egenskaper. Modern forskning undersöker effekter och säkerhet vid olika användningsformer, men traditionell användning och vissa studier pekar på positiva effekter vid yttre bruk.
Försiktighetsåtgärder
- Personer med pollen- eller kontaktallergi mot Asteraceae-familjen kan reagera på ringblomma; hudtest rekommenderas innan omfattande användning av nya krämer eller salvor.
- Vid intern användning (te eller extrakt) bör man vara försiktig och rådfråga läkare eller kvalificerad örtterapeut, särskilt vid graviditet, amning eller vid samtidig medicinering.
Sorter och variation
Det finns många kultivarer med varierande höjd, blomfärg och blomtyp (enkla till dubbla). Vissa är särskilt framavlade för snittblommor, andra för täta mattor av knoppar i exempelvis kantzoner.
Kulturell och historisk betydelse
Ringblomman är känd sedan medeltiden och kallades ofta för sin användning i apotek och läkekonster—därav artenamnet officinalis, som indikerar en officiell medicinsk användning i äldre örtfarmakopéer. Den har också spelat en roll i folkmedicin och trädgårdskultur i många länder.
Sammanfattningsvis är Calendula officinalis en mångsidig och lättodlad växt med både estetiska och praktiska värden i trädgården, och med långtgående traditionella användningsområden inom hudvård och örtmedicin. Vid medicinsk användning bör försiktighet och professionell rådgivning iakttas.
Ringblomma
Använder
Blomorna av ringblommor är ätliga. De används ofta för att ge färg åt sallader eller som garnering i rätter i stället för saffran. Bladen är ätliga men är ofta inte smakliga. De har använts som ört och i sallader.
Blommorna användes i den grekiska, romerska, mellanösterns och indiska antikens kulturer som en medicinalväxt och som färgämne för tyger, livsmedel och kosmetika. De används också för att göra olja som skyddar huden.
Frågor och svar
F: Vad är Calendula officinalis?
S: Calendula officinalis är en växt i släktet Calendula i familjen Asteraceae.
F: Vad är några andra namn för Calendula officinalis?
S: Calendula officinalis är också känd som potten ringblomma, ruddlar, vanlig ringblomma och trädgård ringblomma.
F: Var är Calendula officinalis förmodligen infödd till?
S: Calendula officinalis är förmodligen infödd till Indien.
F: Var Calendula officinalis någonsin statsblomma i Junagadh och Bantva-Manavadar State?
S: Ja, Calendula officinalis var statsblomma i Junagadh och Bantva-Manavadar State, som nu är en del av Gujarat.
F: Vilken växtfamilj tillhör Calendula officinalis?
S: Calendula officinalis tillhör familjen Asteraceae.
F: Vilken betydelse har det att Calendula officinalis är Junagadhs och Bantva-Manavadars statsblomma?
S: Att Calendula officinalis är Junagadhs och Bantva-Manavadars statsblomma är ett erkännande av hur viktig och vacker den är för folket och kulturen i dessa regioner.
F: Är Calendula officinalis en vanlig växt i trädgårdar?
S: Ja, Calendula officinalis är en vanligt förekommande växt i trädgårdar runt om i världen.
Sök