Camillo Berneri — italiensk anarkist, filosof och antifascist (1877–1937)
Camillo Berneri (1877–1937) — italiensk anarkist, filosof och antifascist. Exilaktivist, ledare i spanska inbördeskriget och martyr i Barcelonas kamp mot fascismen.
Camillo Berneri (även känd som Camillo da Lodi; 1877, Lodi-5 maj 1937, Barcelona) var en italiensk professor i filosofi, anarkistisk militant, propagandist och teoretiker.
Bakgrund och idéer: Berneri utbildade sig inom humanistiska ämnen och utvecklade tidigt ett starkt engagemang för libertariansk socialism och anti-auktoritära idéer. Som tänkare betonade han individens frihet, arbetarklassens självorganisation och motsatte sig både clericalism och auktoritära former av socialism. Han skrev essäer och artiklar där han kritiserade centralism och totalitära tendenser, och han förespråkade direkta demokratiska former av arbete- och samhällsorganisering.
Berneri, som var veteran från första världskriget, professor i humaniora vid universitetet i Florens och medlem av Unione Anarchica Italiana, kämpade alltid mot fascisterna, och han började bekämpa fascismen fram till 1926, då han tvingades fly från Italien och reste till Frankrike, sedan Schweiz, Tyskland, Belgien, Luxemburg och slutligen Nederländerna. I alla dessa länder blev Berneri ofta arresterad och sedan ofta utvisad, eftersom han var anarkist. När han befann sig i dessa länder skrev han många antiklerikala och antifascistiska artiklar.
Exil och verksamhet i Europa: Under sin exil fortsatte Berneri att vara en aktiv röst inom den internationella anarkiströrelsen. Han skrev för och samarbetade med olika anarkistiska och antiauktoritära tidningar och tidsskrifter, höll föredrag och deltog i internationella konferenser. Hans texter tog ofta upp frågor om utbildning, social rättvisa, och vikten av att arbetare och lokalsamhällen själva organiserar sin produktion och administration. På grund av sina politiska aktiviteter blev han upprepade gånger gripen och utvisad, vilket reflekterade de svårigheter som exilaktiva anarkister mötte under 1920- och 1930-talen.
Tillsammans med Carlo Rosselli organiserade Berneri den första truppen (kolonnen) av italienska frivilliga som stred i det spanska inbördeskriget mot Francisco Franco. Efter några månader blev han starkt kritisk till att medlemmar av Confederación Nacional del Trabajo (CNT) var inblandade i folkfrontsregeringen, och han skickade ett brev till Federica Montseny (anarkistisk hälsominister i regeringen mot fascismen).
Engagemang i Spanien och politiska meningsskiljaktigheter: Berneri anlände till Spanien för att stödja kampen mot Franco och deltog både som organisatorisk kraft och som röst för anarkistisk idédebatt. Under inbördeskrigets tidiga skeden samarbetade många olika grupper mot fascismen, men interna konflikter om strategi och politik uppstod snabbt mellan anarkister, kommunister (stödde ofta Moskva-linjen) och republikanska regeringsföreträdare. Berneri var oroad över tendenser att underordna revolutionära mål åt parlamentarisk eller koalitionspolitik och kritiserade detta i skrifter och brev, bland annat till ledande anarkistiska figurer som Federica Montseny.
Under majdagarna i Barcelona genomsökte och mördade en trupp medlemmar av Spaniens kommunistparti (uppenbarligen på order av Josef Stalin) honom. Hans kropp, genomborrad av kulor, hittades under natten nära Generalitat de Catalunyas högkvarter.
Mordet och dess efterverkningar: Berneris död under de så kallade Majdagarna i Barcelona 1937 blev en symbol för den brutala splittringen inom den antifascistiska alliansen. Han sköts ihjäl i samband med våldsamma konfrontationer mellan anarkister, medlemmar av POUM och kommunistiska styrkor, en händelse som kritiker menar visar på hur Sovjetunionens inflytande och interna maktspel försvårade en enad motståndsrörelse. Mordet på Berneri väckte internationell bestörtning och förstärkte rädslan bland antiauktoritära grupper att underminerande politiskt våld användes för att tysta oppositionen.
Han var gift med Giovanna Berneri och far till Marie-Louise Berneri och Giliane Berneri. Barnen var anarkister liksom fadern Camillo.
Arv: Camillo Berneri lämnar efter sig ett intellektuellt och politiskt arv inom anarkistisk teori och praktisk antifascistisk kamp. Hans skrifter och brev fortsätter att läsas av dem som studerar anti-auktoritära strömningar under 1900-talet, och hans livshistoria används ofta som exempel på konflikterna mellan olika strömningar inom den breda front som bekämpade fascism i Europa. Hans familj fortsatte verka inom anarkistiska kretsar efter hans död, vilket bidrog till att bevara och sprida hans idéer internationellt.

Camillo Berneri
Relaterade sidor
- Anarkismen i Italien
Frågor och svar
F: Vem var Camillo Berneri?
A: Camillo Berneri var en italiensk professor i filosofi, anarkistisk militant, propagandist och teoretiker. Han var veteran från första världskriget och medlem av Unione Anarchica Italiana som kämpade mot fascismen fram till 1926 då han var tvungen att fly från Italien.
Fråga: Vart tog han vägen efter att ha lämnat Italien?
S: Efter att ha lämnat Italien reste Berneri till Frankrike, Schweiz, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Nederländerna.
F: Vad gjorde han i dessa länder?
S: I alla dessa länder skrev Berneri många antiklerikala och antifascistiska artiklar. Han organiserade också den första truppen av italienska frivilliga för att kämpa i det spanska inbördeskriget mot Francisco Franco tillsammans med Carlo Rosselli.
F: Vad hände under majdagarna i Barcelona?
Svar: Under Barcelonas majdagar sökte en trupp medlemmar av Spaniens kommunistparti efter Berneri och mördade honom sedan. Hans kropp hittades nära Generalitat de Catalunyas högkvarter, genomborrad av kulor.
Fråga: Vilka var hans familjemedlemmar?
S: Camillo Berneri var gift med Giovanna Berneri och far till Marie-Louise Berneri och Giliane Berneri - båda barnen var anarkister som sin far.
Fråga: Varför skickade han ett brev till Federica Montseny?
S: Camillo skickade ett brev till Federica Montseny (anarkistisk hälsominister i regeringen mot fascismen) eftersom han blev mycket kritisk till att medlemmar av Confederación Nacional del Trabajo (CNT) var inblandade i folkfrontsregeringen.
Sök