Clostridioides difficile (C. diff) – infektion, symtom och behandling

Lär dig om Clostridioides difficile (C. diff): orsaker, symtom, riskfaktorer och effektiva behandlingar för att förebygga och behandla allvarliga tarminfektioner, särskilt på sjukhus och vårdhem.

Författare: Leandro Alegsa

Clostridium difficile är en bakterieart. Den kallas ofta C. diff (uttalas "see diff"). Det är en grampositiv bakterie som tillhör släktet Clostridium.

C. diff kan leva i människans tjocktarm utan att orsaka några problem. Ungefär 2-5 % av alla vuxna har C. diff i sin tjocktarm. Hos vissa människor orsakar C. diff dock allvarlig sjukdom. Hos dessa personer växer C. diff-bakterierna okontrollerat i tjocktarmen. Bakterierna angriper tarmslemhinnan. Detta orsakar ett problem som kallas C. diff kolit. Kolit är en inflammation (svullnad) i tjocktarmen.

C. diff-infektioner blir allt vanligare på sjukhus, vårdhem och andra vårdinrättningar. Den dödar cirka 14 000 personer per år bara i USA.

Kort om namn och bakgrund

Under senare år har arten ibland Benämnts Clostridioides difficile i vetenskapliga texter, men namnväxlingen påverkar inte sjukdomens egenskaper. Bakterien bildar sporer som är mycket tåliga och kan överleva länge i miljön, vilket förklarar varför smitta på sjukhus och vårdhem är vanligt.

Hur sprids C. diff?

  • Smittvägen är huvudsakligen fekal-oral — bakteriesporer i avföring överförs via händer, ytor eller föremål till munnen.
  • Sporerna tål många vanliga desinfektionsmedel och kan överleva på ytor länge. Därför krävs särskild rengöring (t.ex. klorbaserade medel) i vårdmiljöer.
  • Alkoholdesinfektion på händer dödar inte alltid sporer — noggrann handtvätt med tvål och vatten är bättre vid misstänkt smitta.

Vem löper risk?

  • Antibiotikabehandling — särskilt bredspektrumantibiotika (t.ex. klindamycin, cefalosporiner, kinoloner) som rubbar normal tarmflora.
  • Äldre personer, särskilt >65 år.
  • Vård i sjukhus eller vårdhem och långvarig kontakt med hälso- och sjukvård.
  • Sänkt immunförsvar, allvarlig sjukdom eller tidigare infektion med C. diff.
  • Användning av protonpumpshämmare (PPI) har associerats med ökad risk i vissa studier.

Symtom

  • Vattentunn diarré (vanligaste symtomet).
  • Magont och kramper.
  • Feber och allmän sjukdomskänsla.
  • Illamående och minskad aptit.
  • Vid svårare sjukdom: hög feber, kraftig buksmärta, blod i avföringen, kraftig leukocytos (höga vita blodkroppar), tecken på dehydrering.
  • Allvarliga komplikationer kan vara pseudomembranös kolit, toxiskt megakolon, perforation av tarmen och sepsis.

Diagnos

  • Stolprov för analys av C. diff-toxin eller genetiskt material (PCR) är standard.
  • Blodprover visar ofta tecken på inflammation (t.ex. höga vita blodkroppar, förhöjt CRP).
  • Vid oklara eller svåra fall kan koloskopi visa typiska pseudomembraner på tarmslemhinnan.
  • Röntgen eller datortomografi kan behövas vid misstanke om komplikationer (t.ex. megakolon).

Behandling

Behandling bestäms av sjukdomens svårighetsgrad. Viktigt är också att, om möjligt, avbryta den antibiotika som startade obalansen i tarmfloran.

  • Första linjens behandling vid en första infektion: peroralt (via munnen) vancomycin eller fidaxomicin är i dag rekommenderade som förstaval i många riktlinjer. Metronidazol används inte längre som förstahandsval vid allvarligare eller första fall om andra läkemedel finns tillgängliga.
  • Vid fulminant (livshotande) infektion: peroral/enteral vancomycin i högre dos och intravenös metronidazol kan kombineras; kirurgisk konsultation kan bli aktuell vid tarmperforation eller nekros.
  • Återkommande infektioner: återfallsbehandling kan bestå av vancomycin-taper/puls, fidaxomicin eller fecal mikrobiotatransplantation (FMT) vid flera recidiv. Ett monoklonalt antikroppsbehandling (bezlotoxumab) kan övervägas för att förebygga återfall hos patienter med hög återfallsrisk.

Exakta doser och behandlingslängd varierar med riktlinjer och patientens tillstånd — följ lokala vårdriktlinjer och rådgör med läkare.

Förebyggande

  • Strikt handhygien med tvål och vatten vid vård av smittade patienter.
  • Kontaktisolering (handskar, förkläde) och separata toaletter för smittade patienter i vårdmiljö.
  • Miljörengöring med medel som är effektiva mot sporer (t.ex. klorbaserade desinfektionsmedel).
  • Antibiotikastyrning (antibiotikapolicy) för att minska onödig antibiotikaanvändning.
  • Korrekt hantering av lakan och utrustning för att undvika spridning.

Prognos och återfall

  • Många milda fall förbättras med behandling och stöd — men återfall är vanligt: ungefär 15–25 % får ett återfall efter första infektionen, och risken ökar vid fler återfall.
  • Svåra infektioner kan vara livshotande, särskilt hos äldre och multisjuka patienter.

När ska man söka vård?

  • Om du utvecklar kraftig diarré efter antibiotikabehandling eller vård på sjukhus.
  • Vid hög feber, blod i avföringen, tecken på uttorkning (muntorrhet, yrsel), eller om du blir snabbare sämre.

Forskning och vaccin

Det pågår forskning om vaccin mot C. diff och andra förebyggande behandlingar. Vissa nya läkemedel och strategier testas för att minska återfall och allvarlig sjukdom.

Sammanfattningsvis är C. diff en bakterie som ofta orsakar problem efter antibiotikabehandling och sprids lätt i vårdmiljöer. Tidig diagnos, riktad behandling, god hygien och försiktig antibiotikaanvändning är nycklar för att begränsa sjukdomen och förebygga återfall.

C. diff-infektion

Det vanligaste symptomet på C. diff-infektion är svår diarré. C. diff-infektion kan också orsaka feber, magsmärtor, aptitlöshet (att inte vilja äta) och illamående.

Vissa fall av C. diff-infektion är inte särskilt allvarliga. I andra fall blir man mycket sjuk och kan till och med dö. När människor drabbas av svår diarré på grund av C. diff-infektion kan de bli svårt uttorkade (inte ha tillräckligt med vätska i kroppen). Detta kan skada njurarna och leda till njursvikt. C. diff-bakterier kan också äta upp ett hål i tarmarna (perforation), vilket är mycket farligt.

När en person har fått C. diff-infektion kan han eller hon sprida infektionen till andra personer. C. diff kan leva länge på ytor som dörrhandtag, lakan och medicinsk utrustning. Om en person med C. diff-infektion inte rengör sina händer kan han/hon sprida bakterien till andra människor via sina händer.

Vem får C. diff-infektion?

C. diff-infektion förekommer vanligtvis hos personer som tar antibiotika. Vanligtvis är tarmarna fyllda med goda, friska bakterier. Dessa friska bakterier håller C. diff-bakterierna under kontroll. Om antibiotika läkemedel dödar de friska bakterierna kan C. diff-bakterierna växa okontrollerat.

C. diff-infektioner är också vanligare hos:

  • Personer på sjukhus, vårdhem och andra vårdinrättningar.
  • Personer som är 65 år eller äldre
  • Personer med svagt immunförsvar (i kroppen är det immunförsvaret som ansvarar för att bekämpa sjukdomar).
  • Personer som just har genomgått en tarmoperation.
  • Personer med problem med tjocktarmen, t.ex. inflammatorisk tarmsjukdom eller tjocktarmscancer.
  • Personer som tar antacida läkemedel som kallas protonpumpshämmare. (Dessa läkemedel gör att magsäcken producerar mindre syra. Normalt sett hjälper magsyra till att hålla bakterier som C. diff under kontroll.)

Hur behandlas C. diff-infektion?

C. diff-infektion kan behandlas med vissa antibiotika. C. diff är dock en antibiotikaresistent bakterie. Detta innebär att många antibiotika inte kan döda C. diff. Detta kan göra C. diff-infektion mycket svår att behandla. Många personer med C. diff-infektion får återfall (de blir bättre ett tag, men blir sedan sjuka igen). Detta händer ungefär en av fem personer med C. diff-infektion.

Vanligtvis försöker läkarna med ett antibiotikum som kallas metronidazol som första behandling av C. diff-infektion. Ungefär tre av fyra personer med C. diff-infektion blir bättre efter att ha tagit metronidazol i tio dagar. När metronidazol inte fungerar ger läkarna andra antibiotika, vanligtvis vankomycin eller fidoxamacin.

I svåra fall av C. diff-infektion som inte blir bättre med antibiotika kan läkare operera för att ta bort delar av tjocktarmen.

Fekal transplantation har visat sig vara effektivare än oral vankomycin, särskilt för personer med återkommande C. diff-infektioner.

Hur kan C. diff-infektion förebyggas?

Vanligtvis kan C. diff-infektion förebyggas. Handtvätt är ett av de bästa sätten att förebygga C. diff-infektion. Om en person har C. diff-bakterier på händerna kan han eller hon döda bakterierna genom att tvätta händerna med tvål och vatten. C. diff-bakterier på ytor (som dörrhandtag och medicinsk utrustning) kan dödas med blekmedel. Många sjukhus och andra vårdinrättningar har speciella blektvättar som dödar C. diff. Att tvätta lakan och kläder med blekmedel och tvättmedel dödar också C. diff.

Alkohol dödar inte C. diff, så snabbhanddesinfektionsmedel och alkoholtorkdukar hindrar inte C. diff-bakterier från att spridas.

Sjukhus och andra vårdinrättningar kan också använda "C. diff-prevention" för att förhindra att C. diff sprids. (Försiktighetsåtgärder är ett sätt att vara försiktig.) När en patient har C. diff kan vårdpersonalen förhindra att bakterien sprids genom att:

  • Använd handskar och tvätta händerna varje gång de rör vid patienten, patientens saker eller något annat i patientens rum.
  • Rengöring av medicinsk utrustning med speciella blektvättar varje gång de använder den.
  • Rengöring av patientens saker och patientens rum med blekmedel.
  • Ge patienter med C. diff-infektion privata rum eller placera dem endast tillsammans med andra patienter som har C. diff-infektion.

Frågor och svar

F: Vad är Clostridium difficile?


S: Clostridium difficile är en typ av bakterie.

F: Vad är ett annat namn för Clostridium difficile?


S: Ett annat namn för Clostridium difficile är C. diff.

F: Var kan C. diff leva i människokroppen utan att orsaka några problem?


S: C. diff kan leva i människans tjocktarm utan att orsaka några problem.

F: Hur många vuxna har C. diff i sin tjocktarm?


S: Ungefär 2-5 % av alla vuxna har C. diff i tjocktarmen.

F: Vad händer när C. diff-bakterier växer okontrollerat i tjocktarmen?


S: När C. diff-bakterier växer okontrollerat i tjocktarmen kan de orsaka en allvarlig sjukdom som kallas C. diff-kolit, som är en inflammation i tjocktarmen.

F: Var blir C. diff-infektioner vanligare?


S: C. diff-infektioner blir allt vanligare på sjukhus, vårdhem och andra vårdinrättningar.

F: Hur många människor dör av C. diff varje år bara i USA?


S: C. diff dödar cirka 14 000 personer per år bara i USA.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3