Clostridium är ett bakteriesläkte. Clostridium-bakterier är obligatoriskt anaeroba, vilket innebär att de inte behöver syre för att växa. De förekommer ofta i jord, sediment, avföring och i syrefria miljöer i människans och djurs tarmkanal.
Clostridium-bakterier är formade som stavar. Namnet "Clostridium" kommer från det grekiska ordet kloster (κλωστήρ), som betyder "spindel". De är grampositiva och kan producera endosporer, vilket gör att de kan överleva extrema förhållanden under lång tid.
Egenskaper och metabolism
Arter inom Clostridium är i huvudsak obligata anaerober, men vissa arter kan tolerera låga halter syre. De får energi genom jäsning och kan bilda en rad olika slutprodukter (t.ex. syror, alkoholer och gaser). Många arter producerar potenta proteintoxiner som påverkar nervsystemet eller vävnader.
Viktiga arter och sjukdomar
- Clostridium botulinum — bildar botulinumtoxin som orsakar botulism, en allvarlig förlamande sjukdom ofta kopplad till dåligt konserverad mat.
- Clostridium tetani — orsakar stelkramp (tetanus) genom tetanustoxin som påverkar nervsystemet och leder till svåra muskelspasmer. Vaccination förebygger sjukdomen.
- Clostridium perfringens — kan ge upphov till gasbrand (myonekros) och matförgiftning via toxiner som skadar vävnad.
- Clostridioides difficile (tidigare klassificerad som Clostridium difficile) — kan orsaka antibiotikaassocierad diarré och svåra pseudomembranösa koliter genom produktion av enterotoxiner.
Endosporer och överlevnad
Endosporer är mycket motståndskraftiga vilostadier som tål värme, uttorkning och många kemikalier. Detta gör att Clostridium-arter kan överleva i miljön länge och passera oskadade genom konservprocesser eller i sårmiljöer tills förhållandena blir gynnsamma för tillväxt.
Diagnostik
Laboratoriediagnostik bygger på anaerob odling, gramfärgning och morfologi, sporanalyser samt toxin- eller DNA-baserade tester (t.ex. PCR). För vissa sjukdomar används också serologi eller toxintester.
Behandling och förebyggande
- Behandling varierar med art och sjukdom: antitoxin (t.ex. för botulism), vaccination (tetanus), kirurgisk åtgärd och antibiotika (t.ex. vid gasbrand), samt riktade antibiotika eller fecal transplantation vid svår C. difficile-infektion.
- Förebyggande åtgärder inkluderar god livsmedelshygien och korrekt konservering, adekvat sårvård, vaccination mot tetanus samt försiktig och riktad användning av antibiotika för att minska risken för C. difficile-utbrott.
Ekologisk och industriell betydelse
Förutom sjukdomsframkallande arter finns icke-patogena Clostridium-arter som ingår i mark- och tarmmikrobiota. Vissa arter används industriellt för produktion av lösningsmedel och biokemikalier genom jäsning (t.ex. acetone-butanol-etanol-produktion).