Avkapning (halshuggning) – definition, historia och förekomst
Avkapning (halshuggning): definition, historisk bakgrund och global förekomst. Fakta om metoder, rättshistoria och nutida användning.
Avkapning (ofta kallad halshuggning) är en handling som innebär att huvudet skärs av från resten av kroppen hos en levande eller nyligen avliden varelse. Med halshuggning menas vanligen att huvudet avlägsnas avsiktligt, till exempel vid en avrättning med yxa, svärd eller giljotin. Om avlägsnandet av huvudet sker som följd av en olycka, till exempel i en bilolycka, vid en explosion, en fabriksolycka eller genom ett olycksfall vid annan våldsam händelse, brukar man också tala om avkapning men då utan avsikt.
Varför avkapning är dödlig
Halshuggning är alltid dödlig, det vill säga resultatet är alltid döden. När huvudet avlägsnas avbryts omedelbart den mekaniska kopplingen mellan hjärna och kropp: andning och cirkulation upphör, stora blodkärl skärs av vilket leder till massiv blodförlust, och de nervbanor som styr livsviktiga funktioner förstörs. Rent fysiologiskt orsakar skador på hjärnstammen och omedelbart avbruten syretillförsel till hjärnan en snabb och irreversibel förlust av medvetande och livsuppehållande funktioner.
Avkapning av redan döda kroppar
Avkapning kan också avse avlägsnandet av huvudet från en kropp som redan är död. I sådana fall kan huvudet hanteras som en trofé, användas som offentligt varnande exempel eller vid krigiska och rituella handlingar. Historiskt förekommer detta i flera kulturer och konflikter.
Historia och metoder
I de skandinaviska länderna var halshuggning tidigare ett vanligt sätt att verkställa dödsstraff. Adelsmän halshöggs ofta med svärd, medan allmogen i många fall fick sin dom verkställd med yxa. Den sista avrättningen genom halshuggning i Finland anses ha skett 1822 när lantarbetaren Tahvo Putkonen avrättades för mord. I Sverige var den sista dödsstraffsrättade som halshöggs giljotinerad 1910 (Johan Alfred Ander), då man använde giljotin som avrättningsinstrument.
I stora delar av Europa användes giljotinen under 1700‑ och 1800‑talen som en standardiserad metod för halshuggning. I andra regioner har handhållna vapen som svärd, yxor eller knivar använts. Metoden och dess genomförande har historiskt präglats av juridiska, sociala och klassmässiga skillnader.
Modern förekomst och rättsläge
Dödsstraffet och särskilt halshuggning som avrättningsmetod har i praktiken upphört i de flesta europeiska länder. Den sista kända avrättningen med giljotin i Europa skedde 1977, då den tunisiska mördaren Hamida Djandoubi giljotinerades i Frankrike. I dag är nationsöverskridande människorättsregler och Europarådets konventioner starkt inriktade på avskaffande av dödsstraffet i Europa.
I vissa länder, särskilt i delar av Mellanöstern och i före detta franska kolonier, förekommer fortfarande halshuggning som officiell avrättningsmetod. I Saudiarabien har dödsdomar i vissa fall verkställts genom att de dömda halshuggs med ett svärd. Utöver statligt sanktionerade avrättningar har också icke-statliga aktörer, exempelvis extremistgrupper, använt halshuggning som en terrorfrämjande och propagandistisk metod, vilket lett till omfattande internationell fördömelse.
Rättsmedicin och kortvarig medvetenhet
Rättsmedicinsk forskning och vittnesuppgifter har diskuterat hur länge medvetandet kan kvarstå efter en halshuggning. Det finns rapporter och vissa experimentella studier (i huvudsak på djur) som antyder att hjärnan kan ha kvar viss elektrisk aktivitet under några sekunder efter avskiljandet. Detta är dock ett komplext och etiskt laddat forskningsfält, och sådana observationer ska tolkas försiktigt — förlusten av koordination, massiv blodförlust och hjärnans akut iskemi leder i praktiken till mycket snabb förlust av medvetande och livsfunktioner.
Bödeln och terminologi
Bödeln som utför halshuggningar kallas i äldre källor och i vardagligt språk ofta för bödel eller halshuggare. I textkällor kan olika titlar och benämningar förekomma; i vissa äldre dokument återfinns till exempel beteckningar som huvudman. Benämningarna varierar över tid och mellan kulturer.
Sammanfattning och människorättsperspektiv
Avkapning/halshuggning är en handling som historiskt använts både som straff och som krigisk eller rituell handling. Metoden orsakar omedelbart död genom avbrott i nerv- och blodförsörjningen till kroppen. I modern tid ses halshuggning i stor utsträckning som en kvarleva från en tidigare tid och som en metod som strider mot dagens internationella normer för mänskliga rättigheter. Diskussionen om metoden omfattar såväl rättshistoriska, etiska som medicinska aspekter.
Målning av en halshuggning
Historia
Saudiarabien har i århundraden haft offentliga halshuggningar, men 2013 började man överväga att använda sig av exekutionspatruller som ett alternativt avrättningssätt.
Berömda personer som har halshuggits
Biblisk
- Goliat
- Johannes Döparen i evangelierna
- Holofernes i Judits bok
- Apostel Jakob, traditionellt
- Aposteln Paulus, traditionellt
Kina
England
- Anne Boleyn (1536)
- Catherine Howard (1542)
- Lady Jane Grey (1554)
- Maria, drottning av Skottland (1587)
- Sir Walter Raleigh (1618)
- Karl I, kung av England och Skottland (1649)
- Svartskägg (1718)
Det koloniala Amerika
- Panama: Vasco Núñez de Balboa (1519)
Frisia
- Wijerd Jelckama
Franska revolutionen
- Marie Antoinette
- Ludvig XVI av Frankrike
- Madame du Barry
- Maximilien Robespierre
Irak
- Shosei Koda
- Kim Sun-il
- Kenneth Bigley
- Nick Berg
- Eugene Armstrong
- Jack Hensley
- Maher Kemal
- Barzan Ibrahim al-Tikriti
Schweiz
- Wildhans von Breitenlandenberg och 61 kompanjoner efter belägringen av Greifensee under det gamla Zürichkriget (1444).
Saudiarabien
- Paul Marshall Johnson, Jr.
Piraten Svartskäggs huvud ställdes ut som en trofé efter hans död.
Lady Jane Grey gör sig redo för att sätta nacken på spiken. I England gjordes de flesta halshuggningar med en yxa och ett block.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är halshuggning?
S: Dekapitation är en handling där huvudet skärs av från resten av kroppen hos en levande varelse.
F: Hur brukar halshuggning gå till?
S: Med halshuggning menas vanligen att avlägsnandet av huvudet är avsiktligt och det sker vanligen under en avrättning med en yxa, ett svärd eller en giljotin.
F: Vad händer när någon halshuggs?
S: När någon halshuggs leder det alltid till döden eftersom alla andra organ slutar att ta emot de nervsignaler från hjärnan som behövs för att fungera, samtidigt som blodtillförseln, och därmed syretillförseln, till själva hjärnan också avbryts.
F: Används halshuggning någonsin som en form av avrättning?
S: Ja, i vissa länder används fortfarande halshuggning som avrättningsmetod. I Saudiarabien till exempel halshuggs dömda personer med ett svärd.
F: Vem utför halshuggningar?
S: Den person som utför halshuggningar kallas för en huvudman.
F: När användes halshuggning som en form av dödsstraff i de skandinaviska länderna?
S: Halshuggning användes som dödsstraff i de skandinaviska länderna under de senaste århundradena. Adelsmän halshöggs vanligen med svärd och allmogen med yxa.
F: När var sista gången någon giljotinerades för mord i Europa?
S: Sista gången någon giljotinerades för mord i Europa var 1977 när den tunisiska mördaren Hamida Djandoubi avrättades i Frankrike.
Sök