Paulus (Saulus av Tarsus) — apostel och författare av de paulinska breven

Lär känna Paulus (Saulus av Tarsus) — apostel och rabbinen som blev kristen, författaren bakom de paulinska breven som formade tidig kristen tro och kyrkoliv.

Aposteln Paulus, tidigare känd som Saulus av Tarsus och numera ofta kallad Paulus (9-67 e.Kr.), var en messiansk judisk-romersk författare och rabbin. Han konverterade till kristendomen. Man tror att han skrev tretton bibelböcker, som tillsammans kallas de paulinska epistlarna. De är brev till kyrkor och kristna. Han skrev dessa brev för att uppmuntra dem, hjälpa dem att förstå den kristna läran och hjälpa dem att leva kristna liv.

Bakgrund och tidiga år

Paulus föddes enligt traditionen i Tarsus i Kilikien (nuvarande södra Turkiet). Han var jude av fariseisk uppfostran och uppges ha studerat under Gamaliel i Jerusalem. Som ung man var han känd som Saulus och deltog i förföljelser av de första kristna tills han upplevde en omvälvande omvändelse.

Konversionen

Enligt Apostlagärningarna (Nya testamentet) mötte Saulus Jesus i en syn på vägen till Damaskus, blev tillfälligt blind och återfick synen efter att Ananias lade händerna på honom. Efter denna händelse antog han namnet Paulus och började predika att Jesus var Messias. Konversionen brukar dateras till 30–36 e.Kr., beroende på rekonstruktion av händelseförloppet.

Missionärsarbete och resor

• Paulus gjorde flera större missionsresor över östra Medelhavsområdet, med baser i städer som Antiokia och på resor till Grekland, Cypern och Mindre Asien.
• Han samarbetade med personer som Barnabas, Silas, Timoteus och Lukas.
• Han deltog i det så kallade Jakobsrådet (Jerusalemrådet), där relationen mellan judiska och icke-judiska kristna diskuterades.
• Som romersk medborgare kunde Paulus resa fritt och även åberopa sin medborgarrätt i rättsliga situationer; traditionen säger att han slutligen fördes till Rom och led martyrdöden under kejsar Nero.

De paulinska breven och deras karaktär

Traditionellt tillskrivs Paulus tretton brev i Nya testamentet. Breven är oftast occasionella — skrivna för att besvara konkreta frågor i församlingar eller förhållanden mellan individer — snarare än systematiska teologiska avhandlingar.

De brev som vanligtvis räknas som pauluska (på svenska) är till exempel:

• Romarbrevet
• Första och Andra Korintierbrevet
• Galaterbrevet
• Filipperbrevet
• Filemonbrevet
• Första Thessalonikerbrevet
• Efesierbrevet
• Kolosserbrevet
• Andra Thessalonikerbrevet
• Första och Andra Timotheosbrevet
• Titusbrevet

Modern forskning anser att sju av dessa (till exempel Romarbrevet, 1–2 Korintier, Galaterbrevet, Filipperbrevet, 1 Tessaloniker, Filemon) med stor sannolikhet är äkta verk av Paulus, medan andra (så kallade de pastorala breven: 1–2 Timoteos och Titus samt vissa av de senare breven) kan vara skrivna av efterföljare eller skriftställare i hans anda. Skiljelinjer bygger på skillnader i språk, teologi och kyrkostruktur.

Huvudteman i Paulus teologi

• Rättfärdiggörelse genom tro: Idén att människan blir rättfärdig inför Gud genom tro på Jesus Kristus och inte enbart genom lagen (särskilt framträdande i Romarbrevet och Galaterbrevet).
• Kristologi: Synen på Jesus som uppstånden Herre och medkreativ kraft i Gudsviljan.
• Nåd och befrielse: Betoning på Guds nåd, förlåtelse och befrielse från syndens makt genom Kristi död och uppståndelse.
• Andens liv: Hur helige Ande formar det kristna livet, kyrkans enhet och andliga gåvor.
• Kyrkans natur: Bilden av församlingen som Kristi kropp, med både enhet och mångfald.
• Eschatologi: Undervisning om tidens slut, uppståndelsen och den framtida domen, särskilt i Thessalonikerbreven.

Skriftspråk och stil

Paulus skrev på grekiska och använde ofta retoriska grepp, bibelcitat från den hebreiska Skriften (Septuaginta) och praktiska råd för konkret livsföring. Breven kombinerar teologisk reflektion med pastoral omsorg och etik.

Eftermäle och påverkan

Paulus har haft enorm betydelse för kristendomens utveckling, teologi och missionsarbete. Hans tolkningar av relationen mellan lag och tro, samt hans betoning på Guds nåd, har format kristen lära och debatter ända in i modern tid. Samtidigt är hans texter föremål för omfattande tolkning och diskussion — bland annat kring frågor om kvinnans roll i församlingen, judisk-kristna relationer och tolkningen av lagens plats i livet för de troende.

Kritik och forskningsfrågor

Nyare forskning undersöker bland annat:

• Vilka brev som Paulus faktiskt författade.
• Historiska detaljer i hans biografi utövergående från bibliska källor.
• Hur paulinismens tolkningar skiljer sig i olika historiska och kulturella sammanhang.

Paulus framstår både som praktisk församlingledare och teologisk tänkare — en person vars brev skrevs till konkreta människor i konkreta situationer men som också kommit att påverka hela kyrkans förståelse av tro, rättfärdighet och gemenskap.

Livet

Början

Paulus hette ursprungligen Saul (inte att förväxla med kung Saul i Samuelsboken i Gamla testamentet). Han växte upp och lärde sig både den judiska lagen och det grekiska sättet att diskutera saker och ting. Vi presenteras för första gången för Saulus i Bibeln mot slutet av Apostlagärningarna 7. Den kristna rörelsen hade börjat i och med Jesu uppståndelse och himmelsfärd. Saulus var starkt emot detta, och han var glad när han såg hur den helige Stefanus, Jesu första martyr, dödades genom stening efter att ha hållit ett tal som gjorde den judiska domstolen arg. Han arbetade för den romerska regeringen och hjälpte till att leda arresteringarna och dödandet av många kristna i Israel och närområdet.

Senare fick Saulus i uppdrag att åka till Damaskus för att hitta och föra tillbaka kristna som skulle straffas. På vägen dit kom Gud ner från himlen och talade till Saulus. Bibeln berättar så här om vad som hände:

På sin resa närmade sig Saulus Damaskus. Plötsligt flammade ett ljus från himlen upp runt honom. Han föll till marken. Han hörde en röst som talade till honom.

"Saul! Saul!" sa rösten. "Varför är du emot mig?"

"Vem är du, Herre?" Saul frågade.

"Jag är Jesus", svarade han. "Jag är den som ni motsätter er. Stå nu upp och gå in i staden. Där kommer du att få veta vad du måste göra."

Männen som reste med Saul stod där. De kunde inte tala. De hade hört ljudet. Men de såg ingen. Saul reste sig upp från marken. Han öppnade ögonen, men han kunde inte se. Så de förde honom för hand in i Damaskus. I tre dagar var han blind. Han åt och drack ingenting.

- Apostlagärningarna 9:3-9, NIRV

Saulus blir Paulus

När Saulus nådde Damaskus fördes han till Ananias, en av Jesu lärjungar, där han fick synen tillbaka och döptes till kristen. Han tillbringade de följande tre åren med att studera de judiska skrifterna på nytt för att hitta förklaringar till de kristna lärorna. Hans upplevelser förändrade hans syn på kristendomen helt och hållet. I Apostlagärningarna 13:9 börjar han kallas Paulus. Detta var den helleniserade versionen av namnet Saulus. Han använde sin tidigare utbildning för att förklara sin nya tro för andra människor och för att diskutera med människor som hade en annan tro.

Han reste runt i Romarriket för att lära andra om kristendomen och skrev brev fram och tillbaka till de kyrkor som han hjälpte till att starta. Breven innehåller många viktiga delar av den kristna läran och har sedan dess varit en del av Bibelns Nya testamente, som kommer mellan Apostlagärningarna och Allmänna brev. Det är inte känt om Paulus verkligen skrev alla dessa brev, eller om andra personer kan ha skrivit breven åt honom. En del av dessa brev läses i mässan som den andra av två läsningar som kommer före evangeliet.

Även om Bibeln inte säger hur Paulus dog, har det berättats att Paulus dödades på order av kejsar Nero i Rom år 67 e.Kr. Han hade de rättigheter som en romersk medborgare hade, vilket innebar att han kunde avrättas genom att få huvudet avhugget med ett svärd i stället för att korsfästas.

 
En målning av Caravaggio för en kyrka i Italien, som visar Saul liggande vid sidan av vägen.  


En tysktillverkad ansiktskomposit av aposteln Paulus.  

Sök med bokstav