Allegro – tempoangivelse i klassisk musik (120–168 BPM)

Allegro – tempoangivelse i klassisk musik (120–168 BPM). Upptäck ursprung, tolkning och typiska hastigheter för måttligt snabba, energiska stycken.

Allegro är en tempoangivelse för klassisk musik. Ordet kommer från italienskan och betyder ungefär "glad" eller "livlig". I praktiken anger det att musiken ska spelas relativt snabbt; till en början användes det också för att beskriva styckets karaktär, men sedan 1700‑talet har det i första hand betecknat hastighet. Allegro ligger normalt snabbare än Andante och Moderato, men långsammare än Presto.

Tempointervall och metronom

De flesta källor anger att ett stycke som spelas allegro i allmänhet ligger i intervallet 120–168 slag per minut (BPM). Dessa siffror är ungefärliga — tempoangivelser är historiskt och praktiskt sett vägledande snarare än absoluta. När metronomen blev vanlig på 1800‑talet kunde kompositörer ange ett exakt metronomtal, men även sådana markeringar tolkas olika av dirigenter och musiker beroende på stil, instrumentering och uppförandepraxis.

Uttryck och variationer

Allegro förekommer ofta ihop med andra beskrivande ord för att ge nyanser om karaktär eller accelerando, till exempel Allegro con brio (livligt och kraftfullt), Allegro ma non troppo (snabbt men inte för mycket), Allegro moderato (måttligt snabbt) eller Allegro agitato (oroligt, uppjagat). Närmare bestämda instruktioner kan också ges i form av dynamik, frasering och artikulation i notbilden.

Användning i form och repertoire

Allegro används ofta som titel eller rörelsebenämning i flerpartsverk — särskilt som första sats i sonater, symfonier och konserter där en snabb, energisk sats inleder formen (till exempel många första satser i klassisk sonatform är märkta Allegro eller med en variant). Ibland står det i verkets titel, som i Bela Bartoks Allegro barbaro.

Kompositörer har genom tiderna använt andra ord för att förmedla samma idé: Claude Debussy och Maurice Ravel kunde skriva vite, Gustav Mahler använde tyska rasch och Benjamin Britten skrev Quickly. Exempel på välkända allegro‑satser är bland annat många av Ludwig van Beethovens första satser (t.ex. Allegro con brio i Symfoni nr 5) och satser i Mozarts serenader och sonater.

Praktiska råd för utövare

• Tänk på stil: barock, klassisk, romantisk och modern repertoar kräver olika känsla för puls och frasering.
• Anpassa tempo efter ensemble och akustik: ett tempo som fungerar för kammarmusik kan vara olämpligt för stor orkester eller kyrkorum.
• Om kompositören anger ett metronomtal bör det beaktas, men var beredd på att tolka det i ljuset av historisk uppförandepraxis och uttrycksmål.
• Använd artikulation och dynamik för att framhäva allegros karaktär — det är inte bara hastighet utan också energi och rytmisk framåtrörelse.

Sammanfattningsvis är allegro en flexibel tempoangivelse som i praktiken innebär ungefär 120–168 BPM och som både anger hastighet och bidrar till styckets karaktär beroende på sammanhang, kompositör och tolkning.

Frågor och svar

F: Vad är Allegro?

F: Användes Allegro ursprungligen för att beskriva karaktären hos ett stycke?

F: Under vilket århundrade ändrades den primära användningen av Allegro från karaktär till hastighet?

Fråga: Vilka är några exempel på termer som kompositörer använde istället för Allegro för att ange hastighet?

F: Hur många slag per minut rekommenderas för ett stycke som spelas i Allegro-fart?

F: Används Allegro ibland i titeln på musikstycken?

F: Vilken hastighet har Allegro jämfört med Andante och Presto?

Sök med bokstav