Symfoni nr 5 (Beethoven)
Symfoni nr 5 i c-moll, op. 67 är en symfoni av Ludwig van Beethoven. Det är den femte av hans nio symfonier. Den skrevs mellan 1804 och 1808. Denna symfoni är ett av de mest populära och välkända verken inom den klassiska musiken.
Det finns fyra satser: en inledande sonata allegro, en långsammare andante och en snabb scherzo som leder rakt in i finalen.
Symfonin uruppfördes på Theater an der Wien i Wien 1808. Hans sjätte symfoni uruppfördes också för första gången vid samma konsert. Den femte symfonin blev snart erkänd som ett av de viktigaste musikaliska verken.
Omslagsbladet till Beethovens femte symfoni. Man kan se dedikationen till prins Lobkowitz och greve Rasumovsky.
Musiken
Symfonin börjar med ett motiv i fyra toner "kort-kort-kort-kort-långt" som hörs två gånger (något lägre den andra gången): ( listen (help-info))
Symfonins inledning är så berömd att den ofta har citerats. Andra kompositörer har använt den i sina kompositioner, t.ex. Sergej Rachmaninov i sin sång Ödet. Den har ofta använts i populärkulturen, från disco till rock and roll, och i film och tv. Under andra världskriget använde BBC motivet med fyra toner för att inleda sina radionyhetssändningar eftersom "short-short-short-long" stavas bokstaven "V" i morsekod. V betydde "Victory" (seger). Det spelades mycket tyst på en trumma. Människor i nazistockuperade länder som ville höra nyheterna lyssnade i hemlighet på BBC:s nyheter eftersom det var mer sannolikt att de var sanna.
I symfonins tredje sats används denna rytm ibland som ackompanjemang.
När Beethoven skrev denna symfoni var han i mitten av trettioårsåldern. Han blev mer och mer döv. Han tyckte att detta var fruktansvärt svårt att uthärda. Han tyckte att han av alla människor borde ha en perfekt hörsel. Han kände sig mycket deprimerad, men han bestämde sig för att inte begå självmord, utan att hålla sig vid liv och skriva ner all den musik han hade i huvudet. Han skrev om detta i ett brev som kallas Heiligenstadt-testamentet.
Öppningen av den femte symfonin låter mycket djärv och heroisk. Hela symfonin låter som en kamp som börjar med dessa fyra toner. Folk har ofta sagt att dessa fyra toner representerar ödet som knackar på dörren. När vi kommer till den sista satsen (finalen) har musiken blivit dur i stället för moll. Det låter som om Beethoven har övervunnit sin depression.
Den fjärde satsen i denna symfoni är en av de första gångerna trombon eller piccolo används i en symfoni.
Beethoven 1804, det år då han började arbeta på den femte symfonin.
