Stenplanet
En jordplanet består till största delen av sten (silikat). Jorden är den "ursprungliga" jordiska planeten. När astronomerna började förstå vilka typer av planeter som finns, utvidgade de begreppet till att även omfatta våra närmaste steniga grannar: Merkurius, Venus och Mars.
Det sägs ofta att de liknar jorden. Detta stämmer för det mesta av strukturen och sammansättningen, men inte för ytan eller atmosfären. En jordisk planet kan vara mycket varmare eller kallare än jorden, och den kan ha mycket mer eller mycket mindre atmosfär.
I och med upptäckten av planeter som kretsar kring andra stjärnor (exoplaneter) har begreppet jordplanet utvidgats till att omfatta alla stenplaneter (silikatplaneter) som kretsar kring någon stjärna.
De terrestriska planeterna. Från vänster till höger: Merkurius, Venus, jorden och Mars.
Struktur
Alla jordiska planeter har en kärna, en mantel och en skorpa. De är lite som ett kokt ägg: den centrala gulan är kärnan, det vita albuminet är manteln och skalet är skorpan. Skorpan på en jordisk planet är tunn och kärnan och manteln utgör den största delen, ibland med en mycket stor kärna, ibland mycket mindre. Jordiska planeter har metalliska kärnor av mestadels järn, med steniga mantlar och skorpor.
Alla jordiska planeter har samma typ av struktur: en central metallisk kärna, mestadels järn, med en omgivande silikatmantel.
Månen är likadan, men har en mycket mindre järnkärna. Io och Europa är också satelliter som har en inre struktur som liknar jordplaneternas. Jordiska planeter kan ha kanjoner, kratrar, berg, vulkaner och andra ytstrukturer, beroende på förekomsten av vatten och tektonisk aktivitet. Jordiska planeter har sekundära atmosfärer, som kommer från vulkanism, meteoriter och fotosyntes. Jätteplaneterna har en primär atmosfär som fångats direkt från den ursprungliga solnebulosan.
