Emberizidae är en stor familj av passerinfåglar, som i äldre litteratur ofta kallas för buntingar i den gamla världen och amerikanska sparvar i den nya världen. De är främst fröätande fåglar med en kraftig, finkliknande näbb anpassad för att krossa frön, men många arter kompletterar födan med insekter, särskilt under häckningssäsongen när protein behövs för ungarna. Storleken varierar från små till medelstora fåglar, och fjäderdräkten kan vara allt från anonymt brunaktig till tydligt tecknad eller färggrann hos hannarna.
Dessa fåglar är inte nära besläktade med sparvarna i den gamla världen, familjen Passeridae. Historiskt inkluderades flera nordamerikanska former – bland annat juncos och towhees – i Emberizidae, men nyare molekylära studier har lett till att många av dessa släkten i stället placeras i andra familjer (till exempel Passerellidae och andra grupper). Taxonomin har därför omarbetats och vissa arter kan förekomma i olika familjer beroende på vilken källa man använder.
Emberizidae-familjen har troligen sitt ursprung i Sydamerika och spred sig först till Nordamerika innan den korsade Östasien och fortsatte att röra sig västerut. Denna historiska spridning förklarar delvis varför det finns förhållandevis få emberizid-arter i Europa och Afrika jämfört med Amerika. Olika arter har anpassat sig till en rad habitat, från öppna gräsmarker och buskmarker till skogsbryn och bergsområden, och flera är stannfåglar medan andra är flyttfåglar som genomför långa vandringar.
Taxonomi och släktskap
Liksom i flera andra familjer av passeriner är taxonomin för denna familj under stark förändring i och med nya genetiska analyser. Många släkten i Syd- och Centralamerika visar sig vara närmare besläktade med tanagerklasser, och vissa släkten har därför flyttats till andra familjer eller står nära gränsen mellan grupper. Ett exempel som ofta diskuteras i litteraturen är släktet Chlorospingus, vars placering har varierat i olika studier.
Egenskaper, beteende och bevarande
Emberizidae-fåglar är ofta marklevande och söker föda genom att plocka frön och insekter på marken eller i låg vegetation. De bygger vanligtvis koppsformade bon i buskar eller på marken, lägger flera ägg och har ofta tydliga sångreaktioner hos hanarna som används för revirmarkering och parning. I äldre avgränsningar omfattade familjen uppemot flera hundra arter; i nyare avgränsningar — efter uppdelningar — är antalet arter mindre men gruppen är fortfarande artmässigt rik.
Många arter går bra att känna igen på sång och karaktäristisk teckning i ansikte och bröst, medan andra är mer svårbestämda i fält. Hot mot vissa arter inkluderar habitatförlust genom intensivt jordbruk, igenväxning, klimatförändringar och invasiva arter. För bevarandeinsatser är noggrann taxonomisk kunskap viktig för att korrekt identifiera vilka populationer som är hotade.