Emu

Andra emus

Det fanns fyra separata grupper av emus år 1788 när de europeiska bosättarna anlände. Emus på Australiens fastland och emus på ön Tasmanien kan ha varit olika arter.

Det fanns också två arter av dvärgemu, Dromaius minor, varav den ena levde på King Island i Tasmanien och den andra på Kangaroo Island. De är exempel på dvärgväxt på öar. Gruppen på King Island dog ut 1805, den på Kangaroo Island 1827 och den på Tasmanien 1865.

 

Beskrivning

De bruna fåglarna med mjuka fjädrar blir upp till 1,9 meter höga. Deras fjädrar är dubbla lager, vilket hjälper till att hålla emun svalt. De har bar hud på sidorna av ansiktet och på halsen. De kan väga upp till 55 kg. De har två stora ben med tre tår på varje fot. Deras vingar är mycket korta, cirka 20 cm, och är dolda under fjädrarna.

De kan leva upp till 10-20 år Emuen är vanlig på större delen av Australiens fastland. Den undviker mycket täta skogar och mycket torra områden. Emus kan färdas långa sträckor i snabb trav. Vid behov kan de springa i upp till 50 km/h en viss sträcka åt gången. De kan resa långa sträckor för att hitta mat. En emu har till exempel färdats 990 km.

 

Kost

De äter en mängd olika växter (frön, blommor, nytillkomna växter) och insekter. På grund av sin storlek behöver de äta mycket.

 

Uppfödning

Emus är ensamma fåglar. De unga ungarna stannar dock hos fadern tills de är 18 månader gamla. Häckningstiden är mellan februari och juli, då honan kan lägga 5-15 ägg i ett markbo som byggts av hanen. Hanen sitter sedan på äggen i 8 veckor tills de kläcks. Ungarna har mycket tydliga ränder på fjädrarna som fungerar som kamouflage.

På Australiens östkust var emus en gång i tiden vanliga men har blivit ovanliga i takt med att befolkningen ökat. Å andra sidan har utvecklingen av jordbruk och tillgången på vatten för boskap ökat emuns utbredning i torra områden. Emus föds upp för sitt kött, sin olja och sitt läder. De första emufarmerna startade i västra Australien under 1970-talet.

 
Emu-unge med randiga fjädrar  

I fångenskap

Det finns cirka 1100 emus i djurparker. ^[]

 

Namnets historia

Den första skriftliga beskrivningen av emun fanns under namnet New Holland Cassowary i Arthur Phillips Voyage to Botany Bay, som publicerades 1789. Arten namngavs av ornitologen (fågelexperten) John Latham, som arbetade med Phillips bok. Han tillhandahöll de första beskrivningarna av och namnen på många australiska fågelarter. Dess vetenskapliga namn, Dromaius novaehollandiae, kommer från de latinska orden och betyder "snabbfotad nyholländare". Historien till det vanliga namnet emu är inte säker, men man tror att det kommer från ett arabiskt ord för stor fågel. Detta ord användes senare av portugisiska upptäcktsresande för att beskriva den besläktade kassuarien på Nya Guinea. I Victoria var några av de australiensiska ursprungsbefolkningarnas ord för emu Barrimal på språket Djadja wurrung, myoure på Gunai och courn på Jardwadjali.