Emu (Dromaius novaehollandiae) – fakta om Australiens stora flyglösa fågel
Upptäck emun — Australiens magnifika flyglösa fågel: fakta, beteende, habitat och fascinerande historier om dess roll i naturen och Australiens kultur.
Emu, Dromaius novaehollandiae, är en stor flyglös fågel. Den är infödd i Australien. Emuen är den högsta fågeln från Australien. Den är också den näst högsta fågeln i världen, efter sin ratitsläkting, strutsen. Emuen är också släkt med kasuaren som är något mindre men tyngre. Det bör också noteras, som ett märkligt faktum, att emus vann ett krig mot Australien.
Utseende och anpassningar
Emun är en stor, upprätt fågel med långa, kraftiga ben och små, vingliknande strukturer som inte används för flygning. Den blir normalt mellan cirka 1,5 och 1,9 meter hög och har en kraftig kropp täckt av mjuka, borstlika fjädrar som ger ett tovigt intryck. Benen är starka och väl anpassade för löpning; emun kan nå hastigheter uppemot 50 km/tim och göra långa kliv.
Utbredning och habitat
Emun lever i stora delar av Australien och finns i många olika biotoper, från öppna gräsmarker och savann till skogsbryn och halvökenområden. De är anpassningsbara och rör sig ofta över stora områden för att söka föda och vatten. Emus förekommer sällsynt i de allra torraste inre delarna av kontinenten.
Kost och beteende
Emun är allätare: deras kost består mest av växtmaterial som frön, bär, gröna skott och rötter, men de tar även insekter och andra smådjur. De är dagaktiva och kan ofta ses söka föda i lösa flockar eller mindre grupper. Emus simmar också gärna och kan vada i våtmarker.
Fortplantning och ungar
En av emuns mest ovanliga beteenden är att hanen tar det största ansvaret för ägg och ungar. Honan lägger en rad mörka ägg (vanligtvis 5–10 i en kull) och efter att hon lämnat boet tar hanen över ruvningen. Inkubationstiden är lång — omkring åtta veckor — och under denna period äter hanen mycket sparsamt. När ungarna har kläckts tar hanen hand om dem och vakar över dem tills de är självständiga, vilket kan ta flera månader.
Läte och kommunikation
Emun kan ge ifrån sig en rad olika ljud, bland annat dova vrål och bubblande ljud som förstärks av luftsäckar i halsen. Dessa lågfrekventa ljud kan höras på långt håll och används i kommunikation mellan fåglar.
Relation till människor
Emun har betydelse både för ursprungsbefolkningar och för moderna bruk: fjädrar, kött och olja har använts traditionellt och kommersiellt. Emus hålls också i fångenskap för kött- och oljeproduktion samt i djurparker. De kan vara nyfikna men också försvarsvilliga; en emu kan ge kraftiga sparkar och bör behandlas med försiktighet.
Konserveringsstatus och hot
På global nivå betraktas emun som livskraftig (IUCN:s kategori "Least Concern"), men lokala populationer påverkas av faktorer som habitatförlust, konkurrens med introducerade arter, vägar och stängsel samt predatorer som angriper unga fåglar. Skydd av habitat och ansvarsfull förvaltning är viktiga för att bevara bestånden.
Emu-kriget 1932
Den humoristiskt benämnda "Emu War" ägde rum i västra Australien 1932. Stora flockar emuer invaderade jordbruksområden och orsakade omfattande skador på grödor. Lokala bönder begärde hjälp och myndigheterna satte in soldater med kulsprutor för att minska problemen. Emuerna spreds ut, var svåra att fösa ihop och överlevde i stort sett operationen — aktionen anses ha misslyckats och blev senare en anmärkningsvärd och ironisk händelse i Australiens historia där fåglarna "segrade".
Fakta i korthet
- Vetenskapligt namn: Dromaius novaehollandiae
- Utbredning: Australien
- Livsmiljö: gräsmarker, savann, skogsbryn, halvöken
- Beteende: dagaktiv, duktig löpare, allätare
- Fortplantning: hanen ruvar äggen och tar hand om ungarna
- Konserveringsstatus: livskraftig (Least Concern)
Emun är en fascinerande del av Australiens djurliv: både anpassningsbar och symbolisk, med unika beteenden som gör den lätt att känna igen och svår att glömma.
ägg av Dromaius novaehollandiae
Andra emus
Det fanns fyra separata grupper av emus år 1788 när de europeiska bosättarna anlände. Emus på Australiens fastland och emus på ön Tasmanien kan ha varit olika arter.
Det fanns också två arter av dvärgemu, Dromaius minor, varav den ena levde på King Island i Tasmanien och den andra på Kangaroo Island. De är exempel på dvärgväxt på öar. Gruppen på King Island dog ut 1805, den på Kangaroo Island 1827 och den på Tasmanien 1865.
Beskrivning
De bruna fåglarna med mjuka fjädrar blir upp till 1,9 meter höga. Deras fjädrar är dubbla lager, vilket hjälper till att hålla emun svalt. De har bar hud på sidorna av ansiktet och på halsen. De kan väga upp till 55 kg. De har två stora ben med tre tår på varje fot. Deras vingar är mycket korta, cirka 20 cm, och är dolda under fjädrarna.
De kan leva upp till 10-20 år Emuen är vanlig på större delen av Australiens fastland. Den undviker mycket täta skogar och mycket torra områden. Emus kan färdas långa sträckor i snabb trav. Vid behov kan de springa i upp till 50 km/h en viss sträcka åt gången. De kan resa långa sträckor för att hitta mat. En emu har till exempel färdats 990 km.
Kost
De äter en mängd olika växter (frön, blommor, nytillkomna växter) och insekter. På grund av sin storlek behöver de äta mycket.
Uppfödning
Emus är ensamma fåglar. De unga ungarna stannar dock hos fadern tills de är 18 månader gamla. Häckningstiden är mellan februari och juli, då honan kan lägga 5-15 ägg i ett markbo som byggts av hanen. Hanen sitter sedan på äggen i 8 veckor tills de kläcks. Ungarna har mycket tydliga ränder på fjädrarna som fungerar som kamouflage.
På Australiens östkust var emus en gång i tiden vanliga men har blivit ovanliga i takt med att befolkningen ökat. Å andra sidan har utvecklingen av jordbruk och tillgången på vatten för boskap ökat emuns utbredning i torra områden. Emus föds upp för sitt kött, sin olja och sitt läder. De första emufarmerna startade i västra Australien under 1970-talet.
Emu-unge med randiga fjädrar
I fångenskap
Det finns cirka 1100 emus i djurparker. []
Namnets historia
Den första skriftliga beskrivningen av emun fanns under namnet New Holland Cassowary i Arthur Phillips Voyage to Botany Bay, som publicerades 1789. Arten namngavs av ornitologen (fågelexperten) John Latham, som arbetade med Phillips bok. Han tillhandahöll de första beskrivningarna av och namnen på många australiska fågelarter. Dess vetenskapliga namn, Dromaius novaehollandiae, kommer från de latinska orden och betyder "snabbfotad nyholländare". Historien till det vanliga namnet emu är inte säker, men man tror att det kommer från ett arabiskt ord för stor fågel. Detta ord användes senare av portugisiska upptäcktsresande för att beskriva den besläktade kassuarien på Nya Guinea. I Victoria var några av de australiensiska ursprungsbefolkningarnas ord för emu Barrimal på språket Djadja wurrung, myoure på Gunai och courn på Jardwadjali.
Frågor och svar
F: Vad är en emu?
S: En emu är en stor fågel som inte kan flyga och som kommer från Australien.
F: Hur lång är emun?
S: Emun är den längsta fågeln från Australien och den näst längsta fågeln i världen efter strutsen.
F: Vilken annan fågel är emun släkt med?
S: Emun är släkt med den något mindre men tyngre kasuaren.
F: Har emuerna utkämpat något krig?
S: Det är ett udda faktum att emuerna vann ett krig mot Australien.
F: Vad är det vetenskapliga namnet på emun?
S: Det vetenskapliga namnet på emun är Dromaius novaehollandiae.
F: Kan emun flyga?
S: Nej, emun är en fågel som inte kan flyga.
F: Var finns emun?
S: Emun hör hemma i Australien.
Sök