FARC (FARC-EP) – Colombias gerillaorganisation, historia och fredsavtal

Djupgående artikel om FARC (FARC-EP): historia, ideologi, droghandel, konfliktens utveckling och det historiska fredsavtalet 2016 i Colombia.

FARC (eller FARC-EP) är en förkortning av Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia - Ejército del Pueblo. Detta är namnet på en gerillaorganisation som är verksam i Colombia. Gruppen säger sig ha marxist-leninistiska rötter. När gruppens namn översätts till engelska brukar det stå Revolutionary Armed Forces of Colombia - People's Army.

Colombias regering, USA, Kanada och EU har klassificerat organisationen som en terroristgrupp. Andra länder, som Ecuador, Brasilien, Argentina, Chile, Kuba och Venezuela, betraktar inte gruppen som en terroristgrupp. De hänvisar i stället till gruppen som "upprorsmakare". Venezuelas president Hugo Chávez avvisade till exempel offentligt denna klassificering av terrorister i januari 2008. Han uppmanade Colombia och andra regeringar i världen att erkänna gerillan som en krigförande styrka. Chávez sade att om de erkändes på det sättet skulle de då vara skyldiga att upphöra med kidnappningar och terrordåd för att respektera Genèvekonventionerna.

Ursprung och ideologi

FARC bildades på 1960-talet som det colombianska kommunistpartiets militära gren. Organisationsuppbyggnaden och taktiken inspirerades av gerillarörelser i Latinamerika och planerades som en väpnad kamp för att ta över eller radikalt förändra den politiska ordningen i Colombia. Under årens lopp utvecklade FARC en egen politisk och militär struktur och hävdade att deras mål var agrar reform, social rättvisa och kamp mot vad de kallade en oligarkisk stat.

Verksamhet, finansiering och metoder

Gruppen började som en gerillarörelse men blev involverad i handel med illegala droger under 1980-talet. Utöver narkotikahandel har FARC finansierat sin verksamhet genom kidnappningar, utpressning, beskattning av lokala samhällen (så kallad "war tax") och illegal gruvdrift. FARC anklagades av människorättsorganisationer och stater för övergrepp mot civila, användning av landminor och rekrytering av barnsoldater.

Konflikten i Colombia har varit komplex: FARC har stridit både mot den colombianska staten och mot högerparamilitära grupper som uppstod delvis som svar på gerillans agerande. Den väpnade konflikten har lett till omfattande humanitära konsekvenser, inklusive internflykt, civila dödsfall och grova kränkningar av rättigheter.

Storlek och geografisk närvaro

FARC har historiskt haft tiotusentals medlemmar enligt olika uppskattningar. Enligt den colombianska regeringen fanns uppskattningsvis 6 000–8 000 medlemmar 2008, en minskning från 16 000 år 2001. Andra bedömare gav högre siffror. FARC-EP opererade i stora delar av landet, särskilt i sydöstra djungler och på slätter vid foten av Anderna, och fanns i varierande grad i uppskattningsvis 15–20 procent av Colombias territorium vid olika tidpunkter.

Ledarskap

Under decennierna leddes FARC av flera framträdande personer, däribland Manuel Marulanda ("Tirofijo") som var en av grundarna. Senare ledare har inkluderat Alfonso Cano, Raúl Reyes och Rodrigo Londoño, känd under gerillanamnet "Timochenko". Ledarskapsförändringar har ibland skett efter död eller fångenskap av högt uppsatta ledare.

Fredsförhandlingar och avtal

I juni 2016 undertecknade Farc ett avtal om eldupphör med Colombias president Juan Manuel Santos i Havanna. Avtalet sågs som ett historiskt steg mot att avsluta det krig som pågått i femtio år. Förhandlingarna hade pågått i flera år och förhandlare från både regeringen och FARC möttes under garanterad medling av länder som Kuba och Norge samt med stöd från andra internationella aktörer.

Den 25 augusti 2016 meddelade Colombias president Juan Manuel Santos att fyra års förhandlingar hade lett till ett fredsavtal med Farc och att en nationell folkomröstning skulle äga rum den 2 oktober. Folkomröstningen misslyckades med 50,24 procent som röstade emot. Som följd förhandlades ett reviderat avtal fram och den 24 november undertecknade den colombianska regeringen och Farc ett reviderat fredsavtal som den colombianska kongressen godkände den 30 november.

Avväpning, demobilisering och politisk omvandling

Den 27 juni 2017 upphörde Farc att vara en väpnad grupp genom att avväpna sig och överlämna sina vapen till FN. Processen övervakades av en FN-mission som verifierade överlämnandet av vapen och demobilisering av stridande. I samband med fredsavtalet skulle före detta gerillasoldater genomgå program för återanpassning till civilt liv, få tillgång till utbildning och stöd för att etablera alternativa försörjningsmöjligheter.

Som del av avtalet omvandlades FARC också till en politisk rörelse för att delta i den demokratiska processen. Rörelsens före detta medlemmar har deltagit i val och politisk verksamhet under olika namn; organisationen har sökt att omvandla sina mål till fredliga och politiska metoder för förändring.

Rättsliga frågor och försoning

Fredsavtalet innehöll även bestämmelser om sanning, rättvisa, återställande för offer och icke-upprepning. En central del har varit inrättandet av särskilda mekanismer för övergångsrättvisa, där före detta gerillamedlemmar som erkänner sina handlingar kan omfattas av alternativa straff som kombinerar sanningsberättande och samhällstjänst med vissa rättsliga påföljder. Målet har varit både att ge upprättelse åt offren och att undvika återgång till väpnad konflikt.

Fortlevande problem och dissidenter

Trots avtalet kvarstår stora utmaningar: genomförandet av landreformer, skydd för leaders och tidigare kombattanter, säkerställande av resurser för reformer samt att bekämpa fortsatt våld från paramilitärer, kriminella nätverk och så kallade dissidentgrupper som vägrar lägga ned vapnen. Dessa dissidenter har ibland fortsatt med narkotikarelaterad verksamhet och våld i vissa regioner, vilket försvårar fredsprocessen och säkerheten för civila.

Konsekvenser och betydelse

Fredsavtalet mellan staten och FARC har beskrivits som ett historiskt försök att avsluta en av Latinamerikas längsta väpnade konflikter. Implementeringen har gett upphov till både framsteg och kritik: framsteg i form av slutet på en stor del av den organiserade väpnade kampen och formell politisk inkludering, men kritik med anledning av bristande genomförande, fortsatt våld i vissa områden och svårigheter för tidigare kombattanter att återintegreras fullt ut i samhället.

• Viktiga inslag i fredsavtalet: avväpning, reformer i landsbygdsområden, politisk inkludering, narkotikabekämpning och övergångsrättvisa.
• Efter avtalet: avväpning övervakad av FN, demobiliseringsprogram och bildandet av en civilt politisk rörelse av före detta FARC-medlemmar.
• Utmaningar: dissidentgrupper, våld från andra beväpnade aktörer, långsamt genomförande av reformer och säkerhet för civila.

Sammanfattningsvis är FARC en organisation med rötter i kallkrigstidens gerillarörelser som genom decennier av väpnad konflikt, brott mot mänskliga rättigheter och inblandning i illegal ekonomi har blivit en central aktör i Colombias moderna historia. Fredsavtalet och avväpningen 2016–2017 markerade en ny fas, men arbetet med försoning, rättvisa och hållbar fred pågår fortfarande.

Frågor och svar

F: Vad står FARC för?

F: Vilken politisk struktur bildade FARC efter att ha skiljt sig från kommunistpartiet?

Fråga: Hur många medlemmar hade Farc 2008 enligt uppskattningar från den colombianska regeringen?

Fråga: Var befinner sig de flesta av deras medlemmar?

F: När ingicks avtalet om eldupphör mellan president Santos och Farc?

F: När undertecknades ett reviderat fredsavtal mellan Colombias president och Farc?

F: När upphörde Farc att vara en väpnad grupp?

Sök med bokstav