Germanien

Stammar

Germania Inferior

Germanien var hemvist för ett mycket stort antal germanska och några få keltiska stammar. De norra provinserna i Germanien kallades "Germania Inferior". Några av de stammar som var kända för att leva här var Menapii, Batavi, Condrusi, Atuataci och Eburones. Nära de romerska befästningarna på östra sidan av Rhen bodde stammarna Frisii, Chauci, Istavones, Sicambri, Marsii, Cattii och Ubii. Ubii var vänligt inställda till romarna och tillhandahöll kavalleri samt bevakade gränsen för romarna.

Germania Superior

"Germania Superior", eller södra Germanien, var hemvist för stammarna Triboci, Rauraci (keltiska), Nemetes, Caeroesi, Sequani (galliska) och Helvetii (galliska). Öster om Rhen och längs Donau bodde Marvingii, Varisci (även kallad Nariscii), Burgundier, Hermunduri, Suebi och Cherusci-stammarna.

Den romerska erövringen

Under det galliska kriget gjorde Julius Caesar slut på den germanska närvaron i Alsace genom att förgöra Ariovistus. Han byggde en bro över Rhen 55 f.Kr. och gick in i Germanien. Han övertygade suebierna och andra stammar att inte blanda sig i Gallien, som var romerskt territorium. Förutom att han vågade sig in i Germanien en andra gång 53 f.Kr. och förde krig mot flera stammar lämnade han Germanien i fred. Därmed fastställdes Rhen som gräns mellan Germanien och det romerska Gallien. Från 49-45 f.Kr. var Caesar upptagen av inbördeskriget. Han mördades sedan 44 f.Kr.

Roms ockupation av Germanien började 15 f.Kr. Alpernas utlöpare erövrades under Augustus' regeringstid. Detta, tillsammans med de områden väster om Rhen som erövrats av Caesar, blev deras fäste. Romarna försökte få in länderna så långt norrut som till floden Elbe under romerskt styre. År 7 e.Kr. antog Rom att Germanien var under romerskt styre när Publius Quinctilius Varus blev guvernör över det av romarna ockuperade Germanien. Eftersom romarna var så mäktiga räknade de inte med något motstånd från de tyska stammarna.

Slaget vid Teutoburgskogen

År 9 e.Kr. flyttade Varus med tre legioner av de bästa romerska trupperna upp till en permanent bas vid Rhen. Det hade rapporterats om ett uppror av lokala stammar som Varus hade för avsikt att ta itu med. Varus var övertygad om att det skulle bli lätt att ockupera Tyskland. Han var en bra administratör men ingen soldat. Under en marsch genom Teutoburgskogen hamnade tre av Roms arméers spräckliga legioner i ett bakhåll. Under tre dagar dödades upp till 30 000 romerska soldater, deras familjer och slavar av de folk som de kallade barbarer. Slaget var Roms största nederlag.

Den tyske ledaren Arminius förstod både den romerska arméns styrkor och svagheter. Han visste att han inte skulle angripa romerska legioner i öppen strid. I Teutoburgskogen lockade han den 17:e, 18:e och 19:e legionen in i ett bakhåll. Striden utkämpades på flera ställen under mötet. De som inte dödades togs till fånga. När kejsar Augustus hörde nyheten ska han ha ropat "Quintilius Varus, ge mig mina legioner tillbaka!". Numren XVII (17), XVIII (18) och XIX (19) användes aldrig mer som legionsnummer.

Germanicus beordrades att hämnas för förlusten av legionerna. År 14 e.Kr. började han återigen erövra Germanien. Efter två år bestämde han dock att han hade gjort tillräckligt för att hämnas Roms stora förlust och återvände till Rom. Han lämnade Germanien åt sina egna fejder. Arminius mördades 21 e.Kr. av släktingar på grund av interna strider.

Monument i Teutoburgskogen, Tyskland, som minner krigshövdingen Arminius' seger över de romerska legionerna där år 9 e.Kr.