Germanicus Caesar (24 maj 15 f.Kr. - 10 oktober 19 e.Kr.) var en romersk general. Han var son till generalen Nero Claudius Drusus och brorson till kejsar Tiberius.
Germanicus ledde de romerska styrkorna under fälttåget 14-16 e.Kr. mot de germanska stammarna. Tre hela romerska legioner hade utplånats i slaget vid Teutoburgskogen år 9 e.Kr. Det var den största katastrofen i romersk militärhistoria.
Planerna för hämnden påbörjades av kejsar Augustus och genomfördes av hans efterträdare Tiberius. Germanicus hade befälet över åtta legioner, en tredjedel av den romerska armén. Han förintade de motstridiga tyska stammarna och återfick två av de tre symboliska legionärsörnen som hade gått förlorade. Han kallades tillbaka av Tiberius efter att ha korsat Rhen. Man är inte överens om skälen till återkallandet, men Augustus hade fastställt Rhen som gränsen för Roms ambitioner i Tyskland.
Germanicus fick en officiell triumf. En samtida kalender anger den 26 maj som den dag då Germanicus Caesar bars in i staden i triumf. Mynt som gavs ut under hans son Gaius (Caligula) föreställde honom på en triumfvagn, och på baksidan stod det "Standards Recovered". Germanerna besegrade".
År 18 e.Kr. fick han ansvaret för den östra delen av imperiet. Germanicus dog i Syrien av okänd anledning.
Bakgrund och familj
Germanicus föddes i en framstående släkt och växte upp i den kejserliga kretsen. Han var son till Nero Claudius Drusus (ofta kallad Drusus) och Antonia Minor, och därigenom systerson till Tiberius. Han gifte sig med Agrippina den äldre, dotter till Marcus Vipsanius Agrippa och Julia, och paret fick flera barn, bland dem Gaius (senare känd som Caligula) och Agrippina den yngre. Germanicus var populär bland både soldater och folket och brukade hyllas för sin personlighet och sitt ledarskap.
Kampanjer i Germanien 14–16 e.Kr.
Efter katastrofen i slaget vid Teutoburgskogen år 9 e.Kr., då tre legioner under Publius Quinctilius Varus gick förlorade, organiserades flera expeditioner för att återupprätta romerskt inflytande i Germanien. Germanicus fick 14 e.Kr. kommando över stora styrkor och genomförde en serie fälttåg 14–16 e.Kr. Han vann flera strider mot olika germanska stammar, återtog många krigsfångar och lyckades återfå två av de tre legionärsörnarna (aquilae) som hade gått förlorade i Teutoburgskogen. Kampanjerna var militära framgångar men slutade inte i någon varaktig ockupation öster om Rhen.
Triumf, återkallande och politiska spänningar
Germanicus hyllades formellt i Rom och fick stor popularitet. Hans återkomst och den triumf som hölls (en källa anger datumet 26 maj) bidrog till hans stjärnstatus i huvudstaden. Trots framgångarna kallade Tiberius hem honom 16 e.Kr. efter en operation över Rhen. Historiker har diskuterat flera möjliga skäl: strategiska överväganden, att Rhen fastställts som en naturlig gräns i enlighet med Augusts politik, eller politiska motiv och misstänkt svartsjuka från Tiberius och andra i hovet eftersom Germanicus blivit så folkkär.
Uppdraget i Östern och död
År 18 e.Kr. fick Germanicus ansvar för den östra provinsen, bland annat för att hantera frågor kring Armeniens styre och för att säkra östra delar av imperiet. Han anlände till provinsen Syrien och hamnade i konflikt med guvernören Gnaeus Calpurnius Piso, en tvist som snabbt utvecklades till en politisk skandal. Germanicus avled i Antiochia (i nuvarande Syrien) i oktober 19 e.Kr. under omständigheter som samma samtid och eftervärlden fann misstänkta. Det spreds rykten om förgiftning — anklagelser riktades mot Piso och hans krets — vilket ledde till den så kallade Pisoaffären och en upphetsad rättegång i Rom efter Germanicus död. Piso begick senare självmord i samband med rättegången, och flera av hans medarbetare dömdes.
Betydelse och eftermäle
Germanicus betraktas som en av Roms mest populära och skickliga militära ledare från tidig kejsartid. Han blev en symbol för romersk kraftåterhämtning efter Teutoburgsförlusten och hans tidiga död bidrog till mytbildningen kring honom. Hans son Gaius (Caligula) hyllade fadern senare offentligt, bland annat genom mynt med inskriptionen "Standards Recovered". Germanicus familj fortsatte att spela en framträdande roll i kejserlighetens politik under följande generationer.
Källor och historisk diskussion
Vår kunskap om Germanicus bygger främst på antika källor som Tacitus, Suetonius och Dion Cassius, vilka kombinerar militära rapporter med politiska och personliga skildringar. Dessa källor är värdefulla men ibland motsägelsefulla, och modern forskning diskuterar såväl de militära målen i Germanien som de politiska motiven bakom hans återkallande och de omtvistade omständigheterna kring hans död.
