En ghoul är ett monster från gammal arabisk folklore. Ghouls lever på gravplatser och andra obebodda platser. Det engelska ordet kommer från det arabiska namnet på varelsen: الغول ghūl, som bokstavligen betyder "demon". Ghul är en djävulsk typ av jinn som tros vara avlad av Iblis. Detta placerar varelsen i den större mytologiska värld där jinn och andra övernaturliga väsen förklarar faror och oförklarliga händelser i öknen och på öde platser.

Den kvinnliga formen anges som "ghouleh" i Muhawi och Kanaana (se referens nedan). Pluralformen är "ghilan". Det finns regionala variationer i namn, utseende och berättelser — i vissa områden beskrivs ghoul mer som ett odjur, i andra som en demonlik varelse med övernaturliga krafter.

Ghoul är också en formskiftande demon som lever i öknen. Demonen kan ta formen av ett djur, särskilt en hyena. Den lockar ovetande resenärer in i öknen. Den dödar och äter dem sedan. Varelsen ger sig också på små barn, rånar gravar och äter de döda. På grund av denna vana används ordet ghoul ibland för att hänvisa till en vanlig människa, t.ex. en gravplundrare, eller till någon som gillar det makabra.

Ursprung och tolkning

Berättelser om ghouls har sina rötter i förislamisk och islamisk folktro på den arabiska halvön, där öknens faror och rädslan för kroppslig vanhelgelse gestaltar sig i en best som utlämnar människor åt en bitter död. I vissa traditioner ses ghoul som en särskild sort av jinn, i andra som en form av shayṭān (djävul). Kopplingen till Iblis i folkberättelser förstärker bilden av varelsen som ond och fokuserad på att förstöra människor och kroppar.

Stjärnan Algol

Stjärnan Algol har fått sitt namn från denna varelse. I astrologisk och folktrotradition betraktades Algol ofta som en olycksbådande eller "demonisk" stjärna, vilket speglar den rädsla och de föreställningar som omgärdar ghoul-figuren.

I litteratur och populärkultur

Berättelser om ghouls började spridas i Europa i och med översättningar av arabiska sagor under 1700‑talet och därefter har figuren fortsatt att förekomma i både folklig och skönlitterär tradition. I västerländsk litteratur och skräckkultur har ghoul ofta omformats: ibland är det en underjordisk, intelligenslös kadaverätare och ibland en mer listig och antropomorf demon. Författare inom weird fiction och skräck (till exempel i 1800‑ och 1900‑talets gotiska tradition) har använt ghoulmotiv för att utforska människans förakt för kroppen och döden.

I modern populärkultur dyker ghouls upp i rollspel och videospel där de ofta gestaltas som odöda varelsersorter med varierande krafter (till exempel förlamande attacker i vissa rollspelsregler), i serier och filmer samt i samtida skräckberättelser. I engelskt språkbruk har ordet även kommit att beteckna en person som har en sjuklig smak för det makabra eller som begår gravplundring.

Symbolik

Ghoul-gestalten symboliserar flera teman: rädslan för att landskapet och döden ska vanhelga människans kropp, faran i det okända (särskilt öknen) och den moraliska avhumaniseringen som gravplundring och kannibalism representerar. Berättelserna tjänar också som varnande sagor för resenärer och samhällen som måste skydda sina döda och sina barn mot verkliga hot.

Variationer av ghoul-figuren återfinns även i andra kulturer, där lokala monster ofta har liknande drag — angriper vandrare, gömmer sig i öde områden och födosöker på lik. Dessa paralleller visar hur grundläggande mänskliga rädslor kan ta liknande form i mytologi över stora geografiska områden.