Armeniens och armeniernas historia är mycket gammal och sträcker sig från förhistorisk tid fram till antiken och vidare. Fynd i området visar mänsklig närvaro redan under stenåldern; nyare arkeologiska upptäckter inkluderar gravar som ibland daterats så långt tillbaka som cirka 9000 f.Kr. I den centrala Transkaukasusregionen — det område som i dag till stora delar ligger inom Armenien — ligger den neolitiska Shulaveri‑Shomu‑kulturen, som påträffats i lager från ungefär 6000–4000 f.Kr. Genom kol‑14‑dateringar (radiokoldateringar) har man kunnat tidfästa dessa tidiga bosättningar.
Tidiga bronsålderskulturer
Efter den neolitiska perioden utvecklades i området Kura‑Araxes‑kulturen (cirka 4000–2200 f.Kr.), en tidig bronsålderskultur som kännetecknas av särskilda keramiska former, bosättningsmönster och metallbearbetning. Denna kultur har lämnat spår både i höglandet och i intilliggande regioner. Under den följande perioden uppstod Trialeti‑kulturen (cirka 2200–1500 f.Kr.), framför allt i bergsområdena, med mer komplexa gravskick och resurshantering. Sambandet mellan dessa kulturella skeden används ofta som en del av resonemanget för en lång kontinuitet i befolkningen på Armeniens högplatå.
Språk och ursprung
Armeniskan är ett indoeuropeiskt språk som utgör en egen gren inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Hur och när den armeniska etnogenesen (bildandet av ett särskilt folk med gemensam kultur och språk) ägde rum är omdiskuterat. Arkeologisk, lingvistisk och genetisk forskning pekar på komplexa kontaktnät, med både inhemsk kontinuitet och inflöden av folk och kulturer under årtusendena. Många forskare menar att dagens armenier har rötter som sträcker sig djupt tillbaka i regionen, samtidigt som influenser från omkringliggande folk under brons- och järnåldern bidrog till den slutliga etniska och språkliga formen.
Framväxten av statsbildningar och antiken
I järnåldern framträdde mäktiga statsbildningar i området, bland dem kungariket Urartu (ungefär 9:e–6:e århundradet f.Kr.), som kontrollerade stora delar av Ararat‑slätten och bergsområdena runt omkring. Senare erövringar och imperiers expansioner — från persiskt styre under akemeniderna till makedonisk‑selevkidisk och romersk påverkan — formade regionens politiska landskap. Ett självständigt armeniskt kungadöme utvecklades under antiken och nådde sin största utsträckning under kung Tigranes II (cirka 95–55 f.Kr.).
Kristendom, alfabet och kultur
En av de mest betydande händelserna i armeniernas historia var antagandet av kristendomen som statsreligion. Armenien räknas ofta som det första landet som gjorde kristendomen till statsreligion — traditionellt år 301 e.Kr. — vilket fick stor betydelse för landets kultur och identitet. På 400‑talet (kring 405 e.Kr.) utvecklade Mesrop Masjtots det armeniska alfabetet, vilket gav möjlighet till en rik inhemsk litteratur och stärkte den nationella kulturen.
Sammanfattning och forskningsläge
Sammanfattningsvis visar arkeologiska kulturer som Shulaveri‑Shomu, Kura‑Araxes och Trialeti på en långvarig mänsklig närvaro och kulturell utveckling i det område som i dag är Armenien och dess omgivningar. armenierna framstår genom språk, materiel kultur och historiska källor som en av de äldre indoeuropeiska gruppningarna i regionen, men deras exakta etnogenes är komplex och föremål för pågående forskning. Nya fynd och modern genetisk och lingvistisk analys fortsätter att nyansera bilden av hur befolkning, kultur och språk utvecklats på Armeniens högplatå (Armeniens högland) från förhistoria till antiken.
