Hylonomus – tidig amniot och fossilt fynd från Joggins, Nova Scotia (312 Mya)

Hylonomus — tidig amniot från 312 Mya. Fossil i Joggins, Nova Scotia visar små ödlelika djur instängda i klubbmossstubbar; nyckel för tidig reptilevolution.

Hylonomus är en utdöd stamfot som levde för cirka 312 miljoner år sedan (mya) under Pennsylvanian-delen av karbon. Det är ofta framhållet som ett av de tidigast kända amnioterna (”tidiga reptiler”), men dess systematiska placering diskuteras eftersom avsaknaden av tydliga kranieöppningar bakom ögonen gör tolkningen osäker – det är inte entydigt om det hör till sauropsiderna eller ligger ännu lägre i amnioternas stam. Äldre kandidater som Westlothiana och fragmentariska fynd som Casineria är kända, men deras status som amnioter är omdiskuterad; amfibier kan också ligga bakom några av dessa material.

Utseende och livsstil

Hylonomus var liten — ungefär 20 centimeter lång inklusive svans — och skulle troligen ha liknat dagens ödlor till kroppsformen, med en lång svans och relativt små, välutvecklade lemmar. Den hade små, vassa, koniska tänder och bedöms ha varit inriktad på att äta små ryggradslösa djur, t.ex. tusenfotingar och tidiga insekter. Rörelseformen har ofta tolkats som krypande i en utspridd (”sprawling”) hållning, liknande många nutida kräldjur.

Fyndplats och bevaringsförhållanden

De bästa fossilen av Hylonomus är från rester av fossiliserade klubbmossstubbar i Joggins FossilCliffs, Nova Scotia, Kanada. Området representerar en karbon-periods kustområden och sumpiga skogar (coal swamp). En vedertagen taphonomisk förklaring är att höga klubbmossor kunde falla omkull eller ruttnade ut och bli ihåliga; små djur som sökte skydd i sådana håligheter kunde av olika skäl inte komma ut igen och dog därinne, varpå de blev bevarade i sediment och senare fossiliserades. Joggins är känt för den här typen av exceptionellt välbevarade fossila miljöer och ingår i världsarvet (UNESCO) på grund av sitt rikt dokumenterade karbon-liv.

Samtida och närbesläktade fynd

I samma allmänna stratigrafiska sekvens i Nova Scotia har man också funnit andra tidiga amniot- och synapsidliknande former. Till exempel har fossiler av den basala pelycosaurien Archaeothyris och den basala diapsiden Petrolacosaurus har också rapporterats från regionen, i lager som dateras till cirka sex miljoner år senare än Hylonomus. Dessutom finns ett antal fossila fotspår från omkring 315 mya i New Brunswick som ibland tillskrivs Hylonomus eller närbesläktade små amnioter, vilket ger kompletterande information om utbredning och beteende.

Betydelse för evolutionär forskning

Hylonomus är ett nyckelfossil för förståelsen av övergången från vattenberoende amfibieliknande former till fullt landlevande amnioter. Det dokumenterar att små, landlevande tetrapoder hade utvecklats tidigt i karbon och visar på mångfald i de skogsmiljöer som dominerade då. Trots vissa osäkerheter i den exakta systematiska placeringen utgör fynden från Joggins en av de mest direkta evidenserna för tidiga amnioters ekologi och utbredning.

Sammanfattningsvis ger Hylonomus viktig information om kroppsstorlek, diet och livsmiljö hos mycket tidiga landlevande tetrapoder, samtidigt som fyndplatsen i Joggins FossilCliffs illustrerar hur särskilda taphonomiska förhållanden kan ge extra bra bevarade fossil som öppnar fönster mot forntida ekosystem.

Frågor och svar

F: Vad är Hylonomus?

F: Hur stor var Hylonomus?

F: Hur såg den ut?

F: Vad åt den?

F: Var hittades fossil av Hylonomus?

F: Vilka andra fossil finns i samma region i Nova Scotia?

F: Finns det några fotavtryck som tillskrivs Hylomonous?

Sök med bokstav