Westlothiana – tidig tetrapod och övergångsfossil, Skottland (350 miljoner år)

Westlothiana lizziae är en tidig tetrapod. Det är ett övergångsfossil med en blandning av amfibiska och tidiga amnioter.²⁸² Dess kroppsform hade en ytlig likhet med dagens ödlor. Den levde under karbonperioden för cirka 350 miljoner år sedan.

Typexemplaret hittades i East Kirkton Quarry, Bathgate, Skottland, 1984. Den har fått sitt namn efter grevskapet West Lothian där den hittades.

Utseende och anatomi

Westlothiana var en liten, långsträckt fyrfoting med en kroppslängd som ofta uppskattas till omkring 20–25 cm. Skallen var relativt liten och lätt byggd med många små tänder, vilket tyder på ett kött- eller insektsätande födoval. Kroppsplanen visar en blandning av karakterer: vissa ryggradsegenskaper och kraniala drag är lika dem hos amnioter, medan andra liknar mer traditionella amfibiska former. Lemmarnas benstomme var väl utvecklad och antyder att djuret kunde röra sig effektivt på land, även om det sannolikt också kunde leva nära vatten.

Systematik och evolutionär betydelse

Westlothiana har stor betydelse som ett övergångs‑ eller mosaikfossil i förståelsen av övergången från amfibioliknande tetrapoder till de första amnioterna (de grupper som senare ger upphov till reptiler, fåglar och däggdjur). Den har tolkats olika i forskningen: vissa studier placerar den nära basen av amnioterna eller som en tidig reptiliomorf, medan andra ser den som en tidig gren bland tetrapoder där flera amniote-liknande drag utvecklats konvergent. Sammantaget visar Westlothiana hur komplex och gradvis övergången mellan dessa huvudgrupper var.

Paleoekologi och fyndplats

Fyndet från East Kirkton Quarry kommer från våta, grunda miljöer med inslag av vulkaniskt material och kalkrika sediment, vilka bevarat många fossila växter och djur från tidiga karbontiden. I samma lager påträffas en rik fauna av andra tidiga tetrapoder, amfibier, leddjur och olika växter, vilket ger en bild av ett mångfacetterat ekosystem med våtmarksområden och små sjöar eller dammar. Bevaringsförhållandena i East Kirkton har gjort det möjligt att studera fina anatomiska detaljer hos Westlothiana och andra samtida organismer.

Upptäckt och forskning

Typexemplaret, funnet 1984, har varit föremål för flera studier som såväl beskrivit dess morfologi som diskuterat dess evolutionära position. Debatten om huruvida Westlothiana ska betraktas som en äkta tidig amniot eller som en nära släkting med amniote-liknande drag exemplifierar de svårigheter paleontologer möter när det gäller att tolka fragmentariska eller mosaikartade fossila karaktärer.

Varför Westlothiana är viktig

Den visar konkreta steg i utvecklingen mot amnioterna och belyser hur landlevande anpassningar kan ha uppstått gradvis.
Fyndet bidrar till att kartlägga den morfologiska variationen bland tidiga tetrapoder och till att förfina tidsskalan för amnioternas ursprung.
East Kirkton‑materialet ger en detaljerad bild av ett tidigt karbontida ekosystem där övergångsformer som Westlothiana levde.

Sammanfattningsvis är Westlothiana lizziae ett centralt fossil för att förstå övergången mellan vatten‑ och landlevande livsformer bland ryggradsdjuren i slutet av den tidiga karbontiden, och den fortsätter vara föremål för aktiv forskning och debatt inom paleontologin.

Westlothiania i livet

Den här arten levde troligen nära en sötvattensjö och jagade förmodligen andra små varelser som levde i samma miljö. Det var ett slankt djur med ganska små ben och en lång svans.

Tillsammans med Casineria, ett annat övergångsfossil som hittades i Skottland, är den en av de minsta terapoderna som är kända, med en längd på endast 20 cm som vuxen.

Den lilla storleken har gjort det till ett nyckelfossil i sökandet efter den tidigaste amnioten, eftersom ägg från amnioter tros ha utvecklats hos mycket små djur. Det finns härledda (avancerade) egenskaper som knyter den till amnioter snarare än amfibier. Dessa är: okondenserade fotleder, avsaknad av labyrintodont utvikning av dentinet i tänderna, avsaknad av ett hörselöga och en generellt liten skalle.

Den långa kroppen och de små benen var en möjlig anpassning till att gräva sig ner, liknande den som ses hos moderna skinks.

Fylogeni

Idéerna om hur Westlothiana ska klassificeras har varierat från basal amniot till amfibisk Lepospondyl. Westlothianias faktiska fylogenetiska position är osäker.