Al-Ibādhiyyah (arabiska الاباضية) är en benämning inom islam. Det är den dominerande formen av islam i endast ett land, Oman. Det finns även ibadier i Algeriet samt i Libyen. Det är förmodligen en av de tidigaste skolorna, som grundades mindre än 50 år efter Muhammeds död.

Namnet kommer från ˤAbdullāh ibn-Ibāḍ at-Tamīmī. Vissa anhängare av denna gren hävdar dock att dess verkliga grundare var Jabir ibn Zaid al-'Azdi från Nizwa i Oman.

Ursprung och tidig historia

Ibadi-rörelsen uppstod under 600-talets politiska och religiösa omvälvningar efter det första islamska århundradet. Den har ofta kopplats till de tidiga kharijiterna, men ibaditerna utvecklade över tiden en egen, mer måttfull teologi och praxis. I de tidiga källorna framträder figurer som ˤAbdullāh ibn-Ibāḍ och Jabir ibn Zaid som viktiga lärda för att formulera ibaditisk teologi och rättspraxis.

Läror och rättssyn

  • Teologi: Ibadi-islam betonar Guds enhet och rättfärdighet, personlig fromhet och vikten av ett rättvist styre. Ibaditer avvisar extrema uttalanden om uttågning (takfīr) och exkludering av stora grupper av muslimer, vilket skiljer dem från de mest radikala kharijiterna.
  • Syn på synd och ledarskap: Ibaditer skiljer mellan troende och syndare utan att automatiskt betrakta syndare som icke-troende. De menar att en muslim kan vara syndig men fortfarande tillhöra gemenskapen. Ledarskapet (imamen) bör väljas utifrån förtjänst och rättfärdighet och kan avsättas om det inte uppfyller dessa krav.
  • Rättsvetenskap (fiqh): Ibadi-fiqh är en självständig rättstradition som använder Koranen och haditherna, men med egna tolkningar och en särskild urvalsprincip för vilka hadither som accepteras. Ritualer och praktisk gudstjänst skiljer sig i många avseenden inte väsentligt från andra muslimska grupper, men juridiska slutsatser kan skilja sig.

Historisk och geografisk spridning

Historiskt etablerade ibaditer politiska centra i delar av Nordafrika. Ett känt exempel är Rustamidernas rike (cirka 700–900-talet) kring dagens Algeriet, där ibaditer hade en betydande statlig närvaro. Idag är Oman det land där ibaditer är i majoritet och där deras tradition har störst samhällelig och kulturell betydelse. Mindre ibaditiska samhällen finns i delar av Algeriet (t.ex. M'zab-dalen), i Jabal Nafusa i Libyen samt i spår i Östafrika (t.ex. på vissa öar i Indiska oceanen och i vissa kustsamhällen).

I dagens samhälle och relationer till andra muslimer

Moderna ibaditer lever ofta i samhällen som präglas av samexistens med sunniter och shiiter. I Oman har ibadismen en särskild kulturell och politisk ställning som formar landets religiösa identitet och ofta bidrar till en betoning på försoning och pragmatism i politik. Internationellt är ibaditer en relativt liten grupp inom islam, men deras tradition är viktig för att förstå islams tidiga mångfald och utveckling.

Viktiga punkter att känna till

  • Ibadi-islam är en tidig och självständig inriktning inom islam med rötter i 600-talets omvälvningar.
  • Den är förknippad med Oman men har historiska och nutida förgreningar i Nordafrika och delar av Östafrika.
  • Ibaditer betonar rättfärdigt ledarskap och en måttfull hållning gentemot dem som begår synder, vilket skiljer dem från mer extrema kharijitiska grupper.
  • Deras rättsskola och teologi har egna tolkningar och källval, vilket gör ibadismen till en distinkt tradition inom den bredare muslimska världen.