Ibadi (ibaditer) – Omans tidiga islamska skola och ursprung
Al-Ibādhiyyah (arabiska الاباضية) är en benämning inom islam. Det är den dominerande formen av islam i endast ett land, Oman. Det finns även ibadier i Algeriet samt i Libyen. Det är förmodligen en av de tidigaste skolorna, som grundades mindre än 50 år efter Muhammeds död.
Namnet kommer från ˤAbdullāh ibn-Ibāḍ at-Tamīmī. Vissa anhängare av denna gren hävdar dock att dess verkliga grundare var Jabir ibn Zaid al-'Azdi från Nizwa i Oman.
Ursprung och tidig historia
Ibadi-rörelsen uppstod under 600-talets politiska och religiösa omvälvningar efter det första islamska århundradet. Den har ofta kopplats till de tidiga kharijiterna, men ibaditerna utvecklade över tiden en egen, mer måttfull teologi och praxis. I de tidiga källorna framträder figurer som ˤAbdullāh ibn-Ibāḍ och Jabir ibn Zaid som viktiga lärda för att formulera ibaditisk teologi och rättspraxis.
Läror och rättssyn
- Teologi: Ibadi-islam betonar Guds enhet och rättfärdighet, personlig fromhet och vikten av ett rättvist styre. Ibaditer avvisar extrema uttalanden om uttågning (takfīr) och exkludering av stora grupper av muslimer, vilket skiljer dem från de mest radikala kharijiterna.
- Syn på synd och ledarskap: Ibaditer skiljer mellan troende och syndare utan att automatiskt betrakta syndare som icke-troende. De menar att en muslim kan vara syndig men fortfarande tillhöra gemenskapen. Ledarskapet (imamen) bör väljas utifrån förtjänst och rättfärdighet och kan avsättas om det inte uppfyller dessa krav.
- Rättsvetenskap (fiqh): Ibadi-fiqh är en självständig rättstradition som använder Koranen och haditherna, men med egna tolkningar och en särskild urvalsprincip för vilka hadither som accepteras. Ritualer och praktisk gudstjänst skiljer sig i många avseenden inte väsentligt från andra muslimska grupper, men juridiska slutsatser kan skilja sig.
Historisk och geografisk spridning
Historiskt etablerade ibaditer politiska centra i delar av Nordafrika. Ett känt exempel är Rustamidernas rike (cirka 700–900-talet) kring dagens Algeriet, där ibaditer hade en betydande statlig närvaro. Idag är Oman det land där ibaditer är i majoritet och där deras tradition har störst samhällelig och kulturell betydelse. Mindre ibaditiska samhällen finns i delar av Algeriet (t.ex. M'zab-dalen), i Jabal Nafusa i Libyen samt i spår i Östafrika (t.ex. på vissa öar i Indiska oceanen och i vissa kustsamhällen).
I dagens samhälle och relationer till andra muslimer
Moderna ibaditer lever ofta i samhällen som präglas av samexistens med sunniter och shiiter. I Oman har ibadismen en särskild kulturell och politisk ställning som formar landets religiösa identitet och ofta bidrar till en betoning på försoning och pragmatism i politik. Internationellt är ibaditer en relativt liten grupp inom islam, men deras tradition är viktig för att förstå islams tidiga mångfald och utveckling.
Viktiga punkter att känna till
- Ibadi-islam är en tidig och självständig inriktning inom islam med rötter i 600-talets omvälvningar.
- Den är förknippad med Oman men har historiska och nutida förgreningar i Nordafrika och delar av Östafrika.
- Ibaditer betonar rättfärdigt ledarskap och en måttfull hållning gentemot dem som begår synder, vilket skiljer dem från mer extrema kharijitiska grupper.
- Deras rättsskola och teologi har egna tolkningar och källval, vilket gör ibadismen till en distinkt tradition inom den bredare muslimska världen.
Hur Ibadis är annorlunda
Ibāḍī-samhällen anses i allmänhet vara konservativa. Ibāḍiyyah förkastar qunūt eller böner när man står i bön. Sunnimuslimer anser traditionellt att Ibāḍiyyah är en kharijitisk grupp. Dagens Ibāḍīs anser att andra muslimer inte är kuffar "otrogna" (som de flesta kharijitiska grupper gjorde), utan som kuffar an-niˤma "de som förnekar Guds nåd". I dag har denna inställning förändrats mycket. De anser att en sann troendes attityd till andra kommer till uttryck i tre religiösa förpliktelser:
- walāyah: vänskap och enighet med de praktiserande sant troende och med Ibadi-imamerna.
- barā'ah: inte handla med otrogna och syndare; visa en viss fientlighet mot dem och dem som är avsedda för helvetet.
- wuqūf: reservation gentemot dem vars status är oklar.
Till skillnad från kharijiterna har Ibāḍī övergivit mordet på vanliga muslimer.
Ibāḍīerna är överens med sunniterna om att de godkänner Abū Bakr och Umar ibn al-Khattab, som de betraktar som de två rättrådiga kaliferna. De anser att Uthman ibn Affan har infört bidˤa "innovationer" i Islām. De godkänner den revolt som störtade honom. De godkänner också den första delen av ˤAlīs kalifat, och i likhet med shi'aerna ogillar de ˤĀ'ishas uppror mot honom och ogillar också Muˤāwiyas revolt. De anser dock att ˤAlīs accepterande av skiljedom i slaget vid Siffin mot Muˤāwiyyyas rebeller är oislamiskt och gör honom olämplig för imamatet, och de fördömer ˤAlī för att han dödade de tidiga kharijiterna från an-Nahr i slaget vid Nahrawan.
De viktigaste skillnaderna
Ibadis har också flera doktrinära skillnader med ortodox islam, främst bland dem:
- Muslimer kommer inte att se Allah på domedagen. Detta kommer från Koranen där Ibrahim/Abraham får höra när han ber om att få se Allah: "Du ska inte få se mig." Detta strider mot den vanliga sunnitiska tron att muslimer faktiskt kommer att se Allah med sina ögon på domedagen (utan att vi specificerar hur och på ett sätt som Allah vet bäst). Detta stämmer överens med shiamuslimernas tro. Imam Ali (AS) "Ögon kan inte se honom, men han kan ses genom TROENS verklighet" Nahj al-Balaghah.
- Den som går in i helvetets eld kommer att leva där för evigt. Detta står i motsats till sunniternas tro att de muslimer som går in i helvetets eld kommer att leva där under en bestämd tid för att renas från sina brister, varefter de kommer att gå in i paradiset. Sunniterna tror också att icke-troende kommer att stanna i helvetet för alltid.
- Koranen är skapad. Sunniterna hävdar bestämt att Koranen inte är skapad, vilket exemplifieras av Imam Ahmad ibn Hanbals lidande. En stor del av shi'a-samhället håller också fast vid att Koranen är skapad, en av många teologiska uppfattningar som de delar med Mu'tazilah.
- Ibadis anser inte att sunnihaditherna Kutub al-Sittah (och inte heller shiahaditherna) är kanoniska, utan förlitar sig mer på individuella tolkningar.
Enligt deras uppfattning var den femte legitima kalifen Abdullah ibn Wahb al-Rasibi. Alla kalifer från Muˤāwiyya och framåt betraktas som tyranner utom Umar ibn Abdul Aziz, om vilken åsikterna går isär. Olika senare Ibāḍī-ledare erkänns dock som sanna imāms, däribland Abdullah ibn Yahya al-Kindi i södra Arabien och imāms från Rustamiddynastin i Nordafrika.
Ibāḍī-muslimer finns också i Jabal Nafusa i Libyen, Mzab i Algeriet, Östafrika (särskilt Zanzibar) och ön Djerba i Tunisien. Den tidigmedeltida Rustamiddynastin i Algeriet var Ibāḍī, och flyktingar från dess huvudstad Tahert grundade de nordafrikanska Ibāḍī-samhällen som finns idag.
Frågor och svar
F: Vad är Ibadi?
S: Ibadi är en inriktning av islam som främst följs i Oman, med ett mindre antal anhängare i Algeriet och Libyen.
F: Vad är ursprunget till Ibadi?
S: Ibadi tros ha grundats mindre än 50 år efter Muhammeds död, och namnet kommer från Abdullah ibn Ibadh at-Tamini. Vissa anhängare hävdar att den verkliga grundaren var Jabir ibn Zaid al-'Azdi från Nizwa, Oman.
F: Hur utbredd är Ibadi?
S: Ibadi är inte särskilt utbrett och är bara den dominerande formen av islam i Oman. Den har färre anhängare i Algeriet och Libyen.
F: Vilka är några av de kända personligheter som förknippas med Ibadi?
S: Abdullah ibn Ibadh at-Tamini och Jabir ibn Zaid al-'Azdi är några av de berömda personligheter som förknippas med Ibadi.
F: Hur skiljer sig Ibadi från andra former av islam?
S: Ibadi skiljer sig från andra former av islam på flera sätt, bland annat genom sin förståelse av begreppet kalifat, imamens roll och sin inställning till islamisk lag.
F: Vilken betydelse har det att Ibadi är en av de tidigaste skolorna inom islam?
S: Det faktum att Ibadi är en av de tidigaste skolorna inom islam är betydelsefullt eftersom det visar på dess betydelse och inflytande när det gäller att forma den islamiska tron.
F: Varför är Ibadi mer dominerande i Oman jämfört med andra länder?
S: Ibadi är mer dominerande i Oman än i andra länder eftersom det har varit den officiella sekten i landet sedan 700-talet e.Kr. Dess anhängare har spelat en viktig roll i landets historia och har haft höga positioner inom regering och samhälle.
