Antimontrioxid
Antimontrioxid, även känd som antimon(III)oxid, är en kemisk förening. Dess kemiska formel är Sb2 O3 . Den innehåller antimon- och oxidjoner. Den har antimon i oxidationstillstånd +3.
Antimontrioxid
En påse antimontrioxid
Egenskaper
Antimontrioxid är ett vitt fast ämne. Det är den vanligaste antimonföreningen. Den löser sig inte i vatten. Den reagerar med oxiderande ämnen till antimonpentoxid och med reducerande ämnen till antimon eller stibin. Den reagerar med koncentrerade syror och bildar antimon(III)-salter och löser sig i starka baser.
Förekomst
Antimontrioxid finns i två mineraler, valentinit och senarmontit. Valentinit är ett vitt mineral som ibland är blekgult.
Valentinite
Beredning
Antimontrioxid framställs när antimon framställs. Stibnit värms upp med luft för att göra antimontrioxid. Den separeras från arsenik genom att arseniktrioxiden kokar innan antimontrioxiden kokar. Antimontrioxid kan också framställas genom en tvåstegsprocess. Stibnit bränns i luft med kalciumklorid för att bilda kalciumsulfat och antimontriklorid, som sedan reagerar med vatten för att bilda antimontrioxid.
Använder
Antimontrioxid används huvudsakligen som flamskyddsmedel. Den används också för att göra glas, emalj och keramik ogenomskinliga (inte klara). Vissa pigment innehåller antimon. Det används också som en katalysator vid tillverkning av plaster. Det används också som katalysator för att vulkanisera gummi, vilket gör det mer "gummiaktigt" och mindre benäget att spricka.
Säkerhet
Antimontrioxid är i viss mån cancerframkallande. Den är något giftig när den äts eller andas in.
