Antimon(III)oxid (Sb2O3) – definition, egenskaper och användning

Upptäck Antimon(III)oxid (Sb2O3): definition, kemiska egenskaper, säkerhetsinformation och praktiska användningsområden inom industri, elektronik och flamskydd.

Författare: Leandro Alegsa

Antimontrioxid, även känd som antimon(III)oxid, är en kemisk förening. Dess kemiska formel är Sb2O3. Den innehåller antimon- och oxidjoner och har antimon i oxidationstillstånd +3. Antimontrioxid förekommer i två vanliga kristallina former: den kubiska formen senarmontit och den ortorombiska formen valentinit.

Egenskaper

  • Fysikaliskt: Sb2O3 är ett vitt till gulvitt pulver eller kristallin substans. Den smälter vid cirka 650–660 °C beroende på polymorf och har en relativt hög densitet (ungefär 5–5,8 g/cm³ beroende på form).
  • Kemiskt: Praktiskt taget olöslig i vatten men löslig i starka mineral- och organiska syror där den bildar antimon(III)-salter, till exempel SbCl3 vid reaktion med saltsyra (Sb2O3 + 6 HCl → 2 SbCl3 + 3 H2O).
  • Termiska egenskaper: Antimontrioxid sublimerar vid höga temperaturer och är termiskt stabilt under måttliga förhållanden.
  • Elektroniska/struktur: Kristallstrukturen skiljer mellan senarmontit och valentinit; detta påverkar bland annat optiska och mekaniska egenskaper.

Framställning

  • Den vanligaste råvaran är sulfidmalmen stibnit (Sb2S3). Vid rostning oxideras sulfid till oxide (Sb2S3 + O2 → Sb2O3 + SO2), följt av reningssteg.
  • Antimontrioxid kan också framställas genom behandling av antimonhaltigt brynt material eller som biprodukt vid bearbetning och återvinning av antimonhaltiga produkter.

Användning

Antimontrioxid har många industriella tillämpningar. Viktigaste användningsområdena inkluderar:

  • Flamskyddsmedel: Den största användningen är som synergist tillsammans med halogenerade flamskyddsmedel i plaster, textilier, elektronik och byggmaterial. Det ökar effektiviteten hos halogenerade flamskyddsämnen.
  • Glas, keramik och emaljer: Används som opacifieringsmedel och för att justera optiska egenskaper.
  • Färgämnen och pigment: I vissa pigmentblandningar för keramiska glasyrer och färger.
  • Katalysatorer och metallurgi: Används i vissa metalurgiska processer och som mellanprodukt i framställning av andra antimonföreningar.
  • Elektronik: Används i vissa halvledarprocesser och i framställning av specialglas för elektronikkomponenter.
  • Historisk medicinsk användning: Tidigare användes antimonföreningar medicinskt (t.ex. som emetika), men detta är i stor utsträckning föråldrat på grund av toxikologiska skäl.

Säkerhet och miljö

  • Antimontrioxid klassificeras som potentiellt hälsoskadlig vid inandning av damm. Kortvarig exponering kan ge irritation i ögon och luftvägar. Långvarig och upprepad exponering har kopplats till lungsjukdomar och misstänks vara cancerframkallande för människor (IARC klassificerar antimontrioxid som möjligen cancerframkallande, Group 2B).
  • Hantera materialet i välventilerade områden, använd lämplig personlig skyddsutrustning (andningsskydd vid damm, skyddsglasögon, handskar) och följ lokala gränsvärden för exponering.
  • Miljömässigt kan antimonföreningar vara giftiga för vattenlevande organismer; utsläpp bör undvikas och avfall hanteras som farligt avfall enligt gällande föreskrifter.

Analys och kvalitetskontroll

  • Vanliga analysmetoder för att bestämma och karakterisera Sb2O3 inkluderar XRD (röntgendiffraktion) för kristallstruktur, SEM/EDS för morfologi och elementär sammansättning, samt ICP-MS eller AAS för kvantitativ bestämning av antimonhalt.
  • Ytterligare metoder som XRF och IR-spektroskopi används också för kvalitetskontroll.

Hantera, förvara och avfall

  • Förvara i tättslutande kärl i svalt, torrt och välventilerat utrymme, åtskilt från syror som kan lösa upp materialet.
  • Undvik dammbildning vid hantering. Rengör spill med våt metod eller dammsugare utrustad med HEPA-filter istället för sopborste som kan skapa luftburet damm.
  • Avfall som innehåller antimontrioxid bör hanteras enligt lokala regler för farligt avfall och får inte släppas ut i avlopp eller vattendrag.

Sammanfattningsvis är antimontrioxid (Sb2O3) ett viktigt industriellt material med breda användningsområden, framförallt som flamskyddsmedel, men det kräver försiktighet vid hantering på grund av hälsorisker och miljöpåverkan.

Antimontrioxid  Zoom
Antimontrioxid  

En påse antimontrioxid  Zoom
En påse antimontrioxid  

Egenskaper

Antimontrioxid är ett vitt fast ämne. Det är den vanligaste antimonföreningen. Den löser sig inte i vatten. Den reagerar med oxiderande ämnen till antimonpentoxid och med reducerande ämnen till antimon eller stibin. Den reagerar med koncentrerade syror och bildar antimon(III)-salter och löser sig i starka baser.

 

Förekomst

Antimontrioxid finns i två mineraler, valentinit och senarmontit. Valentinit är ett vitt mineral som ibland är blekgult.

 Valentinite  Zoom
Valentinite  

Beredning

Antimontrioxid framställs när antimon framställs. Stibnit värms upp med luft för att göra antimontrioxid. Den separeras från arsenik genom att arseniktrioxiden kokar innan antimontrioxiden kokar. Antimontrioxid kan också framställas genom en tvåstegsprocess. Stibnit bränns i luft med kalciumklorid för att bilda kalciumsulfat och antimontriklorid, som sedan reagerar med vatten för att bilda antimontrioxid.

 

Använder

Antimontrioxid används huvudsakligen som flamskyddsmedel. Den används också för att göra glas, emalj och keramik ogenomskinliga (inte klara). Vissa pigment innehåller antimon. Det används också som en katalysator vid tillverkning av plaster. Det används också som katalysator för att vulkanisera gummi, vilket gör det mer "gummiaktigt" och mindre benäget att spricka.

 

Säkerhet

Antimontrioxid är i viss mån cancerframkallande. Den är något giftig när den äts eller andas in.

 

Relaterade sidor

 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3