Opartiskhet

Domare kan inte gynna en part framför en annan eller ge mer vikt åt en sidas påståenden än den andra. Domare lär sig om lagen utanför rättssalen och innan rättegången inleds. På grund av detta kan en domare ha en åsikt om lagen. När en domare uttrycker dessa åsikter är han eller hon inte opartisk.

I det amerikanska rättssystemet granskas juryn och väljs personer ut genom en process som kallas voir dire. Både åklagaren och försvaret frågar ut jurykandidater inför en domare. Detta för att se om de kan förbli opartiska. Alla personer som har ett personligt intresse i utgången av rättegången eller som är uppenbart partiska kan avlägsnas. Detta kallas att stryka en jurymedlem. Det är ovanligt att mer än 10 % av de potentiella jurymedlemmarna stryks från en rättegång. Juryrättegångar inleddes i Storbritannien. Med undantag för fall där det finns en bestämmelse i lagen är det rätten för varje person som anklagas för ett brott att få en opartisk juryrättegång. Allt fler brottmålsrättegångar hålls utan jury. De mindre allvarliga brotten prövas av domare. Den kanadensiska stadgan om rättigheter och friheter garanterar rätten till en rättvis rättegång. I Kanada består juryn av 12 vanliga personer, män eller kvinnor, som förväntas vara opartiska sakkunniga. De avgör om kronan (åklagaren) har gjort sin sak gällande. Domare har möjlighet att utöka juryn till 13 eller 14 jurymedlemmar, men endast 12 får rösta om den anklagades skuld eller oskuld.

Juryn i Skottland består av 15 jurymedlemmar. I många europeiska civilrättsliga länder och i Japan kan juryn bestå av lekmän och domare. Det motsatta rådet har inte heller möjlighet att stryka jurymedlemmar som i USA.

Många tror att Magna Carta först garanterade rätten till en rättegång av jämlikar. Det latinska judicium parium betyder inte rättegång med jury. Ordet judicium betydde på den tidens språk en domare. Termen liber homo, som vanligtvis översätts med fri man, var vid den tiden en begränsad klass i England. Det betydde alltså inte alla människor.