Den arkaiska eon (eller arkeiska eon) är den geologiska perioden efter Hadean och före Proterozoikum. Det är en av de fyra huvudsakliga tidsperioderna (eoner) i jordens historia. Arkeiska varade från 4 000 miljoner år sedan (mya) till 2 500 mya. Den innehåller de första sedimentära stenarna och de första fossila livsformerna, som var cyanobakterier och akritarker.
De flesta av de stenar som finns kvar är av vulkaniskt (magmatiskt) och metamorfiskt ursprung. Vulkanisk aktivitet förekom överallt. När Arkeiskan började var jordens värmeflöde nästan tre gånger högre än det är idag. Den var fortfarande dubbelt så hög som den nuvarande nivån när Arkaien slutade, 2 500 mya. Denna höga nivå av värmeflöde kan ha gjort att plattektoniken var mer kraftfull än idag. Frågan om när plattentektoniken började är ett viktigt forskningsområde. Den stora superkontinenten Vaalbara bildades under Arkaien. Det fanns oceaner redan före Arkeisk tid. Atmosfären saknade nästan helt fritt syre och bestod i stället mest av metan och koldioxid.
Fossila bakteriemattor, så kallade stromatoliter, finns i hela Archaean efter cirka 3 500 mya. De bildades av cyanobakterier, som använde fotosyntes och avgav syre som en biprodukt. Ursprungligen absorberades detta syre genom att det kombinerades med järnjoner i en lösning. Inte förrän långt senare byggdes syre upp i atmosfären.
Fossila regndroppsmärken har hittats i det yngre arkeiska området, 2 700 mya. Stenarna upptäcktes i Ventersdorp i den nordvästra provinsen i Sydafrika på 1980-talet.
