Kiwi är en fågel från Nya Zeeland. De tillhör släktet Apteryx i familjen Apterygidae. Det finns flera arter och underarter av kiwi. Kiwin är en symbol för Nya Zeeland. Människor från Nya Zeeland får smeknamnet "Kiwis".

De har en lång näbb och bruna fjädrar. Fjädrarna ser ut som päls. Kiwi kan inte flyga, och deras vingar är så små att de vanligtvis inte syns. Kiwi kan inte se bra, men de kan höra mycket bra. De är de minsta ratitfåglarna.

Arter och utbredning

Det finns fem huvudarter av kiwi, med flera underarter och lokala populationer. De flesta lever i skogsområden, buskmarker och sumpmarker på Nya Zeeland, både på nord- och sydöarna samt vissa mindre öar där de har förts över för bevarande.

  • North Island brown kiwi (Apteryx mantelli)
  • Southern brown kiwi (Apteryx australis) – ibland kallad tokoeka i vissa underarter
  • Great spotted kiwi (Apteryx haastii)
  • Little spotted kiwi (Apteryx owenii)
  • Okarito brown kiwi, "rowi" (Apteryx rowi)

Utseende och särskilda egenskaper

  • Storlek: Varierar mellan arter men ligger ungefär på 30–45 cm i kroppslängd. Vikten kan skilja sig kraftigt — från omkring 1 kg för mindre former till över 3 kg för större individer.
  • Fjädrar: Tätt sittande, hårliknande fjädrar som fungerar mer som päls och ger bra isolering.
  • Näbb: Lång, smal näbb med näsborrar (nostriler) vid spetsen — unikt bland fåglar. Detta gör att kiwin kan känna dofter i marken när den söker föda.
  • Sinnen: Dålig syn men utmärkt luktsinne och hörsel; de har också känselkänsliga fjädrar (vibrissae) runt näbben.
  • Vingar och flygning: Vingarna är rudimentära och saknar flygförmåga; kiwin är marklevande.

Beteende och föda

Kiwi är i huvudsak nattaktiva (nocturnala) och lever solitärt eller i par på revir. De använder näbben för att gräva och känna efter marklevande djur.

  • Föda: Maskar, skalbaggslarver, spindlar, andra ryggradslösa djur, samt frön, bär och ibland små groddjur eller kadaver.
  • Territorialitet: Par kan hålla och försvara revir, ofta med unika läten för att kommunicera.

Fortplantning

Kiwi är kända för sina mycket stora ägg i förhållande till kroppen — ett ägg kan utgöra en betydande andel av honans kroppsvikt. De flesta arter är monogama och bildar par som kan hålla ihop under många år.

  • Ägg och ruvning: Honan lägger ett eller två stora ägg per kull. I många arter är det hanen som tar huvudansvaret för ruvningen, som kan pågå i flera veckor till drygt två månader beroende på art.
  • Ungar: Kycklingarna är relativt välutvecklade (precociala) vid kläckning — de lämnar boet snabbt och kan själva söka mat, men överlevnaden i frihet påverkas av predation och habitatkvalitet.

Hot och bevarande

Kiwi är särskilt utsatta för hot som följd av nya rovdjur införda av människor samt habitatförlust. Introducerade arter som hermelin (stoat), räv (på vissa öar), katt, hund och råttor är stora problem eftersom kiwin inte utvecklat försvar mot dessa däggdjur.

  • Status: Flera kiwiarter är klassade som hotade eller sårbara. Små populationer, särskilt rowi och vissa tokoeka-grupper, kräver aktivt bevarande.
  • Bevarandeåtgärder: Program som predatorbekämpning, rovdjursfria reservat, infångning och uppfödning av ungar (t.ex. "Operation Nest Egg") samt återintroduktion och translokation till säkra öar har förbättrat chanserna för flera populationer.

Kultur och betydelse

Kiwin är en stark nationell symbol för Nya Zeeland. Fågeln förekommer på mynt, emblem och som smeknamn för landets invånare ("Kiwis"). Även den odlade frukten kiwi (kiwifrukt) har fått sitt namn efter fågelns utseende och ursprung.

Besökare som vill se kiwi i naturen rekommenderas att delta i guidade nattvandringar i skyddade områden eller besöka bevarandecentra där man kan lära sig mer utan att störa djuren.

Forskning och intressanta fakta

  • Kiwi har ovanligt många kromosomer för fåglar och deras skelett och fysiologi skiljer sig på flera sätt från andra fåglar.
  • Deras näsborrar i näbbspetsen gör att lukt spelar en stor roll för födosök, till skillnad från de flesta andra fåglar.
  • Kiwi kan bli relativt gamla; i fångenskap kan vissa individer leva i flera decennier.