Kristallnatten (även kallad Reichskristallnacht, Reichspogromnacht, engelska: Night of the Broken Glass) var en tvådagars pogrom mot judar i Nazityskland och delar av Österrike. Den ägde rum mellan den 9 och 10 november 1938. Omkring 30 000 judar förflyttades till koncentrationsläger och över 1 500 synagogor plundrades och förstördes delvis. Dessutom förstördes nästan alla judiska kyrkogårdar i Tyskland och Österrike. Detta markerade övergången från diskriminering av judar till aktiv förföljelse och deportering av dem.
Herschel Grynszpan (ibland även stavat Grünspan), en 17-årig jude som bodde i Paris, fick veta att hela hans familj hade tvingats återvända till Zsbaszyn i Polen, trots att de yngre barnen var födda i Tyskland. Han skaffade sig en pistol och med den avlossade han skott mot Ernst Eduard vom Rath, som var sekreterare vid den tyska ambassaden i Paris. Detta var den 7 november. Vom Rath dog av sina sår den 9 november.
Grynszpans motiv är oklart. Vid ett rättsligt förhör 1942 sade han att det var en hämndaktion. Han hade för avsikt att skjuta ambassadören, men träffade sekreteraren i stället.
NSDAP använde denna händelse som en ursäkt för att beslagta judisk egendom. En liknande händelse hade ägt rum i februari 1936, men den fick nästan inga konsekvenser. Då hade en judisk student, David Frankfurter, avlossat skott mot NSDAP:s sekreterare Wilhelm Gustloff. Vid den tidpunkten kunde NSDAP inte agera på grund av de olympiska sommarspelen 1936 i Berlin.
Förloppet under 9–10 november 1938
Under kvällen den 9 november och natten därpå eskalerade våldet över stora delar av Tyskland och i Österrike. Organisationer som SA, SS och Hitlerjugend deltog i angreppen tillsammans med civila tyska medborgare. Synagogor sattes i brand eller vandaliserades, judiska butiker och hem plundrades och vandaliserades och fönsterrutor krossades — därav namnet "Kristallnatten" efter allt krossat glas. I många städer stod polis- och brandkårer passiva eller beordrades att inte ingripa, och i flera fall användes brandkårerna för att säkra värdeföremål åt plundrare i stället för att släcka eldsvådor.
Organisation och ansvar
Händelsen var inte enbart ett spontant lynchmobb; den genomfördes med stöd och koordinering från höga nazistiska instanser. Rikets propagandaminister Joseph Goebbels gav tal och direktiv som ytterligare uppmuntrade våldet, och lokalpartiapparaten, polis och säkerhetstjänster agerade i många fall enligt instruktioner som gjorde det möjligt för pogromen att genomföras effektivt. Efteråt användes statliga myndigheter för att konfiskera skadade eller beslagtagna tillgångar och för att lägga ekonomiskt ansvar på den judiska befolkningen.
Offer och materiell förstörelse
Det exakta antalet dödade finns i varierande uppgifter; samtida och senare undersökningar talar om minst 91 kända dödsfall som direkt kan knytas till pogromen, medan fler dog senare i fångenskap eller av skador. Omkring 30 000 judiska män arresterades och internerades i koncentrationsläger, bland annat i Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen. Tusentals judiska företag förstördes eller tog över av så kallade ariserare, och den ekonomiska skadan var omfattande. Den nazistiska regimen tvingade dessutom judiska samfund att betala en "skadeståndsavgift" — ofta citerat som 1 miljard riksmark — och försäkringsersättningar betalades i många fall inte ut till de drabbade utan konfiskerades av staten.
Internationell reaktion och efterspel
Nyheten om Kristallnatten väckte avsky och fördömanden världen över. Många länder uttryckte protester mot det öppna statssanktionerade våldet, och det ledde till ökad uppmärksamhet kring den judiska flyktingkatastrofen. Samtidigt var mottagandet av flyktingar begränsat av strikta immigrationsregler i många länder, vilket gjorde det svårt för de drabbade att finna skydd. Kristallnatten innebar också en dramatisk ökning i antalet tyska judar som sökte lämna riket — en utvandring som dock snart blev allt svårare när nazistregimen systematiskt begränsade möjligheterna att ta med sig tillgångar och införde striktare emigrationshinder.
Betydelse i historiografin
Kristallnatten betraktas av historiker som en tydlig vändpunkt: från diskriminerande lagstiftning och social utslagning till systematisk, statligt sanktionerad våldsanvändning och massinternering. Händelsen visade att nazistregimen var beredd att öppet använda våld mot civila minoriteter och markerade en upptrappning som lade grunden för senare deportationer och utrotningen under Förintelsen.
Minnesarbete och utbildning
I Tyskland, Österrike och internationellt har Kristallnatten blivit ett viktigt inslag i minneskulturen kring Förintelsen. Den 9 november hålls åminnelser och ceremonier, och många städer har rest minnesmärken över förövarna och offren. Undervisning i skolor, museer och forskningsprojekt hjälper till att belysa både händelsens omedelbara konsekvenser och dess roll i den större processen som ledde till folkmordet på Europas judar.
Herschel Grynszpan och rättsliga följder
Grynszpan, som avlossade skotten i Paris, greps och hölls i franskt förvar. Nazisterna använde sedan mordet på vom Rath som förevändning för pogromen, trots att Grynszpans motiv var personligt och komplicerat. Ett tysk rättegångsförsök mot Grynszpan planerades men genomfördes aldrig; hans slutliga öde förblir oklart, och han försvann ur register under krigets senare år. Efter kriget ställdes relativt få deltagare i Kristallnatten inför rätta, även om vissa ansvariga senare åtalades i samband med krigsförbrytarrättegångar.
Sammanfattning: Kristallnatten den 9–10 november 1938 var en organiserad, våldsam pogrom riktad mot judar i Nazityskland och delar av Österrike. Den medförde omfattande materiell förstörelse, tusentals arresteringar och en tydlig intensifiering av nazistregimens antijudiska politik. Händelsen utgör en betydelsefull och tragisk milstolpe i Förintelsens historia och är föremål för fortsatt forskning och minnesarbete.
