Kwashiorkor – proteinbrist hos barn: orsaker, symtom och behandling

Kwashiorkor är ett hälsoproblem som beror på dålig näring på grund av att kosten inte innehåller tillräckligt med protein. Om ett barn förbrukar energi från kolhydrater (stärkelse) och lipider (fett) kan kroppen börja använda protein som energi. Kroppen bryter då ner protein för att få energi, vilket gör att det inte finns tillräckligt med protein kvar för andra viktiga kroppsfunktioner, till exempel tillväxt och uppbyggnad av vävnader som muskler och ben.

Orsaker

Kwashiorkor orsakas främst av en diet med allvarlig brist på protein trots att energiintaget delvis kan vara tillräckligt. Vanliga bakomliggande orsaker är:

Otillräcklig tillgång till proteinrik mat i familjen eller samhället
Felaktig eller för tidig avvänjning från amning
Fattigdom, matbrist och humanitära kriser
Infektioner som ökar näringsbehovet eller minskar aptiten

Vem drabbas?

Det är vanligast hos barn i åldern 1–5 år, men tillståndet kan förekomma hos äldre barn och i sällsynta fall även hos vuxna om kostbristen är allvarlig och långvarig. Kwashiorkor är särskilt vanligt i områden med hög fattigdom och matosäkerhet, exempelvis i delar av Afrika och södra Asien.

Symtom och tecken

Symtomen kan utvecklas snabbt eller gradvis. Vanliga tecken är:

Allmän svullnad (ödem), särskilt i ansikte, buk och ben — orsakat av vätskeansamling i vävnaderna (hypoalbuminemi)
Pottmage (stor buk) och förstorad lever (steatos)
Dålig muskelutveckling och vikt under förväntat för åldern
Förändringar i hårfärg och struktur — hår kan först bli mörkt, sedan ljusare och lätt falla av
Torr, fjällande eller pigmentförändrad hud och sår som inte läker
Apathy, irritabilitet och minskad aptit
Ökad mottaglighet för infektioner och försämrad sårläkning
Problematisk matsmältning, ofta med diarré (diarré)

Patofysiologi (kort)

Proteinbrist leder till minskade nivåer av serumalbumin och andra plasmaproteiner. Lägre albumin minskar det osmotiska trycket i blodet vilket gör att vätska läcker ut i vävnaderna och orsakar ödem. Samtidigt uppstår störningar i energimetabolism, immunförsvaret och skadade vävnader som hud och hår.

Diagnos

Diagnos baseras på kliniska tecken och medicinsk bedömning:

Klinisk undersökning: bilateral pitting-ödem hos ett barn med bristande näring
Mätning av vikt i förhållande till längd (weight-for-height), midjupparmått (MUAC) och tillväxtkurvor
Blodprover: lågt albumin, elektrolytstörningar, anemi och tecken på infektion

Behandling

Behandlingen måste vara snabb och skedeindelad och ges ofta på sjukhus eller i specialiserade vårdprogram för allvarligt undernärda barn:

Stabiliseringsfas: behandla livshotande tillstånd (infektioner, uttorkning, hypoglykemi, elektrolytstörningar). Ge försiktig vätsketerapi enligt riktlinjer — undvik överdriven intravenös vätska om inte absolut nödvändigt.
Rehabiliteringsfas (nutritiv återuppbyggnad): gradvis ökning av näring med fokus på protein och energi. WHO-protokoll rekommenderar initialt terapeutiska fodermediciner som F-75 för stabilisering och sedan F-100 eller RUTF (ready-to-use therapeutic food, t.ex. Plumpy'Nut) för återuppbyggnad och tillväxt.
Micronutrienttillskott: syror, zink, vitamin A, järn (i rätt fas), och andra vitaminer/mineraler enligt riktlinjer.
Behandling av infektioner: antibiotika vid misstanke om bakteriell infektion; avmaskning och vaccinationer vid behov.
Övervakning: viktkontroller, bedömning av ödem, elektrolyter och allmäntillstånd för att undvika komplikationer som refeeding-syndrom.

Skillnad mellan kwashiorkor och marasmus

Marasmus beror på ett totalt energibrist (kalorier och protein) och ger ett mycket avmagrande utseende utan stora ödem. Kwashiorkor kännetecknas mer av ödem och förändringar i hår/huvud samt svullnad, även om energitillförseln delvis kan vara bättre än vid marasmus. Blandformer förekommer.

Förebyggande

Förebyggande åtgärder inkluderar:

Främjande av amning och korrekt introduktion av näringsrika komplementärlivsmedel
Utbildning om kostens sammansättning med tillräckligt protein (balanserade måltider)
Förbättrad matförsörjning, sociala säkerhetsnät och program mot fattigdom
Vaccination, behandling av infektioner och regelbundna hälsokontroller

Prognos och komplikationer

Med snabb och korrekt behandling kan många barn återhämta sig, men obehandlad kwashiorkor har hög dödlighet på grund av infektioner, organsvikt eller allvarliga elektrolytstörningar. Långvarig näringsbrist kan ge bestående fysiska och kognitiva skador, försämrad tillväxt och ökad mottaglighet för sjukdom senare i livet.

Sammanfattning

Kwashiorkor är en allvarlig form av proteinbrist som framför allt drabbar små barn i miljöer med matbrist. Tidig igenkänning (svullnad, förändrat hår, dålig tillväxt) och snabb, stegvis behandling med både medicinsk vård och näringsrehabilitering är avgörande för att rädda liv och minska långsiktiga följder.

Frågor och svar

F: Vad är Kwashiorkor?

S: Kwashiorkor är ett hälsotillstånd som orsakas av brist på protein i kosten, vilket leder till dålig näring.

F: Vad händer om en person förbrukar energi från kolhydrater och lipider?

S: Om en person förbrukar energi från kolhydrater och fetter kan kroppen börja använda protein som energi i stället, vilket leder till proteinbrist.

F: Vem löper störst risk att drabbas av Kwashiorkor?

S: Kwashiorkor är vanligast hos barn i åldern 1 till 5 år, särskilt i fattiga områden i Afrika. I sällsynta fall kan dock även vuxna och äldre barn drabbas.

F: Vilka är symtomen på Kwashiorkor?

S: Symtom på Kwashiorkor är att man har en pungmage, ett svullet ansikte, hår som är mörkt, sedan ljust och sedan mörkt, dålig muskelutveckling, svullna ben, ett uppsvällt ansikte, svårigheter att äta, diarré och torr hud.

F: Hur kan Kwashiorkor behandlas?

S: Kwashiorkor kan behandlas genom att äta en proteinrik kost för att åtgärda proteinbristen.

F: Vad händer med kroppen under Kwashiorkor?

S: Vid Kwashiorkor blir kroppsdelarna svullna på grund av att vatten ansamlas i utrymmena mellan kroppens celler.

F: Vilka kroppsfunktioner påverkas av Kwashiorkor?

S: Kwashiorkor kan påverka kroppsfunktioner som tillväxt och vävnadsuppbyggnad, eftersom kroppen inte har tillräckligt med protein för dessa processer.