Lockheed U-2 (Dragon Lady) – Spionflygplanet från kalla kriget
Lockheed U-2 Dragon Lady – ikoniskt spionflygplan från kalla kriget, berömt för Francis Gary Powers-nedskjutningen 1960; högflygande övervakning som fortfarande används idag.
För bandet, se U2 (band).
U-2 (med smeknamnet Dragon Lady) är ett spionflygplan med fasta vingar som tillverkades av Lockheed (numera Lockheed Martin). Det flögs för första gången 1955 och introducerades 1957. Flygplanet har mycket långa, tunna vingar och flyger ungefär som ett segelflygplan, vilket ger det mycket god höjd- och bränsleekonomi. U-2 byggdes under det kalla kriget, eftersom USA behövde ett sätt att titta på den sovjetiska militären från hög höjd. Taiwan använde den också för att spionera på Kina.
Design och utveckling
U-2 utvecklades i Lockheeds berömda "Skunk Works" under ledning av Clarence "Kelly" Johnson. Målet var att skapa ett flygplan som kunde nå mycket hög höjd för att undvika luftvärnseld och jaktflyg. För att klara detta fick U-2:
- en extremt hög vinglastningsyta och stor spännvidd (högt aspect ratio), vilket ger god lyftkraft vid tunn atmosfär,
- en lätt men stark konstruktion,
- enkla men effektiva fotografiska och elektroniska sensorer för underrättelseinhämtning.
Piloten sitter i en mycket trång cockpit och använder ofta en tryckdräkt liknande den som astronauter använder, eftersom flygningen sker i mycket låg lufttrycksnivå på omkring 18–21 kilometers höjd.
Tjänstgöring och kända incidenter
USA ville hålla syftet med U-2 hemligt, men den 1 maj 1960 sköts Francis Gary Powers ned i sin U-2 av en sovjetisk SAM SA-2-missil. Denna händelse blev mycket känd internationellt och ledde till en diplomatisk kris. År 1962 släpptes Powers och byttes mot den tillfångatagna sovjetiska spionen Rudolf Abel. Efter detta började SR-71 Blackbird spionera mot Sovjetunionen, eftersom den var snabbare och svårare att upptäcka på radar.
Trots risken från luftvärn och jaktflyg användes U-2 i många uppdrag över hela världen, inte bara under kalla kriget utan även vid senare konflikter och kriser. Flygplanet har varit värdefullt för foto-, radar- och signals-efterretning (IMINT, SIGINT och ELINT). U-2 har också använts för civila och vetenskapliga ändamål, till exempel atmosfärsforskning och miljöövervakning.
Tekniska data och operativa egenskaper
- Drifthöjd: ofta omkring 18–21 km (cirka 60 000–70 000 fot), vilket tidigare gjorde det svårt för många jaktflygplan och luftvärn att nå.
- Räckvidd och uthållighet: långa flygtider — ofta 8–12 timmar beroende på uppdrag och last.
- Manövrering: tack vare de långa vingarna är U-2 effektiv på hög höjd men känslig vid landning. Flygplanet har ett "bicycle" landningsställ och stödhjul (wingtip skids eller små hjul) som ofta tas av eller sätts på av markpersonal efter start/inflygning.
- Pilotkrav: piloter måste tränas för höghöjdsflygning och bära tryckdräkt på samma sätt som för rymdflyg.
Varianter och sensorer
Genom åren byggdes flera varianter av U-2 med förbättrade sensorer och elektronik. Exempel på uppgraderingar inkluderar bättre kameror, syntetisk apertur-radar (SAR), elektronisk signalspaning och moderniserade kommunikationssystem. Detta gjorde att flygplanet kunde anpassas till nya underrättelsebehov långt efter det kalla krigs slut.
Moderna uppgraderingar och fortsatt bruk
U-2 är fortfarande i drift trots att konstruktionen är över 50 år gammal. Moderna versioner (ibland benämnda U-2S) har uppgraderade motorer, avionik och sensorer som håller flygplanet relevant även i 2000-talets informationsmiljö. Flygvapnet värdesätter U-2 för dess höga uthållighet, mångsidiga nyttolast och förmåga att leverera högupplösta bilder och annan kritisk underrättelseinformation.
Begränsningar och arv
U-2 visade både styrkor och svagheter: dess höga operativa höjd gav tidig överlägsenhet, men den var sårbar mot välutvecklade luftvärnssystem — något som blev tydligt vid nedskjutningen av Powers. Trots detta har U-2 haft ett långt tjänsteliv och påverkat hur efterretningstjänster planerar flygburen övervakning. Flygplanet bidrog också till utvecklingen av senare spionflygplan och satellitövervakning.
Sammanfattningsvis är U-2/Dragon Lady ett av de mest ikoniska spionflygplanen från kalla kriget, känt för sina exceptionella höjdprestanda, långa tjänsteperiod och viktiga roll i modern underrättelseinhämtning.

EN U-2
U-2 detaljer (U-2 modell)
U-2S är 19,20 meter lång, 32 meter bred och 4,80 meter hög. Den väger 6 800 kg tomt, men när den är full väger den 18 600 kg. Den drivs av en General Electric F118-101-motor med en dragkraft på 7711,2 kg. Den kan gå 764 kilometer i timmen, flyga 11 265 kilometer utan att tanka och kan flyga upp till 21 336 meter, eventuellt så högt som 25 900 meter.
Relaterade sidor
- Kalla kriget
- Spionage
Frågor och svar
F: Vad är U-2?
S: U-2 är ett fastvingat spionflygplan tillverkat av Lockheed (numera Lockheed Martin).
F: När introducerades U-2 för första gången?
S: U-2 introducerades första gången 1957.
F: Varför tillverkades U-2?
S: U-2 tillverkades under kalla kriget, eftersom USA behövde ett sätt att titta på den sovjetiska militären från hög höjd. Taiwan använde den också för att spionera på Kina.
F: Vad hände den 1 maj 1960 med U-2?
S: Den 1 maj 1960 sköts Francis Gary Powers ned i sin U-2 av en sovjetisk SAM SA-2-missil.
F: Vad hände med Francis Gary Powers efter att han skjutits ned i sin U-2?
S: 1962 släpptes Powers och byttes mot den tillfångatagne sovjetiske spionen Rudolf Abel.
F: Vad är SR-71 Blackbird?
S: SR-71 Blackbird är ett annat flygplan som användes för att spionera på Sovjetunionen efter U-2-incidenten. Det var snabbare och svårare att se på radar.
F: Är U-2 fortfarande i tjänst?
S: Ja, U-2 är fortfarande i bruk trots att konstruktionen är över 50 år gammal.
Sök