Arseniksyra (As(OH)3) är en oorganisk kemisk förening och en svag syra. Molekylen består av en arsenikatom bunden till tre hydroxylgrupper (–OH) — inte att förväxla med fria hydroxidjoner. Arseniken förekommer här i oxidationsstadiet +3, ofta benämnt som arsenit (se även arsenik- som prefix). Arseniksyra bör inte förväxlas med arsensyra (H3AsO4), där arseniken har oxidationstillstånd +5 (oxidationstillstånd).

Struktur och grundläggande egenskaper

  • Formel: As(OH)3. Molekylen är trigonal pyramidal med arsenik i centrum bundet till tre hydroxylgrupper.
  • Syraegenskaper: Arseniksyra är en relativt svag syra som delvis kan deprotonera och bilda arsenit‑joner i vattenlösning.
  • Fysikaliska egenskaper: Rent, stabilt fast ämne eller i lösning beroende på förhållanden; luktlös i rena former men ofta förekommer den tillsammans med andra arsenföreningar som kan ge karakteristiska lukter.

Kemiskt beteende

  • Arseniksyra fungerar som reduktionskandidat jämfört med arseninsyra; den kan oxideras till arseninsyra (As(V)) av starka oxidationsmedel.
  • Bildar arsenit‑salter (t.ex. natriumarsenit) och komplex med övergångsmetaller.
  • Den reagerar lätt med tiolgrupper i proteiner vilket är en viktig del i dess toxikologi (bindning till sulfhydryl‑grupper på enzymer inhiberar enzymaktivitet).

Förekomst och framställning

  • Arseniksyra förekommer sällan i ren form i naturen men arsenit‑föreningar finns i grundvatten och i vissa mineral.
  • Den kan bildas vid oxidation eller hydrolys av vissa arsenikföreningar och framställs i laboratorier för forskning eller analytiska ändamål.

Användning

  • Har begränsade industriella användningsområden i ren form. Arsenitföreningar har historiskt använts inom träkonservering, herbicider och vissa metallbearbetningsprocesser, även om många användningar är kraftigt begränsade eller förbjudna idag på grund av toxiciteten.
  • Viktig inom kemisk analys och forskning av arsenik‑kemi och biologisk påverkan.

Hälsa- och miljörisker

Arseniksyra och andra arsenik(III)-föreningar är giftiga och klassificeras som farliga för människa och miljö. Några viktiga punkter:

  • Akut toxicitet: Inandning, intag eller hudkontakt med koncentrerade lösningar kan ge allvarliga förgiftningssymptom (illamående, kräkningar, mag‑ och tarmsmärtor, hjärt‑ och nervpåverkan).
  • Kronisk exponering: Långvarig exponering för arsenik(III) kan orsaka hudförändringar, neuropati, njur‑ och leverskador samt är kopplat till ökad risk för flera cancerformer.
  • Miljö: Arsenit är mer mobilt och ofta mer toxisk än arsenat (As(V)). Förorening av grundvatten med arsenik är ett globalt miljöproblem.
  • Reglering: Oorganiska arsenikföreningar klassificeras som carcinogena; hanteringsregler och gränsvärden finns i arbetsmiljö‑ och miljölagstiftning.

Säker hantering och första hjälpen

  • Använd lämplig personlig skyddsutrustning (PPE): handskar, skyddsglasögon, laboratoriekappa och vid risk för damm eller ångor andningsskydd.
  • Arbeta i dragskåp vid hantering av lösningar eller pulver.
  • Vid hudkontakt: ta av förorenade kläder och skölj huden noggrant med vatten i minst 15 minuter. Sök läkarvård vid symptom.
  • Vid ögonkontakt: skölj ögonen under rinnande vatten i minst 15 minuter och uppsök ögonläkare.
  • Vid inandning: flytta den drabbade till frisk luft och sök medicinsk hjälp om andningsproblem uppstår.
  • Vid förtäring: framkalla inte kräkning; kontakta giftcentral eller akutmottagning omedelbart.
  • Spill hanteras som farligt avfall — absorbera, samla upp och lämna till godkänd mottagning enligt lokala föreskrifter.

Förvaring och avfallshantering

  • Förvara i ordentligt förslutna, märka behållare av korrosionsbeständigt material i separat, låst områdeskyligt och ventilerat utrymme.
  • Följ lokala regler för transport och deponering av arsenikhaltigt material.

Sammanfattning: As(OH)3 (arseniksyra) är en arsenik(III)-förening med svaga syrainteraktioner men betydande toxikologisk och miljömässig relevans. Säker hantering, korrekt skydd samt strikt avfallshantering är nödvändiga på grund av dess giftighet och cancerframkallande egenskaper.