Michael Faraday (Newington Butts, Surrey, 22 september 1791 - Hampton Court, Surrey, 25 augusti 1867) var son till en smed och blev en av 1800-talets mest kända forskare.
Han skickades till en lokal skola för att lära sig läsa och skriva. En lokal kyrkoherde betalade för detta, eftersom han såg hans uppenbara intelligens. Faraday blev 1800-talets största experimentella fysiker.
Faraday blev medlem av Royal Society och tilldelades medaljerna Royal, Copley och Rumford. Trots att Faraday endast hade grundskoleutbildning och inte kunde högre matematik blev han en av historiens mest inflytelserika vetenskapsmän. Till största delen var han autodidakt: han lärde sig själv.
På den tid han levde kallades människor som han för naturfilosofer. Då visste man bara lite om elektricitet. Michael Faraday upptäckte många saker om hur elektricitet som flödar i en tråd kan fungera som en magnet (som nu kallas elektromagnetism). Han upptäckte också mycket om hur elektricitet kan användas med kemikalier för att få dem att förändras (nu kallat elektrokemi).
Han visade att magnetism kan påverka ljusstrålar, eftersom det finns ett underliggande samband mellan de två fenomenen. Hans uppfinningar av elektromagnetiska roterande anordningar utgjorde grunden för elmotortekniken, och det var till stor del tack vare hans insatser som elektricitet blev möjlig att använda inom tekniken. Han tillverkade den första elektriska motorn. Det är tack vare hans tidiga arbete som elektricitet har gjorts till något användbart i dag.
Som kemist upptäckte Michael Faraday bensen, uppfann en tidig typ av Bunsenbrännare och populariserade terminologi som anod, katod, elektrod och jon. Faraday var den första Fullerian-professorn i kemi vid Royal Institution of Great Britain, en position som han utsågs till på livstid. Han var också direktör för Royal Institution efter Sir Humphrey Davy.
Albert Einstein hade ett fotografi av Faraday på väggen i sitt arbetsrum tillsammans med bilder av Isaac Newton och James Clerk Maxwell.
