Mimosa är ett växtsläkte. Den omfattar cirka 400 olika arter av örter och buskar. Den klassificeras i underfamiljen Mimosoideae i baljväxtfamiljen Fabaceae. Ordet "mimosa" kommer från det grekiska ordet μιμος som betyder "mimisk", ett namn som anspelar på vissa arters känsliga bladrörelser.

Utseende och biologi

Arterna i släktet har vanligen tvåfjädriga (bipinnata) blad med små blad (pinnar) ordnade i rader. Blommorna sitter ofta i klotliknande eller axlika inflorescenser och har många långa ståndare, vilket ger blommorna ett ludet eller borstlikt utseende. Frukten är en balja (typiskt för Fabaceae) som innehåller flera frön.

Bladreaktioner och rörelse

De mest kända mimosaarterna är Mimosa pudica och Mimosa tenuiflora. Mimosa pudica finns i Central- och Sydamerika. Vid beröring eller uppvärmning viker den sina blad snabbt ihop och sänker dem — en reaktion som kallas thigmonasti eller seismonasti. Den viker också ihop bladen på natten (nyktinasti). Rörelsen drivs av snabba förändringar i cellturgor i den så kallade pulvinen (motorisk knöl vid bladfäste) genom jontransport och vattenflöde, vanligtvis inom sekunder till minuter. Denna förmåga tros ha ett försvarsvärde mot betning och överhettning samt minska avdunstning.

Utbredning och ekologi

Mimosa-arterna är främst tropiska och subtropiska och förekommer naturligt i Amerika, Afrika och Asien; flera arter har spridits till andra delar av världen. De flesta arter växer i öppna miljöer, skogsbryn eller störda marker. Som baljväxter bildar många mimosor rotknölar med kvävefixerande bakterier, vilket bidrar till markens bördighet. Blommorna besöks av insekter och ibland fåglar som står för pollineringen; frön sprids via djur, vatten eller mänsklig aktivitet.

Användning

Mimosa används på flera sätt:

  • Praktiskt och jordbruk: Vissa arter används som marktäckare eller för att förbättra jord genom kvävebindning.
  • Ornament: Flertalet arter odlas för sina dekorativa blad och blommor, där Mimosa pudica ofta hålls som krukväxt på grund av sin känsliga bladreaktion.
  • Traditionell medicin: Olika arter har använts i folkmedicin mot sår, inflammationen och andra åkommor. Vetenskapligt stöd varierar och bör bedömas från fall till fall.
  • Hantverk och industri: Bark och rötter från vissa arter har använts som färg- eller garvningsmaterial.
  • Psykedelisk och ceremoniell användning: Mimosa tenuiflora förekommer i traditionell shamanistisk praxis i delar av Sydamerika. Den uppmärksammas för att den i sina rötter innehåller den psykedeliska alkaloiden N,N-dimetyltryptamin (DMT). Observera att DMT är en potent psykoaktiv substans och att användning, innehav och framställning regleras i många länder. Här beskrivs endast förekomst och kulturhistorisk användning — inga instruktioner för tillverkning eller extraktion ges.

Odling och skötsel

Mimosa-arter trivs oftast i soliga till halvskuggiga lägen med väldränerad jord. De är i allmänhet känsliga för frost och bäst lämpade för varmare klimat eller som krukväxter som flyttas in vid kyla. Vattning bör anpassas efter art och växtplats; många arter föredrar regelbunden vattning men tål inte stående fukt. Förökning sker vanligen med frö eller stickling beroende på art.

Taxonomi och namnförvirring

Det finns en viss förvirring i vardagsspråk runt namnet "mimosa". Ibland kallas andra släkten som Acacia eller Albizia för mimosa i exempelvis blomsterhandeln (särskilt vinterblommande arter som Acacia dealbata). Den botaniska definitionen av Mimosa avser däremot det specifika släktet inom Mimosoideae.

Hot och bevarande

Som med många växtgrupper finns både vanligt förekommande och hotade mimosa-arter. Habitatförlust, invasiva arter och klimatförändringar påverkar vissa arter negativt. Värdefulla arter bevaras genom habitatsskydd, ex situ-bevarande i botaniska trädgårdar och fröbanker samt genom forskning om artens ekologi.

Sammanfattningsvis är Mimosa ett artrikt släkte med intressanta biologiska egenskaper — särskilt bladens snabba reaktioner — och med många användningsområden inom odling, traditionell medicin och kultur. Vid hantering av arter som innehåller potenta kemiska ämnen är det viktigt att känna till lagar, säkerhetsaspekter och vetenskapligt stöd för medicinsk användning.